Svart lyrik

Det var den dagen

Det var den dagen då ögonen gick sönder
och sorgen hamrade vidare, fyllde kroppen
med sten
efter sten.
Tills hjärtat trycktes ihop, till bultande granit

Det var den dagen då kalla fingrar
kramade vatten ur stenhjärtat,
tills naglarna skar fast i handflatan

Det var den dagen

Vacuum

Människor är skapta att
se mönster i kaos
för att överleva
Bara den som är tillräckligt smart vet
att mönstret
är ingenting
utan tomrum

Jag hör en människa skrika
in i sin ensamhet
Jag ser henne bita i sina händer
tills skinnet lossnar

Jag vänder mig

bort

Tankeflykt

Hon tar sina tankar i händerna
och placerar dem varsamt framför sig
Hon behöver inte längre
ha dem
för egen del

Hon blåser lätt
och
flyktigt som en flugas sömn
är varje ord
hon tänkt
inte borta bara någon annanstans

inneslutna i små kristaller

Av Susanne Englund 08 okt 2001 16:29