Medhjälp till sexuella övergrepp?

Medhjälp till sexuella övergrepp?

Tal om mäns ansvar väcker tydligen en hel del upprörda känslor och därav en del misstolkningar. Varför är vi män så rädda för att se strukturer och att se oss själva som en del i dessa?

Jag skrev inte att alla män var våldtäktsmän och jag skrev inte om någon kollektiv skuld, ändå tolkades det så. Jag tycker jag var väldigt försiktig och positiv till exempel att jag skrev om ansvar istället för skuld, men ändå denna totala attack från flera män. Det gäller verkligen att ta på silkesvantarna och jag kommer att tvingas upprepa mig.

Det handlar inte om att vi män kollektivt ska erkänna vår skuld, det handlar om att vi män, gärna kollektivt, ska se vår egen roll i det patriarkat vi faktiskt lever i. Att se alla de handlingar vi utför i vardagen som bidrar till att upprätthålla och reproducera könsförtrycket. Detta gäller allt ifrån helt uppenbara handlingar som misshandel till väldigt diskreta handlingar som osynliggörande och förlöjligande exempel på härskartekniker identifierade av forskaren Berit Ås.

Vi måste också ta ansvar för att bryta med dessa mönster, vilket innebär att analysera och förändra beteenden hos oss själva. Det kan innebära att vi tänker igenom hur vår könsroll genus ser ut och vad den har för konsekvenser, vad vi menar med våldtäkt eller tänker kring hur vår sexualitet ser ut och var den kommer ifrån. För att göra detta är det naturligtvis nödvändigt med information. Den informationen finns! Till exempel har kvinnor som skriver på Sourzes hemsida lagt in länkar till sidor som förklarar vad härskartekniker är för något.

Problemet med oss män, och för alla andra grupper med privilegier och i maktpositioner, är att viljan att se hur verkligheten ser ut för andra verkar saknas. För att skapa oss en bild och förståelse får vi faktiskt lyssna på de personer som har upplevt och upplever den - det vill säga i detta fall: kvinnor.

Någon sa att han inte hade ansvar för vad andra gör. Det är en vanlig inställning i vårt individualistiska samhälle och en moraliskt helt fruktansvärd inställning. För det första visar det på bristande empati, för det andra handlar det om att inte ha förmåga eller vilja att se de strukturer vi är med och upprätthåller och för det tredje verkar det bottna i värderingen att det är OK med förtryck.

Men om det bara är så att du inte vågar säga ifrån vilket förmodligen oftast är fallet då andra män beter sig sexistiskt till exempel drar skämt på kvinnors bekostnad, tafsar, osynliggör, förlöjligar, begår våldtäkt etcetera, föreslår jag att du läser på litteratur i detta ämne, talar med kvinnor om hur de upplever verkligheten, söker stöd från andra män och kvinnor som tänker som du och därmed skaffar dig en bas för att både hos dig själv och utåt våga bryta mönster. Gör du detta har du tagit ansvar.

DETTA ÄR OERHÖRT VIKTIGT!! Hjälp till att bryta med de normer som finns istället för att slå ifrån dig och därmed bevara den fruktansvärda maktutövning, med stora lidanden som följd, som pågår i detta samhälle dagligen, varje sekund, och som utförs av män mot kvinnor.

Av Johan Gyberg 08 okt 2001 14:47