Död åt särskrivningarna!

I ettan skulle man börja med ett roligt ämne som hette grammatik. Det var inget svårt sa fröken och samlade alla elever på golvet ja, faktiskt framför whiteboardtavlan. Det handlade om att skriva jättesnäll istället för jätte snäll. Det blev tokigt och fel och betydde något helt annat. Alla verkade förstå, och fröken förklarade att om man kände sig osäker kunde man sätta ett litet streck - mellan orden så blev det rätt ändå. Sedan gick vi vidare till betydligt mer abstrakta saker som hårda och mjuka vokaler.

Det verkar dock inte som om denna elementära kunskap gått ut till fler än ett fåtal. Eller så är det en mystisk epidemi som sprider sig över Sverige som en löpeld som raderar förmågan att skriva ihop ord ur befolkningens hjärnor.

De är överallt! I skolan, på jobbet, på stan, i reklamen, i lokaltidningen, i tv, i min lillebrors hemläxa såväl som i en instruktion skriven av en högutbildad gymnasielärare. Det känns som att det för varje allierad jag skapar mig i kampen dyker tio särskrivare hånskrattande upp bakom ett hörn, ständigt produktiva. I texter av alla de slag dyker de upp, de djävulska särskrivningarna. Det ska väl inte vara så svårt, såvida man inte spenderat de senaste åren utomlands, där de grammatiska förhållandena ofta förhåller sig precis tvärt om, att lära sig att sammasatta det hörs ju till och med på namnet! ord skall skrivas ihop. Enkelt. Cykelpump, inte paket hållare. Comprende? Understand? Capische? Skriv ihop!!! För jag klarar inte en särskrivning till...

Av Anna Winberg 05 okt 2001 09:28