Bantar-Björn is back!

Jo, han lever och trivs i Västergötland, har gift sig med en underbar kvinna och bor i Marks kommun. Detta är delvis anledningen till att jag inte figurerar i massmedia så mycket nu för tiden. Det är ju också så att man har ett massmedialt intresse så länge media säljer löpsedlar. När intresset svalnat så blir efterfrågan liten, det passar mig bra för min nya fru är inte intresserad av att vara med i massmedia.

Många har frågat mig varför jag lät mig utnyttjas i media. Jo, det var så att hade inte media hjälpt mig att få komma till ett behandlingshem för bland annat överviktiga, hade jag inte levt idag. Jag vägde 278 kg och kunde knappt gå, mina organ hade stannat upp och mina problem var oöverstigliga för mig. Jag behövde hjälp men myndigheterna vägrade hjälpa mig. De menade att jag fått all hjälp och nu ville de inte ställa upp mer på mig.

En annan sida av mitt beslut var att jag ville hjälpa andra människor i liknande situation. Alla de som också fått utstå samma trakasserier med spott och sparkar, öppet hånade och allmänt sedda som förståndshandikappade. Detta genomsyrade nämligen hela samhället, även läkarna behandlade överviktiga som mindre vetande. Till och med mina barnbarn blev retade för min skull. De fick slåss för att jag var tjock och inte passade in i samhället. Det gick så långt att en man ville ta en revolver och skjuta mig mitt på gatan, han menade att så fula människor som jag hade inte rätt att leva.

Allt detta gjorde att jag ställde upp och blev Rikskändisen Bantar-Björn. Jag är evigt tacksam för att jag fick denna chans. Sen finns det förstås mycket kring media som man kan vara utan. Till exempel att gå ifrån att vara hatad tjockis till att bli en efterfrågad person, skriva autografer och bli bjuden på Bindefelds fester och att vara med i TV och tidningar.

Jag var och såg filmen "Känd från TV", den beskriver precis hur det fungerar i den massmediala världen, utnyttja så långt det går - kasta sedan bort människorna. Man måste nog, som jag gjort, inse att denna period tar slut när intresset svalnar. Medierna är flockdjur, kommer ett kommer alla. De utnyttjar en men kan utnyttjas tillbaka när man behöver uppmärksamhet för att överleva. En del människor förstår jag mig inte på, men kan jag hjälpa någon med min historia, är det värdefullt. Och blir någon hjälpt av att prata med mig för att jag är kändis så bjuder jag på det vad det nu är värt.

När jag varit med i TV och tidningar några gånger började folk åka till behandlingshemmet där jag var på sina söndagsutflykter. Folk ringde och bokade plats när de visste att jag var där. Det sprang fotografer långt in på nätterna. Från att ha varit ett mobbningsobjekt blev det nu tvärtom, folk ville bjuda mig hem till sig och så vidare. De ville känna och ta på mig och titta det gjorde nästan alla, och tittar, det gör väl folk fortfarande.

Det var svårt när jag och min dåvarande fru skulle gå ut och äta, restaurangen "stannade upp", man såg att folk tänkte, "vad ska han beställa för mat?" Det har till och med varit så att kocken kommit fram till mig och sagt "gå och sätt dig här så kommer jag med din mat." Det var ingen fråga om vad jag ville ha för något. Det blev några kokta morötter, kokt tunga plus lite potatis.

Det värsta jag varit med om var när jag skulle handla på en mack, tvärsöver vägen låg en korvkiosk. När jag stannat bilen rusade en man fram till mig och skrek: "Det är för jävligt, här betalar vi dyra pengar för din vistelse på behandlingshemmet och så stannar du här för att äta korv!!!" Då var det mycket svårt att få mannen att fatta att det inte var korv jag skulle handla.

I stort tycker jag mig ha blivit bra bemött av media och återgivningarna av intervjuerna har stämt med verkligheten. Eftersom jag var på behandlingshemmet i åtta månader blev samarbetet med media intensivt och en del av reportrarna blev mina goda vänner. Jag skrev bland annat dagbok i Aftonbladet. Jag blev en "tyckare" som fick uttala mig om en massa olika frågor. De ringde och frågade vad jag tyckte om allt möjligt.

De som jag har något emot i mediavärlden är Hänt Extra och delvis Se o Hör, de är inte alltid så seriösa, men det är kanske inget nytt. TV:s olika kanaler kör samma stil, "var vänlig så länge vi kan dra nytta av personen". Efter intervjun visar de sitt rätta jag. Ett undantag var TV3:s Robert Aschberg, där blev man mycket fint bemött och behandlad. All ära åt Strix TV.

När jag varit i TV och tidningar några gånger så kom också inbjudningarna från kändisvärldens guru Micael Bindefelds kansli. Jag blev inbjuden till allt. Speciellt då premiärer och andra större arrangemang. Eftersom jag inte hade ekonomi för några större utsvängningar och mitt syfte inte var att frottera mig i kändisarnas värld så avböjde jag. Bindefeld gav inte upp, han ringde och sa att om jag fick allt betalt, kunde jag då tänka mig att ställa upp som kvällens huvudgäst på TV1000-galan på Cirkus? Lite nyfiken var jag allt på alla kändisar som man sett på film och TV. Sagt och gjort, jag åkte dit tillsammans med en reporter från dåvarande Kvällsposten.

När vi kom dit var det en lång ringlande kö utanför med enbart kändisar. Jag sa till reportern att vi struntar i detta och åker till hotellet igen. Reportern gick fram till Bindefeld som stod och tog emot sina gäster. Givetvis fick jag gå förbi hela kön som VIP och specialinbjuden. Mina två vänner vanliga människor blev bortputtade och kallades snyltisar men när jag sa att de var inbjudna av mig så ändrades attityden.

Fotografernas blixtar och journalisternas frågor haglade över mig, jag blev mycket väl mottagen av alla. Det jag inte visste, och som var kvällens överraskning, var att han bjudit in Anna Nicole Smith, sexdrottningen från Amerika. Det var en mycket trevlig överraskning. Vi hade jättetrevligt. Så det blev en lyckad kväll som jag aldrig glömmer.

Efter att ha givit mitt liv till media bestämde jag och min fru att nu skulle vi dra oss tillbaka och fortsätta kampen för de svaga i samhället. Det jag lärt mig efter alla vändor är att jag är samma gamla Björn och att jag har ett värde som alla andra. Medias värde varar bara så länge de tjänar pengar på en eller ger dem uppmärksamhet.

Ni undrar kanske hur det gått med min vikt? Jo det fungerar bra idag. Jag är mer observant med vikten, men mager är jag inte...

Av Björn Thorsen 04 okt 2001 14:15