En sinnlig resa genom Sverige

Allt som oftast funderar jag över möten. Möten mellan människor. Undrar just om det finns något bättre än att träffa och ge och ta från nya människor. Vårt sociala beteende är nedärvt. Människan är i grund och botten ett flockdjur och vi har utvecklat ett språk för att kunna förstå varandra och göra oss hörda.

Men alla nyttjar inte sitt språk som önskas borde. Usch vilken högtravande svenska, ska försöka tona ner det hela.

Möten. När två eller flera människor möts måste vi ofta kontakta varandra på något vänster. Ganska självfallet givetvis, men kommunikationen i sig är så viktig. Vid första mötet börjar vi måla en bild i vårt huvud av personen vi talar med. Där kritorna är personen ifrågas sätt att tala och uttrycka sig. Första bedömningen träffar sällan rätt men du har börjat på din bild eller snarare skiss av personen. Den kan du senare ta fram och färglägga.

För möten förändrar dig och förändring brukar göra en gott. Jag lever mycket för möten. Jag samlar på möten. För var gång jag möter en ny människa och en kommunikation uppstår växer jag ett par centimeter. När en annan person delar med sig av sitt liv, sina erfarenheter eller sitt jag, då trivs jag som fisken i Falun. Man behöver inte gå in på djupet utan vad som helst kan få en att tänka till.

Tycker om att vända upp och ner på mig själv och mitt liv. När jag sedan ställer tillbaks allting faller en del bort medan jag inser vad som fattas.

Njuter när som helst av att stöka till i mina inre rum. För i röran ser jag möjligheterna.

Landskapet surfar förbi mitt fönster mot verkligheten. Typiskt Sörmland med ängar, skog, bergiga åsar och små pittoreskt inklämda stugor. Vackert och växlande. Mycket att låta blicken vila på, men det mesta glider bara förbi.
Solen slåss med moln i antal. Ingen schysst match men trägen sol lyckas stråla mig i nyllet.

Christian Lindberg. Killen med den matta rosa Adidas-bagen à la 80-tal som spelar beats för hela vagnen. Ett original skulle jag nog vilja påstå. Krogig spetsnäsa i smalt ansikte prytt med lite fjunigt skägg och en eller annan finne. Och sådana där plirande utstående ögon.

TACK, till damen som ska till Hässleholm. I Linköping kom frälsningen. Hon satte sig jämte DJ Chris och nu skruvade han ner dansmusiken och hör och häpna nu kan jag nästan höra mig själv tänka.

Alla dessa små och mindre små orter, hålor, byar, städer mellan de större. Alla har väl de sin historia och prägling på vårt anorektiska land. Som små lingon dyker de upp. Röda och söta bland allt det gröna. Metaforernas man! Jag älskar att tänka och filura.

Men jag lockas mer av nytänkande och eget filurande än av gamla stofila greker som i rödvinsruset gjort världen klar för sina undersåtar.

För vad vore livet om vi inte stannade upp i karusellen och tänkte efter? Om vi inte tog ett "break" och började reflektera över saker och ting?

För dom som inte tänker, dom är inga människor! Utan robotar som agerar mekaniskt utan varken samvete eller hjärta. Det finns människor som beter sig som robotar.

Om vi tar media som ett exempel. Detta fenomen som fullkomligt dränker oss i information under våra liv. Då måste man kunna simma, och, ännu viktigare, sila mediavattnet. För idag köper vi på tok för mycket vi hör och ser. När Aktuellt basunerar ut världsbilden genom våra fönster mot omvärlden, stannar vi då upp och sållar intrycken?

Silar vi informationen när vi läser DN:s ledare eller köper vi grisen?

Visst handlar det mycket om prioriteringar. Ta sig tid att ifrågasätta och söka annan information, men om man ser det som en vinst framöver kanske även de mest profithungrande och tidsrädda människor reflekterar. TID ÄR INTE PENGAR!!!
Tid är ett flummigt begrepp skapat av oss, kontrollfixerade människor för att mäta våra liv. För om du inte tar dig tid att leva spelar det ingen roll hur mycket kontanter du sover på. För mig är pengar ondska som tar över en värld i all hast och slår ut dem som inte kan eller vill vara med och jaga kosingen.

Konservativt att jag vill stanna upp? Tänka till och hindra utvecklingen mot ett ragnarrök i modern upplaga?

Jag vet inte riktigt, men så länge vinstintressen och börsspekulationer föredras framför en simtur eller lek med ungarna, ser allt otäckt mörkt ut. Är jag reaktionär för att jag vill att alla människor som lever även ska känna sig levande? Är det så bakåtsträvande att stanna upp och fundera över vad som verkligen gör oss lyckliga?
För vad vill vi uppnå?

Pengar, karriär och räklyx?
Kärlek, vänner, familj, utbildning och älskog?

Sippar på en "Yalla", drick yoghurt med jordgubbsmak and a twist of lime. Välsmakande kontrast mellan mjölkskak och filmjölk. Givetvis heter den "Yalla", arabiska för att skynda. För vi lever våra liv i skyndandet. Hinna med, välja bort och stressa vidare. Nymoderna uttryck som "utbränd" eckar våra sinnen. För vad är "utbränd"? När kroppen inte längre orkar med i hjärnans race. När psyket kollapsar för att vi inte hinner med, når fram. Vad är det då vi ska nå?

Vad talar för att vi måste leva våra liv så fort som möjligt för annars hinner vi inte allt som hinnas skall? I stressen glömmer vi att leva!

För om vi skyndar oss genom livet för att hinna med, för att nå eller komma fram, då glömmer vi lätt att leva under tiden. Vad är då syftet med jäktandet?

Förstår mig inte riktigt på vårt nutida tänkande, eller snarare brist på tänkande. För dom som inte skyndar, dom som stannar upp och frågar sig själva varför? Varför ska jag jäkta? Vad är det jag måste hinna med? Vilket är mitt mål som jag måste nå? Det är dom människorna som inte bara lever utan genom sitt ifrågasättande även blir levande.

Livet handlar mångt och mycket om att välja. Men alla har inte rätten att välja sin framtid. Barnen i Afrika.
Dom tillfrågades inte om dom ville gå i skolan eller äta sig mätta.

Hellre sitter familjen Svensson och girigt tar för sig av de sommargrillade "flintastekarna" en juliafton. Inte stannar dom upp och tänker att maten skulle kunna räcka även till andra mindre lyckosamma om vi avstår från "vårt" kött.

Inte tänker storstadsyuppin till när han kammat hem högsta vinst i börsrouletten. Inte inser han att hans nyvunna lycka i pengar bekostas av att över 50 000 barn dör var dag för att dom inte har mat att äta eller rent vatten att dricka.

Det är viktigt att vi stannar upp. Så viktigt att vi tänker till och ifrågasätter vår världsordning. Jag säger inte att familjen Svensson godtyckligt ska sända sina välgrillade "flintastekar" till barnen i Tanzania. Inte heller ber jag slipsyuppin skicka sin "ärligt" hopvunna lycka till de indiska skolorna.

Jag menar bara att vi måste använda det vi alla påstås ha mellan öronen. Det vi fått förunnade för att kunna tänka med.

VÅGA IFRÅGASÄTTA! VÅGA STANNA UPP! VÅGA FUNDERA!

För det kanske handlar om mod.

"En del saker måste man göra för annars är man ingen människa utan bara en liten lort."

Visst finns det sanning i Skorpan och Jonathans ord. För vågar man ingenting, då är man ingenting, för världen åtminstone.

Mörkret läser godnattsaga för landskapet runt omkring oss. Trivsamt mörkt. Alvesta nalkas någonstans därframme. Alvesta, Sveriges tågmecka.

Där byter vi tåg för att fortsätta vår färd. Hur många går egentligen av där för att se Alvesta, för att Alvesta kanske är hemma. Alvesta är "Mecka", för tillbaka i tiden ville vi inte att Växjö skulle bli en stad att räkna med, en stor stad. Så Alvesta, en liten by från början, fick agera bytesmetropol. Måhända ofrivilligt men så blev det.

För min pappa är tåg religion. Om man frågar min pappa vad han tror på skulle han komma med en lång utsvävning om de nya X2000-tågen som flyger fram. Pappa kan allt om tåg. Han beställer hem de senaste och färskaste tidtabellerna och tågbroschyrerna som tänkas finnes. Både som kataloger och till datorn. Pappa behöver ingen klocka. Han hör när tåget kommer och då mumlar han lite danskt om att intercitytåg mot Göteborg minsann är fyra minuter försenat. Det är min pappa och jag älskar honom just för att han är han.

I våra liv finner vi våra trygga rum. Själsliga smultronställen där just vi hör hemma. Där vi kan känna oss säkra och hemmastadda. Där vi är experter eller åtminstone kunniga. Pappa kan tåg, det har jag aldrig tvivlat på.
När farfar levde satt vi i källaren och körde runt pebernöder på hans modelljärnväg. Pappa blev barn på nytt och när vi andra skulle gå upp och äta satt han kvar med knapparna och lät tåget köra runt, runt, runt. Pappa, pappa liten.

Numera registreras inte blanka röster. När du röstar missnöje. När inget av partierna uppfyller dina förväntningar. Din röst är numera lika med ingenting. Du kan lika bra ligga kvar på soffan. Då kan man undra vart "demokratin" tog vägen. För visst har det gått inflation i begreppet demokrati. För att nämna en av tusentals paradoxer, Sverigedemokraterna. Dom kallar sig demokrater men alla människor är inte lika värda eller välkomna i deras Sverige.

Demokrati är flugan nu. Alla älskar vi demokrati. DEMOKRATI SÄLJER!!!

Allt som säljer är bra.

Nu är begreppet så urholkat och uttömt att vi istället får tala om skendemokrati och sanndemokrati. Då är det verkligen illa!

Mitt i allt demokratiskt grubbel är vi i Skåne. Ett däcksvart Skåne, men inte desto mindre ett Skåne. Om vi människor kunde se sex, sju mil långt hade vi kunnat stå i Simrishamn och se Malmö. För Skåne är platt som en överkörd padda och här odlar vi raps och "bedor" till övriga landet. Blekinge är Sveriges trädgård, Småland glasriket och Skåne odlar raps och betor, Sveriges åker.

Var, när och hur jag ska avsluta. Ingen aning.

Vill kanske mest betona eller upprepa att det är så viktigt att vi stannar upp. Tänker till och ifrågasätter. Du är viktig och dina åsikter spelar roll!

"Låt aldrig någon sätta sig på dig men låt gärna någon sätta på dig."

Läs Jonas Gardell och våga LEVA.

Skriv till mig om du vill. Jag vet att jag vill det.

Av Jens Larsen 02 okt 2001 09:37