Sanningen om Israel, del 3

FRAMTIDEN

Vare sig man stöder den sionistiska tanken eller ej så måste man förstå att de araber som bodde i Palestina vid Israels bildande kände sig överkörda, alldeles oavsett om beslutet var fattat av FN. Inga arabstater har någonsin haft vetorätt i FN:s säkerhetsråd. Likafullt måste man förstå att staten Israel varit tvungna att försvara sig mot grannländer och terrorister. Man måste förstå och acceptera. Det handlar om en intressekonflikt där ingen nödvändigtvis har rätt och den andra fel.

Alla Israels grannländer, till och med Syrien, har gjort mer eller mindre seriösa försök att sluta fred med Israel. PLO har erkänt Israel. De flesta palestinier jag har pratat med har accepterat Israel, och i reportage av utländska journalister i området hävdas samma sak.

Till och med den militanta palestinska organisationen Hamas, känd för sina terrordåd inne i Israel, säger sig numera kämpa för att befria de ockuperade områdena - därefter kan fredssamtal inledas. Inte ens Hamas, som måste anses extrema, är alltså främmande för fredssamtal med Israel. Likaså tror jag att de flesta israeler är helt ointresserade av att utöka landets territorium på palestiniernas bekostnad. De allra flesta israeler är "moderna europeiska demokrater" som inte är det minsta intresserade av att föra krig.

Jag skulle tro att den största bristen i det av palestinierna underkända Camp David-avtalet från förra sommaren var att flertalet judiska bosättare skulle få bo kvar på ockuperad mark. Palestinierna skulle visserligen kompenseras med rikligt med mark i Negev-öknen, men den palestinska staten skulle vara sönderstyckad i ett antal öar mellan israeliska bosättningar och vägar.

Det skulle vara en stor prestigeförlust för palestinierna att acceptera dessa olagliga bosättningar, som fördömts av FN, i en fredsuppgörelse. Dessvärre är det svårt för Israel att begära av bosättarna att de ska lämna sina hem. Det är naturligtvis ett inrikespolitiskt problem att staten uppmuntrat kolonisation av ockuperade områden och garanterat bosättarna trygghet om man nu vill dra sig tillbaka. Detta kan kallas en strategisk miss, men från många håll har det varit mycket medvetet, och omvärlden har inte varit sen med att upplysa om riskerna. Dessa bosättningar är det största hindret för fred i Mellanöstern.

Israel är idag ett utvecklat land med hög levnadsstandard hos den judiska befolkningen. I de ockuperade områdena råder social misär. Som de flesta historiskt bevandrade känner till, så leder förtryck och fattigdom med matematisk precision till terror och våldsutbrott. I länder där ekonomiskt och socialt välstånd råder så blir terrororganisationer alltmer marginaliserade.

En lösning av Palestina-konflikten är inte bara angelägen för de människor som lever i denna begränsade region. Den stora världskonflikten som alla talar om idag är den mellan västvärldens rika länder och den fattiga muslimska världen.

Ett fredligt förhållande mellan Israel och ett fritt Palestina skulle kunna vara precis den brygga mellan Väst och Islam som världen behöver.

Av Mikael Malmaeus 28 sep 2001 15:03