Skicka era pengar österut!

Det har varit nyhetssändningar, dokumentärer och debatter. Jag har även läst allt jag kommit över om det som kallas för världshistoriens värsta terrordåd. Jag har jobbat hårt med att ta reda på vart mina känslor befinner sig i detta kaos.

De första dagarna kunde jag inte låta bli att gråta av sorg över alla offren. Jag grät också av rädsla när jag hörde Bush:s olika tal om vedergällning och krig mot terrorismen.

Men jag har slutat gråta, jag har sansat mig och låter tanken arbeta med intellektet istället för med känslorna. Jag kommer aldrig att tycka att terrordåden mot USA var rätt, det går inte att tycka. Det går inte att tycka att det är rätt att över 7 000 oskyldiga människor dödas i attacker som de mot Washington och New York. Ingen förtjänar en sådan död som dessa offer utsattes för. Det finns heller ingenting som kan ursäkta det, för det finns inga ursäkter. Men jag kommer att fortsätta tycka att USA borde ta åt sig mer av attacken och tänka mindre på hämnd. Det finns en anledning till varför just USA drabbades.

En stor tv-gala arrangerades en dryg vecka efter katastrofen. Den sändes av säkerhetsskäl från hemlig plats och lockade tittare med stora kändisar från hela landet. Det samlades in pengar till offren som omkom, de som överlevde och de anhöriga som hädanefter kommer att leva i ständig sorg och saknad av sina nära och kära.

Jag tittade bara en liten stund men tillräckligt länge för att hinna bli hänvisad till en webbadress där jag kan skänka pengar till offrens anhöriga och det räddningsarbete som pågått sedan den ödesdigra morgonen den 11:e september. Min första tanke var att gå in på sidan men jag sköt på det av ren lathet.

Några dagar efter den numera berömda galan satt jag och tittade på Euronews och deras programpunkt "no comments". Där visades bilder på lekande barn i ett chockat New York som skapat en feststämning i stan för barnens skull. Jag blev varm i hjärtat av dessa bilder. Jag blev stolt över mina vuxna medmänniskors styrka att roa dessa oförstående barn som fötts till en skrämmande värld. Barnen provade glatt på att sitta på förarsidan i en av brandbilarna. De lös av glädje när de hoppade i ett uppställt luftslott och fascinationen över jonglörer och clowner var stor. Fest var skapad i den olycksdrabbade staden.

Så bröts de vackra bilderna av bilder från Afghanistan. Där springer barnen inte i några luftslott, de springer för sina liv och för att ta sig över gränsen från sitt hemland där man väntar på hämndaktioner från Bush och hans stab.

Här finns inte tid för lek och jag undrar vilken gala som samlar in pengar till dessa offer? Det är till dessa människor jag vill ge mina pengar och jag vill att våra västerländska länder ska öppna sina gränser och välkomna detta förtryckta folk som inte själva har kunnat välja sitt styre. Det är dessa människor som främst behöver vårt överskott i dessa hemska och skrämmande tider.

Av Stina Eriksson 27 sep 2001 17:09