Jag förstår nog lite bättre

Jag pratade med min brorsa i morse. Han bor 250 meter från World Trade Centers ruiner. Ända sedan det hände har jag på en Atlants avstånd följt hans chockbearbetning i telefon. Som om man skulle förstå...

De första två dygnen var han imponerande rationell och organiserade hela familjen, medan jag grinade och bad dem komma hem. Sedan följde två dygn av total förvirring och gudsbetraktande och tal om ont och gott. Den femte dagen var han oerhört aggressiv och hade hakat upp sig på någon bagatell som fick ta emot ett utbrott. Sedan kom apatin som har suttit i sen dess. Största framsteget idag var att han hade börjat uppskatta sina ägodelar igen.

Jag hade, förstår jag nu, inte förstått hans känslor alls. Inte förrän i morse när han ringde och hade stått på gatan och tittat på den svarta rykande klumpen som är allt som finns kvar.

Den är högre än Katarinahissen och större än sträckan Gamla Stan-Götgatsbacken. Bråte och död. Och den är ond. Bror min sa att ondskan är fast däri för evigt. Nu känns det som att alla som dött, alla deras själar är kvar och instängda och de ondskefullas själar kommer att vara kvar för alltid.

När han sa det fattade känslan och jag kan inte få bort den nu. Bilden sitter fast, mer än alla tusentals TV-bilder man sett från CNN.

Av Caroline Kugelberg 24 sep 2001 16:59