Kärleken övervinner allt?!

Kim möter kärleken och får problem.

Kim gick över den hårt trafikerade gatan med ett stort leende på läpparna. Hon hade, efter två års letande, hittat ett jobb. Kim var så glad att hon inte såg bilen som kom emot henne i hög fart. I sista stund fick hon syn på den och hoppade undan. Men inget skulle få förstöra hennes lyckligaste dag, så hon fortsatte hem glad i hågen.

När hon satte nyckel i låset hörde hon hur hennes katt började jama på andra sidan dörren. Väl inne i lägenheten lyfte hon upp katten och kelade med den en stund. Nu skulle hon ta sitt efterlängtade varma bad och gick in i sovrummet och hämtade sin bok. Hon älskade, som hon kallade dem, "sliskromaner". Mycket kärlek, intriger och falskhet. Precis som det var i riktiga livet. Imman började täcka badrumsspegel när hon la sig ner. Badet skulle vara väldigt varmt och med mycket bubblor. Nästan precis efter det att hon lagt sig ner ringde telefonen. Så himla typiskt tänkte hon för sig. Men hon låg kvar och väntade på att maskinen skulle ta det.
- Hej! Du, jag ligger i badet. Ring igen eller lämna ett meddelande.
- Hej! Sara här, ring när du kommer upp.
Sara var Kims barndomsvän och de kunde prata om vad som helst. Så det var så Kim spenderade resten av sin kväll, pratandes i telefon med Sara.

En ny morgon skymtade bakom höghusen och Kim gjorde sig iordning för sitt nya jobb. Lite stressigt blev det men hon hann dit i tid. Vid lunchtid hade hon lärt känna de flesta på sin avdelning. Då kom en av killarna på avdelningen fram och frågade om hon var upptagen senare på kvällen. Hon tittade på honom och svarade blygt att det var hon inte.
- Kalle heter jag, sa han.
- Kim, svarade hon.
De bestämde var och när de skulle träffas. Kim skyndade sig hem efter jobbet. Duschade, fönade håret och sminkade sig nästan på en och samma gång. Ringde sedan efter en taxi och åkte till den utnämnda restaurangen. Precis när hon klivit ur sin taxi kom Kalle i en egen.
- Ska vi gå in och hänga av oss ytterkläderna? frågade Kalle.
- Verkar som en bra idé, svarade Kim.
Hon tänkte tyst för sig själv hur snygg han var och varför han hade bjudit ut henne av alla tjejer på jobbet. Väl inne beställde de var sin drink och blev visade till ett hörnbord. En servitör kom med menyerna och frågade efter en stund om de var klara att beställa. Jo, det var de. Kim tog en Ceasarsallad och Kalle tog ungsbakad gös med potatis. Medan de väntade på maten frågade Kalle hur hon hade fått jobbet. Hon förklarade att hennes morbror ägde företaget så hon hade frågat honom om det inte fanns något som hon kunde göra. De åt och drack gott resterande av kvällen. Efter ett par timmar ihop förstod de att de var intresserade av varandra. Men ingen vågade säga något till den andra. Kvällen slutade med att Kalle följde henne till dörren och sa god natt.

Följande morgon blev lika hektisk som den innan. Med andan i halsen kom hon precis i tid till jobbet. Kim var på väg till sin morbrors kontor när hon hörde arga röster därifrån. Plötsligt flög dörren upp och ut rusade Kalle arg som ett bi.
- Du ska få för det här! vrålade han. Kalle var så arg att han ine ens såg Kim. Hon gick in och tittade undrande på sin morbror. När hon inte fick något svar frågade hon vad bråket handlade om. Sten, som hennes morbror hette, svarade att de hade inte varit överens om en sak, det var inget att bry sig om. Men han varnade henne för att gå ut med Kalle igen.
- Hur visste du att..., började hon.
- Jag vet mer än vad du tror. Och han är inget bra för dig, fick hon till svar. När Kim gick därifrån började hon fundera på varför det inte var bra för henne att fortsätta träffa Kalle. Han var snygg, smart och trevlig. Inget fel med det tänkte hon tyst. De tankarna fanns kvar hela dagen. När hon till slut kom hem lade hon sig i soffan och slappnade av. Hon vaknade till av att telefonen ringde och hon gick för att svara.
- Kim här!
- Det är Kalle, hörde hon en röst säga. Hon smälte vid tanken på Kalle. De pratade ett tag och kom fram till att de skulle gå ut på lördagen. Lördagen kom och de hade riktigt kul ute. Det var under kvällens gång som de kom på att de skulle vara ett par.

Ett par månader senare var Kim tvungen att jobba över en hel del. Hon hade börjat fundera lite smått hur det kunde komma sig att Kalle alltid hade så mycket pengar. De åt ute fyra fem gånger i veckan och köpte nya saker till Kims lägenhet var och varannan vecka. Hon visste att han inte tjänade så mycket mer än vad hon gjorde. Så hur var det möjligt då?! Hon gick ner till lastkajen för att få lite frisk luft. Plötsligt så hördes röster. Hon gick närmare. Hon hörde lite av vad de sa och kom fram till att de talade italienska. Kim hade läst italienska på högskolan under ett par års tid. Hon förstod allt de sa och det skrämde henne. Då, när den första chocken lagt sig, kom nästa. Hon hörde Kalle säga till två av killarna att åka upp till hennes kontor och döda henne. Nu bröt paniken ut hos Kim. Varför skulle hon dö?! Hon var tvungen att koncentrera sig på vad de sa. Kalle talade om för killarna att hon hade börjat bli lite för nyfiken på hur han kunde ha så mycket pengar. Det var bättre att röja undan henne nu, innan det var försent. Herre gud, tänkte hon, jag måste gömma mig. Men var?! Som genom ett under fick hon syn på ett galler bredvid henne. Hoppas bara att det lossnar, utan att locka dit dem, tänkte hon. Precis när hon kommit in och stängt gallret passerade killarna henne. Då slog det henne vad Sten hade sagt till henne på kontoret den där dagen. Hon förstod att hon var tvungen att ringa honom och tala om vad som hände här. Och det med en gång. Ut från gömstället och in i byggnaden. Hon tyckte att allt stod still tills hon kom fram till receptionen. Hon slog numret och väntade på en ton. Då hördes Kalles röst igen och nu var han arg. Hon gissade på att det var för att de inte hittat henne på sitt kontor. En maskin sa att den hon sökte inte var hemma, men att hon kunde lämna ett meddelande. Hon talade om vem hon var och vad hon ville. Det enda hon kunde göra nu var att vänta. Kim smög iväg för att hitta ett bättre gömställe när hon hörde dem igen.
- Hitta den dumma bruden nu, innan jag tappar tålamodet helt!! vrålade Kalle. Hon kan inte bara ha försvunnit för helvete!!
- Vi ska hitta henne, svarade killarna.
- Vi måste göra det nu, vi börjar få ont om tid, sa Kalle till dem. Kim sprang samtidigt som hon hukade sig, bara för att inte synas. Hon hittade ett rum som var nedsläckt och satte sig bakom det stora skrivbordet. Andan satt i halsen på henne nu och skräcken gjorde att hon började skaka okontrollerat. Tanken på att de fanns i närheten gjorde att hon förstod, på ett konstigt vis, hur jagade djur kände sig. Dörren till kontoret hon gömde sig i öppnades och hon kröp ihop under skrivbordet. Bara de inte hittar mig, tänkte hon. Plötsligt hörde hon sirener och ett tumult bröt ut nere vid lastkajen. Men hon vågade inte röra sig än, inte förrän hon visste att alla hade blivit arresterade. Än en gång stod allt stilla. Då hörde hon Sten ropa på henne och hon smög försiktigt fram. Lyckoruset hon kände när hon såg att det verkligen var Sten som stod där kunde hon inte beskriva.
- Är alla fast nu? undrade Kim.
- Ja, det är de, svarade polisen som stod bredvid Sten.
- Är du ok? frågade Sten henne.
- Nu är jag, sa Kim och drog en suck av lättnad.

Kalle hade hållt på att förskingra företagets datorer en längre tid när Sten kommit på honom. Kalle fick då ett ultimatum, skaffa tillbaka datorerna eller få sparken. Han skulle försöka få tillbaka utrustningen, men sa att det kunde ta tid. Kim förstod, när Sten förklarat allt för henne, att han hade varnat henne på sitt sätt. Att hon inte hade lyssnat på honom. Så mycket lidande hon hade kunnat undvika då.

Slut.

Av Viveka Lundbom 21 sep 2001 13:51