"Gasar till det rasar"

Det är sen torsdagseftermiddag, ganska exakt nio dygn har förflutit sen "den jävla" dagen. Jag ser en gammal rostig Merca glida framför mig och kikar på dekalen som sitter i bakrutans nedre del. "Gasar till det rasar" står det. Jaha tänker jag, en ny slogan för Jihad eller?

Det tog alltså nio dagar innan man blev sitt gamla jag igen. Nio dagar av amatörpsykologiserande, av amatöranalyserande och amatördebatterande. Till ingen nytta alls, för jag är inte ett dugg bättre än innan. Man kan ju tycka att en händelse av dessa proportioner skulle få en att bli ödmjuk, förstående och känslig, men nej då.

Lommar moloket hem och sätter på teven. Nyheterna börjar och vi får snacka med den sista reportern som intervjuat bin Laden. Han visar upp lite bilder där han och bin Laden sitter på några stolar framför kameran. Laden håller sitt favoritvapen i knäet, och jag undrar om det är ett substitut. På varenda bild jag sett håller han det där geväret nära sitt kön.

Skärp dig!

Går ut i köket och kommer tillbaka i lagom tid för att se en rapport från USA. En nisse håller på att klä sin bil med amerikanska flaggor. En annan har blivit avstulen dom två han hade på husväggen, så nu är han på väg till den sista affären som har flaggor kvar för att inhandla nya.

Känner hur irriterad jag blir. "Kick their asses, smoke them out", har det skanderats i dagar. Visst, vifta med flaggan och skit i vilka konsekvenser ert "rökande" kommer att få. Sen är det ju synd att militärledningen inte riktigt kan bestämma sig för under vilket namn operationen ska gå. Jag förstår dom så väl, det är ingen stake att kalla vedergällningen för saker som: "Ökenbuskens revansch" eller "Dubbel-W duellerar".

Där slutar jag se nyheterna och vill helst av allt flata till mig själv i ansiktet. Nio dagar har gått.

Jag skäms.

Av Lena Vikberg 21 sep 2001 10:14