sourze.se

Se hit alla oskyldiga civila

Demokrati kan inte bara vara en rättighet utan måste också vara en skyldighet. Följden blir, rent logiskt, att invånarna i en demokrati förblir skyldiga till de brott som begås i demokratins namn.

Detta är en filosofisk diskussion som tar sin utgångspunkt i terrordåden i USA den 11 september, men diskussionen som sådan är inte direkt bunden till dessa. För att undvika alla missförstånd vill jag redan från början poängtera att jag inte på något sätt försvarar några terrordåd, och kommentarer som antyder detta kommer inte att besvaras.

Alltså. Ett brott har begåtts, någon skall ställas till svars. Detta kan nästan alla enas om. För att göra saken mera konkret kan vi kalla den skyldige Osama bin Laden. Om denne man och hans organisation befinns skyldig anser vi oss ha rätten att bestraffa dessa. Många talar om en fiende utan ansikte, men sällan har man haft en mera konkret antagonist. Personer är relativt enkelt att ställa till svars.

Antag, rent filosofiskt och hypotetiskt, att vi har en helt annan världssyn. Vi anser att en stat begår grova brott mot mänskligheten. För att göra saken mera konkret kan vi kalla denna stat USA. Vi har inget världssamfund bakom oss - denna stat har aldrig någonsin varit i närheten av att bli bestraffad för någonting, trots att den begår många, brutala och hänsynslösa övergrepp på omvärlden. Men vi anser nu enligt vår alternativa hypotetiska världssyn att någon måste ställas till svars för dessa brott. Hur gör vi?

Vem ska vi ställa till svars? Här kan man verkligen tala om en fiende utan ansikte. Vem är ansvarig i en demokrati? Riksdag och regering är ansvarig inför folket som har tillsatt dessa, och ska i princip endast genomdriva majoritetens vilja. Men vem är ansvarig inför omvärlden?

Rätta mig om jag har fel, men jag har svårt att se det på något annat sätt, än att folket är ansvarigt för vad en demokrati uträttar. Begår en demokrati brott, så är inte medborgarna oskyldiga. Man kan följaktligen inte tala om oskyldiga civila, detta begrepp är helt enkelt irrelevant i en demokrati.

Detta är rent filosofiskt, och man får akta sig noga för att dra för långtgående slutsatser. Jag skulle dock vilja framhålla två saker som anknyter till ovanstående.

För det första så kan det hjälpa oss att förstå hur en terrorist kan resonera. Den vanligaste attityden man möter i vårt samhälle är att terrorister och extremister är hjärntvättade och sinnesrubbade, det är det första och sista man tänker om dessa människor. Få tänker tanken att kampen mot terrorism kan bli mer framgångsrik om man försöker att förstå. Religiösa fanatiker är inte bara sjuka i huvudet. De är blint besatta av kampen mellan ont och gott, och av frågor som skuld, gudomlig rättvisa och bestraffning. Och när dessa människor problematiserar dessa frågor så befinns inte invånarna i en brottslig stat vara oskyldiga, hur civila de än är. Man kan därför med gott samvete bestraffa dessa människor för deras lands synder.

För det andra så kan det vara en tankeställare för vår syn på demokratin. Det är en MYCKET VANLIG missuppfattning att demokrati bara är en rättighet som alla människor bör få ta del av. Man glömmer nästan alltid att påpeka, att demokrati också är en skyldighet, ett ok som tvingas på alla människor som lever däri. Precis det ok som många människor inte orkar bära, och därför tar hjälp av principer, religioner och auktoriteter. Min egen erfarenhet av Mellanöstern är att många människor där med glädje och med stöd av lokala traditioner lämnar sitt och världens öde i Allahs händer, och därmed inte känner sig särskilt motiverade att instifta demokrati. Detta val har vi västerlänningar svårt för att respektera. Men vi som lever i en demokrati måste också leva med ansvaret för vad vårt samhälle uträttar. Vi är inte oskyldiga till världens orättvisor.

Jag vill slutligen än en gång påpeka att jag absolut inte försvarar något av det som hänt den sista veckan. Våld är alltid brottsligt, och Osama bin Laden är definitivt ingen värdig domare över västvärldens synder.

Men det är ett uppenbart problem att kommunikationen mellan den så kallade civiliserade världen och islams befriare bara kan skötas genom symboliska handlingar - aldrig genom ord och aldrig med ödmjukhet inför den andre. "Det enda språk dessa människor förstår är våldets", brukar hävdas från båda läger. Min fråga blir då: Vad är det man försöker säga på det språket när man drabbar motståndaren med bomber och granater?


Om författaren

Författare:
Mikael Malmaeus

Om artikeln

Publicerad: 18 sep 2001 10:41

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: