"Utrota muslimer" - var är humanismen?

Detta hörde jag idag uttalas av en före detta god vän. Jag blev så förbannad att jag var tvungen att lämna lokalen som vi befann oss i.

Först försökte jag naturligtvis att argumentera med personen om dennas åsikter dock utan något gott resultat. Jag blev inte bara förbannad över dessa åsikter utan också chockad, rädd och ledsen. Rädd för att jag började att undra över hur många "vanliga" svenskar det finns ute i landet som känner så här.

Chockerad över den intolerans, dumhet och ren ilska som verkar finnas i vissa människor. Jag försökte om och om att argumentera på ett sätt som skulle kunna få personen i fråga att se problemet ur ett mer brett perspektiv, men icke då. Inga muslimer var att lita på de ljuger, hjäntvättar sin barn, brukar våld på sina döttrar och lever efter medeltida regler.

Jag har själv läst Islamologi på universitetsnivå, och har viss kunskap om Islams historia, jag förökte också att åberopa detta. Inget hjälpte dock. Personen hade sin åsikt om muslimer och inget kunde ändra på detta. Återigen känns det som om det är dessa gräsrötter som vi får frukta mest. Precis som det alltid har varit. Okunskap är det som kan leda oss på avvägar. Bort från humanism och tolerans.

Av anne persson 14 sep 2001 16:50