Mannen som gjorde skit av en dag

MANNEN SOM GJORDE SKIT AV EN DAG

En man står och ser ut genom sitt fönster. Han är inte älskad av någon.

Det var förmiddag. Kassörskan log vänligt, trots att hennes rygg värkte och mannen framför henne luktade svett. Han blängde tillbaka på henne under glesa ögonbryn, såg ner på snusdosans prislapp och tillbaka in i hennes trötta grå ögon.

Muttrade något ohörbart, och när han såg hur hon försökte sträcka på sin onda rygg, gav han henne ett elakt leende.
-Ingen blir smal av att sitta i kassan och sedan tröstäta choklad på rasterna. Vilket skitjobb det är du har, och något annat lär du väl aldrig få.

Han såg föraktfullt på hennes runda ansikte. Hennes leende hade slocknat och ansiktet brann. Utan att se på honom gav hon tillbaka växel på hundralappen och ryckte av kvittot som hon lade i hans framsträckta näve.
-Duktig flicka, sa mannen.
Kassörskan såg ner på sina händer. De darrade. Det skulle även hennes underläpp komma att göra när mannen lämnat affären och gråten kom.

Mannen öppnade snusdosans lock och drog in den välbekanta doften. En rejäl portion lade han in, och den fick hans ansikte att se om möjligt ännu mer osympatiskt ut. Han korsade gatan med händerna hårt nerkörda i rockfickorna.
En kall vind blåste runt löven på asfalten och lekte med mannens hår.

Det retade honom, och han tog på huvan. Kanske var det dags att gå till frisören? Det var länge sen han var där, och faktum var att han verkligen behövde klippa sig. Han hade inga vänner som kunde göra det gratis. Han hade inga vänner alls. Vilket inte bekymrade honom eftersom han ansåg sig vara förmer än alla andra och inte tyckte han behövde någon annans goda råd.

Frisören såg medlidande på den frusne mannen som klev in i salongen. Mannen tog av sig huvan, och det rufsiga håret verkade skrika efter vård. Frisören borstade salongstolens ryggstöd fri från hårstrån, och bad mannen att slå sig ner. Den feminina gesten registrerades blixtsnabbt av mannen, som misstänksamt granskade frisörens välrakade ansikte, och slutligen satte sig tillrätta i stolen. Han log mot sin spegelbild och såg ner på högen av damtidningar som låg på bordet framför honom.
-Sveriges drottning!, spottade han fram. Sveriges drottning ska hon föreställa, en jävla blatte som inte kan prata ren svenska, fy fan!
Drottningen log mot honom från tidningsomslaget.Frisören, förvånad över det plötsliga utbrottet, valde att inte diskutera saken vidare, utan frågade
-Hur vill ni ha håret klippt?
-Kortare, och jämnt ska det vara! svarade mannen med hög röst, som fick de andra kunderna att rycka till och snegla på varandra.
Frisören tog tag i håret, röjde inte med en min hur fett det var att ta i, frågade bara om längden han måttade upp blev bra att klippa av.
-Det är det som är så jävligt med att gå till frisörer, att låta bögar tafsa en i håret, det borde nästan vara jag som tar betalt av dig. Låt det gå fort, och torrklippning ska det vara, ingen jävla fikus får schamponera mig, fy fan.
Mannen mötte med avsmak frisörens blick i spegeln.

Frisören släppte mannens hår som om han hade bränt sig.
De andra kunderna låtsades som om de inte hörde vad som sades. Med sin allra mest professionella röst frågade frisören om igen hur mycket han skulle klippa. Men mannen hade ångrat sig sa han, reste sig upp och gick fram till hyllan med accessoarer, plockade upp en hårsnodd och gick fram till kassan. När han betalat den samlade han ihop sina testar till en hästsvans som han höll samman med hårsnodden, innan han demonstrativt tog på huvan igen och försvann ut från salongen. Dörrklockan pinglade, kunderna började viska och frisörens tinningar bultade.

Mannen var på väg hem, när en liten pojke plötsligt sprang in i honom.
-Se dig för!, röt mannen och knuffade undan barnet.
Pojken, som varit förblindad av tårar, torkade sig i ögonen med sin smutsiga hand och såg upp på den store mannen framför honom.
-Ska du inte be om ursäkt? Har du ingen hut i kroppen?!, gormade mannen när han såg pojkens skälvande frusna kropp.
Men pojken var på flykt undan andra faror, så han hörde inte orden, kände bara tonfallet som piskrapp över nacken.
-Du ska be om ursäkt! Mannen tog ett hotfullt steg mot pojken, och njöt av att vara den starkaste av dem två, njöt av att ha övertaget och makten att göra en annan människa illa.

Pojken hörde sina förföljares röster bakom sig, han bad snabbt om ursäkt och sprang sedan förbi mannen och vidare nedför gatan. Ett helt gäng av barn, utrustade med pinnar och stenar, rusade efter och mannen svor över vattenstänket från deras fötter.

Ett kyligt regn föll över den lilla staden och bildade pölar i den ojämna asfalten. Kylan letade sig innanför kläderna, men mannen var redan kall, så kall inuti som en levande människa kan bli. Lägenheten var tyst och mörk när han öppnade dörren och tog av sig den våta rocken. Han tände ljuset över diskbänken och satte på kaffekokaren.
det luktade instängt i lägenheten, och mannen öppnade ett fönster som han sedan stod och tittade ut genom en stund.
Bakgården var öde. Mannen var ensam. Uttråkad, missnöjd, bitter och ensam, men ingen längtan kände han, inget hopp hade han, inget dåligt samvete gnagde honom. Han lät blicken följa ett regnmolns färd över himlen.

I ett annat fönster stod kassörskan och blickade ut över trädgården. En mjuk röst som hon älskade frågade om hon inte skulle komma och lägga sig snart. Hon log och lät den gröna butiksdressen falla, kassörsbrickan lät när den träffade golvet. Fortfarande skämdes hon över sin kropp, trots att pojkvännen sa att hon var det finaste som fanns. Han låg och väntade på henne nu, och hon var lycklig när hon kröp ner bredvid honom.

I samma stund fick frisören äntligen gå hem för dagen, med tungt huvud och trött hjärta. Vad han inte visste var att hemma väntade pojkvännen med en överraskningsfest där alla deras vänner var inbjudna. Och vännerna var många och dukningen färgsprakande, och senare på kvällen skulle de skämta om en kund som uppträtt som en idiot tidigare samma dag.

Pojken hade slutat springa. Han låg i sin mors trygga famn och grät. Hon vyssjade honom och tröstade honom och älskade honom högre än allt annat i världen. Hon lagade hans favoriträtt och berättade om utflykten de skulle göra nästa dag.

En man står och ser ut genom sitt fönster.
Han ser inget bra i något.
Han berörs inte av vad någon annan tycker.

Dagen är slut.
Det är ännu en skitkväll i hans grå
och svartvita värld.

Av Ellen Hjelmgren 03 sep 2001 09:36