Om jag inte minns fel

Vid en större middag många honoratiores - var festvåningen full av inlånad servispersonal. Dessa skulle se det som en ära att få arbeta på detta anrika hotell. Rätt efter rätt bjöds fram - tal hölls - allt förflöt i god ordning.

Vid desserten som bestod av glassbomb med fruktsallad bjöds friherrinnan X. Iförd djupt dekolletage och med bröst modell större hade hon vissa svårigheter med att förse sig från fatet. Det bar sig inte bättre än att en vindruva föll ned i den väl synliga springan. Båda hennes händer var upptagna och servitören fick en hjärtslitande blick om hjälp. Han hade en sked i reserv och med denna fiskade han upp druvan. Nu borde ju all vara frid och fröjd, tyvärr hade hovmästaren åsett hela intermezzot.

Väl ute i serveringsgången - där servitören väntade sig ros fick han reda på sin klumpighet - högdraget sade hovmästaren:
"Här på Grand värmer vi skeden innan vi plocka upp frukt från kvinnors bröst."

*************************

En kväll - strax före stängningsdags - flöt grevinnan in, tog plats vid ett bord och vinkade med sin behanskade hand till sig. Ernst - som förberett sig i tankarna på sängen efter en lång arbetsdag gick bort till bordet och frågade hövligt om vad han kunde stå till tjänst med. Med förtvivlan i rösten omtalades att avresa till Paris - tidigt nästföljande morgon.
"Därför", sade grevinnan "vill jag själv beställa min frukost så jag lugnt kan gå till sängs. Jag vill ha skållhett kaffe - svart. Nej vi tar te med mjölk och citron. Två rostade brödskivor, ost och marmelad, ett ägg kokt tre min, nej, låt oss säga fyra. Sade jag att det skulle vara mjölk till teet? Jaså, jag gjorde det. Mjölken går bra men jag vill ha kaffe. Vill vaktmästaren vara snäll och upprepa min beställning så jag vet den är rätt uppfattad." Ernst åtlydde.

Halvt uppe från stolen kom en ny fråga till Ernst:
"Tänk om jag nu inte vaknar vad gör vi då?"
"Vaknar inte grevinnan är hon död och vi avbeställer alltsammans."

*************************

Intill matsalen hos en större gästgivargård fanns ett mindre runt rum. Detta utnyttjades av storbönder då dessa höll gästabud med därtill hörande groggar och kortspel efter väl avätet smörgåsbord. Denna dag utfördes serveringen av nyanställd yngre flicka som sprang ut och in med. Då det blivit eftermiddag och hon var ensam infann sig en viss oro allt eftersom notan blev större. Ingen fanns att fråga till råds varför hon dristade sig att lämna fram notan utan att den var beställd.

Förvånad tittade en av herrarna och fick förklaring om flickans oro.
"Det är klart vi skall betala - men hämta ett tiotumsspik och en hammare först."
Kortspelet fortsatte - gårdskarlen skaffade fram det beställda och på en silverbricka överlämnades hammare och spik. Från en stor plånbok drogs fram ett stort antal hundra och tusenkronorssedlar. Dessa spikades upp på väggen likt en väggalmanacka.
"Nu kan hon dra av efter hand och låt oss spela kort."

****************************

Detta hände på den tiden när äkta makar kunde lämna TV:n och gå på bio samman. I detta fallet var det en storfilm - José Ferrer som den alkoholiserade Toulouse - Lautrec i "Målaren på Moulin Rouge". Långt om länge skulle paret besöka biografen - inte minst för det då så populära ledmotivet.

Dagen efter tillfrågade mannen hustrun vad hon tyckte om den utmärkta filmen? Hon hade torrt konstaterat "Jag behöver inte betala för att se en karl supa i två timmar - det kan jag göra gratis här hemma."

**********************************

En äldre kollega höll alltid show. Dels då han skulle svälja en snaps - då tittade han runt för att ge intryck av att smyga men först då alla tittade försvann snapsen. En gång misslyckades hela föreställningen genom att vår chef stod i en död vinkel.
"Vad var det där": spordes i skarp ton.
"Det var inte meningen" kom svaret.

Efter varje fridag fick vi följande berättat för oss:
"Igår gick jag en helvetes lång tur, det blåste som satan, när jag kom hem hade kärringen ställt fram en torskaflabb och en supadjävel - birhelvetet stod i vaskasatan för att bli kall. Jag tog handukadjävelen runt halsasatan för helvetet fick inte droppa ner på skjortan. Snapsdjävulen slog jag i halsasatan och senan smakade gott med birdjävulen."

**********************************

En av de mer kända skulle hålla talet till kvinnan vid en middag. Eftersom jag tidigare hört dessa tal blev jag kvar under talet. Efter att rosat kvinnan skulle det snurras till på slutet och det blev ungefär så här:
"För inte så länge sedan skulle jag föra en dam som jag inte träffat tidigare till bordet. Hon pratade i ett kör och jag garanterar er mitt herrskap - hade hon bara haft en tand hade denna påmint om en symaskinsnål. Som alla vet har jag doktorerat och var tvungen att upplysa om detta.
"Oj, sa kvinnan, då har ni gjort många intressanta operationer."
På detta konstaterande - svarade jag "Ja - idag har jag tagit bort en manslem.
"Oh - det måste ha varit svårt att såga genom det tjocka benet." svarade hönset.

**********************************

En av de mer kända artisterna kom in i matsalen - han hade just lämnat den för att åka hem med taxi.
"Jag vill ha en annan taxi."
"Varför?", frågade jag.
"Jo - när jag steg in i taxin frågade chauffören vart jag skulle - hem naturligtvis - sa jag och var är så detta hemmet beläget sa han."
Då gick jag ut ur bilen.
"Skulle aldrig låta en vilt främmande människa köra mig hem."

**********************************
En gång berättade "Piraten" vid ett besök på Kiviks Värdshus. Hemma har vi en katt - den är nästan lika klok som en människa - även lik en sådan - den dricker utan att vara törstig.

*********************************

Av Lennart Ekman 02 sep 2001 15:10