Varför startade Hitler krig?

STORMAKTERNAS FALL OCH VARFÖR

EN REFLEKTION PÅ OLIKA STORMAKTERS PROBLEM MED ATT INSE SINA BEGRÄNSNINGAR SAMT DERAS OFÖRMÅGA AV ATT TA LÄRDOM AV HISTORIEN.

Genom historien kan man skönja likheter mellan de flesta stormakternas fall. Redan i vår tideräknings början kunde man urskilja vissa ekonomiska mönster vid en stormakt fall. Roms Medelhavsvälde hade vid 300-talets början blivit så stort att armen nu kostade ofantliga summor. Följden av detta blev höga skatter och missnöje. Och när bubblan är som störst är den som närmast att spricka.

Västrom självdog medan Östrom levde kvar till 1453 då det inte gick att försvara mot de osmanska turkarna längre. Platt fall. I Europa såg det ut på liknande sätt. Genom hundraårskriget fick den franske kungen rätt att både lagstifta och ta upp skatter utan ständernas medverkan. Krig var dyrt och skatterna var räddningen. Men detta var självklart bara en tidsfråga innan folket skulle opponera sig. Följden: Platt fall.

Under den tidigmoderna perioden växte det i Europa fram ett system av nationalstater. Det som gjorde nationalstaterna överlägsna var deras förmåga att beskatta sina undersåtar. Kungarna fick råd att sätta upp stora arméer som användes mot andra länder och för att hålla lugn inom det egna landet. Detta blev det vanligaste styrelseskicket i det tidigmoderna Europa.

De senmedeltida ständerförsamlingarna förlorade i betydelse nästan överallt, med England som det stora undantaget. Ludvig XIV:s Frankrike är den främsta representanten för de enväldiga monarkierna, men historien förtäljer att också Danmark och Sverige fick starka enväldiga kungar under 1600-talet. Det fick däremot inte Holland och England. Det är knappast någon tillfällighet att just dessa stater blev de två länder som kom att leda den ekonomiska utvecklingen i Europa och världen.

Sveriges krigsansträngningar från mitten av 1500-talet till början av 1700-talet medförde en grundläggande omvandling av det svenska samhället. Nästan alla resurser gick till krigen. Men vid sekelskiftet år 1700 var Östersjöväldet hotat, och under Karl XII: s krig gjordes nya försök att besegra fienderna runt Östersjön. Resurserna räckte emellertid inte till för de väldiga ambitionerna. Den ekonomiska basen var för svag. Man tog sig, bokstavligt talat, vatten över huvudet. Sverige fick alltför många fiender och kunde inte bestå som stormakt. Platt fall.

Under 1800-talet var det bland annat Ryssland och Frankrike som gick i samma fälla. Alltför stora krig som påfrestade ekonomin. Konsekvens? Jo, mycket riktigt. Platt fall. I modern tid är det framförallt Tyskland som genom världskrigen blivit medlemmar av den föga beundransvärda skaran av dem som föll på eget grepp.

Sammanfattningsvis kan konstateras: Utan en stark krigsmakt kan ingen stormakt bli till. Samtidigt är det få saker som kan vara så förödande för en stormakt som en stark krigsmark. Det är inte alls så invecklat som det låter. I kampen på ära och nya landvinningar satsar en nation allt mer pengar på krigsmakten. Först ska man ju erövra landet ifråga, sedan skall det ju upprätthållas utposter som försvarar alla dessa, i de flesta fall, ointressanta platser.

Majoriteten av dessa krigsinvesteringar är ofruktsamma. De genererar ingenting tillbaka. Plus att de sker på de fruktsamma investeringarnas bekostnad. Då blir det ekonomiska fundament, plattformen som krigsmakten står på, allt vingligare och vingligare. Och det kan vem som helst räkna ut att utan en stark ekonomi kan ingen stormakt överleva och då blir det. Platt fall.

För eller senare i alla stormakters historia tar det stopp. Den som gapar efter... Till slut räcker inte den ekonomiska grunden till. Man kan inte leva upp till alla kostbara förpliktelser. Skillnaden mellan vad man vill göra och vad man kan göra vidgas steg för steg och blir till slut ett jättehål. Oundvikligen kasar stormakten till slut ned i detta hål och försvinner med ett enormt brak eller med svansen mellan bena. Allt beroende på omständigheterna. Det har blivit ett slags ändlöst kretslopp. Stormakter föds och stormakter dör. De är som cyklar. De är bara i balans så länge de rör sig framåt. Listan på stormaktsföredettingar kan vid det här laget göras ganska lång. Spanien, Österrike, Frankrike, och England är bara ett litet axplock. Tyvärr kan vi inte skratta alltför högt åt dessa erövrare som inte pluggat på sin historia ordentligt. Sverige uppfyller ju som bekant alla kriterier för att få närvara på denna lista.

Vad händer sen? När stormakterna har förlorat balansen och trillat av sina höga hästar. Är det total misär och förnedring? Nja, inte nödvändigtvis. Det viktigaste gäller faktiskt konsekvenserna av ett sånt fall. Vad hände till exempel när vårt eget stormaktsvälde föll? Sverige är nämligen ett historiskt exempel på att när ett land blir av med sin position som stormakt så behöver inte detta betyda fattigdom, hungersnöd och andra otrevligheter.

När det svenska stormaktsväldet föll innebar det att en ohanterlig börda lyftes av från det tunga ekonomiska oket. Även för folket innebar kollapsen av väldet en befrielse. Välståndet steg snabbt och befolkningen ökade. Moderna exempel är Tyskland och Japan. Dessa två, före detta militära stormakter, besegrades med eftertryck i det andra världskriget. Det är nog ingen tillfällighet att det nu är dom som är dagens ekonomiska supermakter. Speciellt japanerna har ju som bekant vunnit oerhört på att slippa stora rustningskostnader. Vid kanten av en avgrund finns det ju blott ett sätt att gå framåt, och det är att ta ett steg baklänges.

Det kanske kan ses som lite groteskt, men ett bra sätt att bygga upp en föråldrad industri på måste ju onekligen vara att starta krig med så många som möjligt på så kort tid som möjligt. Bränna budgetspropositionen och satsa rubbet på erövringar. När det sedan går åt de osaligas straffort alltså åt helvete för det gör det historisk sett förr eller senare, så strömmar bidrag och uppbyggande medel in från hela världen. Ta da! En ny modern industri praktiskt taget gratis. Okey, ett par miljoner människoliv rök men lite spill får man räkna med. Som en extra bonus får ju faktiskt finansministern i landet en tidig julklapp då det för första gången i mannaminne blir ett budgetöverskott detta fredens år.

Ponera att Hitler kunde sin historia och medvetet byggde upp en modern industri åt sitt älskade Tyskland genom sin tokoffensiv i andra världskriget.

Av Mattias Jeppsson 31 aug 2001 12:12