Rena Pengar

I sin beskrivning av pengars faktiska funktion idag är det några aspekter som Huber särskilt gärna tycks vilja framhålla. För det första att pengar som fysisk vara tillhör en förgången tid. Istället är pengar idag endast information, närmare bestämt information om köpkraft. Den andra aspekten som han framhåller är att man måste skilja noga mellan pengar å ena sidan och kapital å den andra. Enligt Huber bör endast direkta betalningsmedel kallas pengar, allt annat är kapital. Detta gör till exempel att tillgodohavanden på transaktionskonton är pengar, medan däremot tillgodohavanden på sparandekonton räknas som kortfristigt kapital.

Centralt är också de två penningomloppen, vilka Huber vill omstöpa till endast ett. Idag har vi dels cirkulationen av penningreserver mellan centralbanken och de privata bankerna. Vid sidan och skilt från detta har vi så cirkulationen mellan de privata bankerna och allmänheten.

Detta är centralt eftersom det är centralbanken som förväntas ha kontroll på hela penningmängden, men att den egentligen endast har kontroll över det mindre omloppet. I det större omloppet skapar de privata bankerna egna pengar parallell valuta genom utlåning till allmänheten. Slutresultatet blir en instabil ekonomi där man ömsom tillför för mycket och ömsom för lite pengar för att kompensera. Vidare så blir alla insättningar osäkra i detta system. Bankerna har nästan inga reserver att backa upp de lån som de ger och därför skulle en stor kris i bankväsendet medföra att vi tvangs avskriva stora delar av tillgodohavandena.

Förutom den bristande kontrollen av penningmängden och den därmed sammanhängande instabiliteten i systemet finns det två andra mycket viktiga negativa konsekvenser med dagens penningskapande. Den ena är att det tynger samhället med extra kostnader. Den andra är att det innebär en utebliven vinst för staten.

Grundproblemet och det som också är orsaken till att man kan säga att bankerna faktiskt skapar pengar ur tomma intet, är den dubbla bokföringens princip. Genom denna mekanism kan bankerna kapa åt sig en orättmätigt stor vinst, vilken annars skulle ha kunnat komma det allmänna tillgodo. Oskäligheten ligger dock inte i räntesystemet som
sådant utan i den extra räntevinst som bankerna kan göra när man använder sig av den dubbla bokföringens princip.

Denna extravinst för bankerna ca 21 miljarder pund i Storbritannien, 37 miljarder dollar i USA, 58 miljarder euro i EMU-området och så vidare, är idag extra kostnader för samhället. Anledningen till att beloppen blir så stora är att man genom den dubbla bokföringen får hela utlåningsräntan som vinstmarginal. Om banken får låna av centralbanken till 4 ränta och den lånar ut dessa pengar till allmänheten för 9, då skulle vinstmarginalen bli 5. Men om banken istället använder sig av den dubbla bokföringens princip, vilket den nästan uteslutande gör idag, då man skapar pengar ur tomma intet genom att samtidigt bokföra ett tillgodohavande och en skuld - då blir vinstmarginalen hela utlåningsräntan. I det här fallet 9.

Den andra stora ekonomiska vinsten med konceptet rena pengar är att centralbanken skulle få ensamrätt att skapa inte bara sedlar och mynt, som idag, utan alla pengar i ekonomin. I Storbritanniens fall skulle detta kunna ge staten ökade inkomster i storleksordningen 47 miljarder pund årligen, i USA skulle det ge ca 105 miljarder dollar årligen och i EMU-området ca 156 miljarder euro per år.

Förslaget är således i korthet att bankerna slutar med att skapa nya pengar ur ingenting genom den dubbla bokföringen. De får klara sig på den ränteskillnad som redan idag finns mellan centralbankens lån å ena sidan och de lån som de ger till allmänheten å den andra. Istället för att skapa pengar i samband med utlåning så kommer alla pengar att skapas av centralbanken, vilken måste vara politiskt oberoende. En förutsättning för reformen är dock en striktare åtskillnad mellan pengar å ena sidan och kontanter å den andra. Till exempel kan det inte bli tal om att bankerna skall tillåtas att erbjuda sparkonton som är direkt kopplade till betalkort, eftersom det skulle innebära ett brott mot principen att bankerna inte får skapa egna pengar.

En förutsättning är också ett vidgat penningbegrepp så till vida att också kontoinsättningar räknas som pengar. Pengar skulle då rent lagligt bli vad de rent faktiskt redan är, det vill säga information om köpkraft. Information som lika gärna kan vara sedlar i handen som pengar på ett transaktionskonto. Allmänhetens transaktionskonton skulle frigöras från bankernas balansräkning och istället bli rena penningkonton, fullt och endast ägda av kontoinnehavaren. De privata bankernas egna konton hos centralbanken skulle även de lösgöras från centralbankens balansräkning, så att de privata bankerna på samma sätt som den enskilde kontoinnehavaren blir odelad ägare av insättningarna.

Hur man skall injicera dessa ökade statliga intäkter i ekonomin är det naturligtvis upp till varje land att själv avgöra, men själv har Huber förespråkat att man låter finansiera en så kallade basinkomst till alla medborgare. En stor del av kritiken mot sådana förslag är ju av ekonomisk art, att nivån skulle bli för låg i dagsläget givet att skattetrycket inte får öka. Men om ovanstående beräkningar håller så skulle vi plötsligt stå inför en situation där det faktiskt är möjligt att garantera alla en dräglig grundtrygghet. Och då skulle det antagligen mycket starka argument till för att inte också göra detta.

Slutligen: Ett skuldbaserat ekonomiskt system tvingar fram tillväxt till varje pris endast för att betala räntan på lånen. Men i ett system där man inte genererar pengar genom skuldsättning, utan där penningmängden är stabilare och endast gradvis ökar, kan tillväxten istället användas till gemensam välfärdspolitik och ekologiska investeringar. Vi lever i en komplicerad tid med stora globala utmaningar. För att komma till rätta med dessa behövs det nog innovativa förändringar även av strukturer. Tobin-skatten och förslaget om rena-pengar är två av de mest intressanta förslagen som jag ser det. Liksom idén om att avskaffa bidragsdjungeln och istället införa en garanterad grundtrygghet i form av en basinkomst.

Av Mats Höglund 26 aug 2001 15:53