Game Over Del 2

Han brukade återgälda henne med ett Tack! Då fnittrade hon. Det lät nästan som när hon grät. Man kunde aldrig vara riktigt säker när det gällde Pi.

Hon var hypokondriker. Hon skulle jämt vara sjukare än någon annan. Ha sjukdomar som inte ens fanns. Hon var verkligen dum i huvudet ibland.

En gång sa hon att om hon fick HIV så skulle hon dela med sig till all hon kände, fast i smyg. Så hon skulle slippa vara sjuk själv. Men sedan sa hon att hon skojade. Det trodde Han aldrig på. För det var precis sån hon hade varit. Hans Pi.

Pi var envisast i världen. Fast det var inte hennes fel brukade hon säga.
- Kan jag få kaffekoppen, säger han till Pi.
- MUGG heter det, vrålar Galliano, Isolde och Pi i kör.
- En mugg är av plast och koppar av porslin, svarar han lugnt.
Alla skrattar.

Så är det jämt. Alla mot honom. Världen mot honom. Han får inte plats någonstans.
- Så är det inte alls, försöker Isolde.
- Ett glas av plast är det en mugg då, fortsätter snygga Isolde.
- Mmmmmhh... muttrar han, fullt medveten om att han kommer att förlora även om han har rätt.
- Måste du vara så envis när alla är emot dig, säger perfekta Pi.

"När alla är emot dig" fortsätter ringa i hans öron som kyrkklockor. Vad fan vet hon om verkligheten, om att inte höra hemma någonstans, om att vara utanför, tänker han.
Den hade verkligen suttit fint den repliken. Såklart skulle hon, populära, perfekta Pi, komma och trycka ner honom ännu en gång.

Han hade förlorat igen, och han visste att det inte var sista gången.

- Vem kom först, hönan eller ägget då, undrar Isolde.
- Ägget, säger Pi som det skulle vara självklart.
- Hönan, säger de andra sekunden efter.

Han hade suttit tyst länge men kände hämndbegäret växa och var därför tvungen att säga;
- Jaså, vem kom först av spermien och människan då. Spermien kanske, säger han sarkastiskt och tittar på Pi.
- Människan, svarar hon helt jävla iskallt.
Varför var han aldrig så säker. Så iskall.

- Då borde ju hönan också varit först, det är ju samma sak om man tänker realistiskt, säger han vänd mot henne.
- Näe, Gud skapade ju Adam och Eva, alltså kom människan före spermierna. Men hönan måste ju ha kommit ur ett ägg, förklarar Pi.

Ibland var hon verkligen korkad. Ibland var hon verkligen dum i huvudet. Ibland undrade han om hon saknade den ena hjärnhalvan eller något sådant. Han ville förklara för Pi att Gud isåfall hade skapat hönan också, men istället sa han;
- Måste du vara så envis när alla är emot dig.

Enbart för att hämnas. Hon hade förlorat. Han hade vunnit, och han var stolt som ett litet barn.
Game over på dig jävla Pi, tänkte han.

Pi var sur i en och en halv sekund ungefär.Tills Isolde helt plötsligt väser, PTV!

Pi fattar inget. Hon är korkad igen tänker han. Han funderar ett tag på om hon verkligen är trög eller om hon bara låtsas.
- Penis Till Vänster, förklarar Isolde och pekar på en herre med vattenkammat hår.

Tanken slår honom att en människa med fördomar kanske skulle dömt honom för att vara blottare eller pedofil.
Då slår hon till igen.
- Usch vilken äcklig gubbe, han är säkert pedofil, säger hon med avsmak.
Typiskt Pi.

Sedan skrattar Isolde och Pi åt gubbens snopp som är lagd i vänster byxben. Högt, så han nästan skäms över dem.

Det verkar som det bara är han som tycker Pi är trög ibland.

Josh var också lie korkad ibland. Inte dum på något sätt, för han gjorde aldrig folk illa, utan dum för att han var trög. Fast inte på samma sätt som Pi - hans tröghet var mycket charmigare än hennes. Josh använde datortermer i sitt dagliga tal. Han skrev uppsatser fulla av datorslang och smilegubbar. Han var bra dum, hans vän Josh.

Han brukade kalla Pi för puddingen. Då blev han lite svartsjuk, trots att han visste att Pi och Josh bara var kompisar. Josh kallade henne så bara för att vara snäll. Han kanske inte ens tyckte att Pi var snygg. Han vet faktiskt inte, för han har aldrig pratat med sin bästa vän om sin ängel, och nu är det försent.
Konstigt, tänker han.
Konstigt att han aldrig pratat med Josh om sin underbara flicka.

För hon var underbar trots att hon var dum i huvudet, ibland.

En gång åkte han på bio med Josh, Pi och Pis storebror. då packade Josh med sig kudde och folköl. Sedan fattade han inga skämt under hela filmen så Pis storebror fick förklara. Pis storebror kallas för Brollan, för att han är som en bror för alla, trots att han ofta stöter på hennes tjejkompisar. Efteråt sa Brollan att han aldrig mer ville sitta brevid Josh på bio. Det ville inte Pi heller för att han lät så konstigt när han åt popcorn. I flera veckor efteråt gick Josh och citerade filmen som han inte förstod något av.

- Yeah, god damn mothafucka, hörde man lite här och var och sedan han fåniga lilla skratt. Man kunde inte annat än älska honom.

Han brukade diskutera med sina kompisar och de kom fram till att snygga tjejer inte bajsar. Pi bajsade definitivt inte! Pi blev arg på honom när han berättade det för henne. Hon skällde på honom som en arg feminist, hon undrade varför tjejer inte fick bajsa helt plöstligt. Om de bara skulle vara snygga. Hon skrek högt åt honom. Han höll på att kvävas. Inte av hennes skrik, utan för att det rös i honom när Pi skrek ordet bajs!

Det enda han såg framför sig var en nerbajsad Pi. Han blinkade och blinkade för att bajset skulle försvinna, men det gjorde det inte. Pi var en enda stor bajskorv. Han bad Pi att hon aldrig mer skulle bajsa, för hans skull. Men Pi skrek att hon bajsar när hon vill och att hon tycker om det.

Då började han gråta. Han kunde inte fatta att hans älskade Pi hade sagt så. Han ville inte att hon skulle bajsa. Bajs är äckligt.

Han grät som ett litet barn, ihopsjunken på golvet. Pi tröstade honom inte ens. Han visste att hon fes ibland, men det fick hon göra.

Pi fes i sömnen en gång. Fast det trodde hon inte på när han berättade det för henne. Hon trodde inte att det gick att göra det i sömnen.

En gång hade Pi undrat om han älskade henne så mycket att han skulle kunna smaka på hennes mensblod. Hon brukade testa honom så för att se vart hon hade honom. Han visste att hon skulle börja gråta om han sa nej. Men han tycker att blod är äckligt.

Bajs och blod.
Så han sa:
- Ja, men bara om jag får spy efteråt och du smakar på min spya.

Då svarade Pi:
- Då älskar vi nog inte varann.
För hon ville minsann inte äta spy.
Typiskt henne.
Konstiga Pi. Konstiga roliga Pi.

Det sista han minns av Pi är när hon ringde honom och sedan slängde på luren utan att säga hej då. Då ringde han upp henne bara för att säga hej då. Istället för att slänga på luren hade han börjat skratta. Han höll ju på att bli galen och konstig. Som Pi.

Men Pi hade inte skrattat. Pi hade gråtit. Hon hade gråtit på allvar för första gången i sitt liv. Hon berättade att hon grät för att hennes liv inte valt den väg hon ville gå. Att hon var svag. För att hon för första gången behövt stanna och tänka efter. Hon var van vid att allt var underbart och pastellfärgat, hade hon berättat. Sedan sa hon att hon inte stod ut längre. Han hade aldrig blivit så överraskad i hela sitt liv. Den person han trodde sig känna bäst i hela världen hade överraskat honom totalt.

- Jag är för gammal jag har levt för länge redan, sa hon sedan.

Han kunde inte för sitt liv förstå. Sådär kunde hon inte säga, hade han tänkt. Han förstod inte vad hon sa.
- Game over, sa hon.
Sedan la hon på.

G A M E O V E R
Vadå.
Han stod kvar med telefonluren i handen jättelänge.
Han fattade inte...

Vadå, Game Over?!
Hans vackra Vita Pi hade förklarat sig själv som förlorare i verkligheten. Så skulle det ju inte vara. Det var han som var förloraren. Så hade det alltid varit. Nu hade han förlorat henne. Först Josh och sen henne.

Sin livskamrat.
Sin flytväst.
Sitt allt.
Nu var verkligen allting över.
Game Över.

Av Sofi Sjöström 21 aug 2001 11:57