sourze.se

Jag har något att berätta...

Jag har de senast åren börjat dricka mer "poppis" kaffe, som i dagligt tal kan kallas espresso, macchiato, cappuccino, latte eller café au lait. Men jag gillar inte vad jag får.

Jag är trött på all okunskap och oengagemang hos café- och restaurangfolk. Om det nu är så jobbigt att stå till tjänst.varför inte prova att läsa till något annat eller byta jobb. Jag har druckit kaffe sedan jag var i puberteten. Då vet man ungefär hur de olika kaffemärkenas kaffebönor smakar.

Ni som dricker mycket te, vin, öl eller brukar cigarrer kommer att förstå det här inlägget mycket bättre än de som kanske bara dricker kaffe ibland och tja, är en lite-vad-jag-känner-för-idag-drickare.

Det är nämligen så att när jag går in till café X och beställer kaffe får jag inte bara felbeställningar utan jag får även fel upplysningar om vad som är vad.

En espressouttalas espresso inte expresso! är nästan alla kaffens grund. En enkel espresso är en liten stark kaffe inte större än en matsked. Pytteliten alltså. Serveras i pytteliten kopp. Vid för stor kopp försummas kaffet på vägen upp ur koppen. En dubbel är alltså samma kaffemängd samma vattenmängd men två stycken. Enkelt!

Macchiato är en enkel eller om man vill dubbel espresso med varm, lite skummad mjölk vid sidan.

En cappuccino stavas så i engelskan där vi lånar ord, så stavas det här i Sverige och ingenting annat är; enkel espresso i mellanstor kaffekopp, lite varm mjölk och mycket fluffigt skum, med chokladsprinkel på toppen.

En latte eller café au lait är således det mest problematiska att beställa och få precis som det skall vara:
Latte görs på två sätt, café au lait på ett. Det är allstå tre olika kaffebeställningar!

En enkel/singel/liten latte är gjord på enkel espresso i ett högt glas inte i ett litet glas, liten kaffe betyder lite kaffemängd, varm mjölk upp till toppen och nästan inget skum alls. En stor/dubbel latte är således en dubbel espresso i högt glas med varm mjölk och nästan inget skum. Och ingen som helst garnityr!

En café au lait är bara lite starkare vanligt bryggkaffe i kaffekopp med varm, oskummad mjölk bredvid. Det här är svårt att få på många ställen utom CoffeeCup, Waynes och Roberts coffee, där personalen oftast är kunnig och hjälpsam.

Om jag betalar mellan 22 och 25 kronor för en enkel kaffe latte skall det väl vara en enkel kaffe latte? Och inte ett jävla försök att göra en snygg kreation i ett litet glas med lite kanel på. Då måste det heta något annat!

Nu är det då inte alla stackars sommarjobbare detta beror på utan läromästarna. Snälla ta ert yrke och era varor och tjänster på allvar! Jag slutar aldrig förvånas över att föreståndare/chefer/ansvariga aldrig eller sällan talar om för sina anställda att det är service, kunskap och god kvalitet vi jobbar för:
"Först lär du dig det här sedan ger du god service."

INNAN dess är du tillåten att säga till dina kunder/gäster att du inte kan men ska ta reda på etcetera. I så gott som alla serviceyrken gäller dessa regler. Det är så jävla viktigt att jag blir förbannad. Det är inte bara inom cafébranschen detta händer.

I somras skulle jag köpa 14 ljusstakar vid ett tillfälle. Jag går troget in till en känd varukedja som förbättrat sitt utbud oerhört de senaste åren. Ber ett butiksbiträde om hjälp att hitta en viss typ. Hon svamlar lite och tittar upp i taket. Och börjar skämta med sina kollegor. JAG LETAR EFTER LJUSSTAKAR TILL DESSA LJUS och får ett vagt svar av kvinnan att det tror hon nog inte de har. NÄHÄ, och du är säker? JA!

När jag ska gå kommer en kollega fram och frågar om kvinnan ska ta lunch. Jag håller upp ljusen och ser frågande ut. Hon skakar på huvudet och vänder ryggen till. På vägen ut ser jag ljusstakar som passar precis och jag spenderar cirka 1500 kronor. Va! Jag spenderar 1500 och får inte ens ett vänligt bemötande.

Till råga på allt är jag som konsument tvingad till denna butik eftersom den trots allt har det mesta jag behöver. Jag råkar på samma kvinna igen nästa gång när jag ska fråga var jag hittar soppåsar. Hon säger mig rakt upp i ansiktet att de inte har några. Och nu måste jag skratta. Det sa du ju sist också, säger jag. Är du säker? Hon frågar sin föreståndare som slött pekar åt ett håll, hylla 32.


Om författaren

Författare:
marina hafvenstein

Om artikeln

Publicerad: 20 aug 2001 16:50

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: