Kvinnan i forsen, en deckare, del 3

"De bodde i samma by och växte upp som kamrater, när de kommit upp i artonårsåldern skingrades de och försvann från byn. Tio år efter att de hade flyttat har de nu alla blivit mördade inom loppet av en vecka", hade Johan ljudligt upprepat till mannen som ringt på tipstelefonen. Det anonyma telefontipset han just fått hade förbryllat honom. Efter att tipsaren lagt på satt han tyst en stund för att tänka över det han just hört. Först tänkte han att det verkat lite långsökt, men beslöt sig till slut för att undersöka om det skulle ge något.

Året var 1989 och tidningen hade skaffat sig en ny dator. Den var kopplad till en server där det flesta stora nyheter som skrivits de sista tjugo åren var arkiverade. Johan gick bort till Ulla som också skötte dataterminalen. Han frågade henne om de inte kunde leta efter vad som skrivits om ett gammalt mord som begåtts för tjugo år sedan utanför Borängen. Hon log mot honom och svarade att hon gärna hjälpte till.
"Om det här nu fungerar så ska vi hitta det snart", svarade hon, "men varför vill du läsa om ett sådan gammalt mord?"

Han lade huvudet lite på sned och tittade på henne en stund. Hon var tio år yngre men han kunde inte låta bli att tycka om henne. Hon är en god vänlig människa, tänkte han, vad man än frågar efter ställer hon upp Trots sin korta kjol, som framhävde hennes slanka ben, och den lätt urringade överdelen tänkte han på henne som en oskyldig liten flicka. Att hon tagit ton på deras konferens idag var mer regel än undantag. Oftast satt hon tyst. Sedan han hade börjat på tidningen för tre år sedan hade han tyckt att hon lyst upp den annars trista miljön på redaktionen. Vore det inte för henne så hade han, trots sina trettiofem år, varit yngst. Han ansåg att han hade fått bra kontakt med Ulla från första början och tyckte om deras diskussioner. Han uppskattade väldigt mycket hennes sällskap och kände det som om hon var hans bästa vän.

"Jag fick in ett anonymt tips från en äldre man", svarade han henne till slut. "Tipsaren hade kopplat ihop samtliga tre mord vi arbetat med i veckan till ett mord i Borängen som begåtts för tjugo år sedan." Hon sa inget utan lät sina flinka fingrat fara över datorns tangenter. Efter endast tjugo minuter hade hon hittat en artikel som stämde in på vad den anonyme uppgiftslämnare hade framfört. Den handlade om tre pojkar, Karl, Roger och Niklas. De hade funnit ett lik i en å under en fisketur. Pojkarna hade hittat en död kvinna med uppskuren hals. Hon hade fastnat i den ene pojkens fiskekrok.

Han visslade högt när den anonyme tipsarens uppgifter stämde. Namnen på pojkarna var desamma som på de tre mördade männen. Ingen hade dock kopplat de tre morden till varandra. Han bestämde sig för att gå in med sitt nya uppslag till Holmér.

Johan klev in till sin redaktionschef och berättade om tipset han just fått in. Holmér svarade honom att mordet i Borängen kunde ha med de tre morden att göra men att de andra skulle köra på som de kommit överens. Holmér gav Johan fria händer.
"Glöm inte av att du även ska till Göteborg", sade Holmér innan Johan försvann ut. "Åk först ner till Borängen, men du slipper inte från Göteborg på hemvägen."
Det var som om Holmér förstod hans ovilja mot att komma i kontakt med sitt tidigare liv. Att åter få konfronteras med att gå på gator där han en gång gått med Lena och känna vindslagen från det förflutna. Ett förfluten, ofta omgärdat av alkoholens rus, han varit långt borta från under sin tid i Stockholm.

Av John Jensen 15 aug 2001 09:57