Släng in alla utlänningar II

Resumé:
Jag påstod att Sverige kan inhysa 200 miljoner utlänningar och att min renrakade granne var ett djur. Han landade en stövelspets i mitt öga och hämtade sina BSS-kompisar. Vi flydde, en industriarbetare från fabriken mitt emot konsum, min sambo, en gammal dam från Djursholm och jag. Vi tog bussen till Gröna Lund.

På bussen till Gröna Lund
Busschauffören hade en turban på sitt huvud. Från en bandspelare bredvid honom spelades turkisk musik. Det kändes som utlandssemester. Bussen var fylld av härliga svartskallar och utanför lyste solen. Värmeböljan hade lagt sig över Sverige och gjort min värld exotisk.

Jag trivdes men konstaterade att alla svartskallar satt tysta. Ingen dansade till musiken. Konstigt, tänkte jag. Jag hade hört att sydlänningar alltid visar sina känslor öppet. Undrade varför de sitter lika tysta och till synes oberörda som svennar. Jag undrade om de hade genomgått ett rehabiliteringsprogram i bildningsnämndens regi för att acklimatisera sig till sitt nya land.

När vi funnit en plats längs bak i bussen tog industriarbetaren till orda.
- Här sitter en hel hög som jag försörjer med min lön. En lön där allt går till skatt. Ge dem arbete i skogen, fortsatte han. Annars blir de brottslingar.
- Tänk om de inte passar till att arbeta i skogen, svarade jag surt. De kanske är utbildade lärare, ingenjörer eller kungar som flytt krig och förföljelse. Vet du förresten att få arbetslösa blir brottslingar, gäller även svenskar.
- Vart tog din sambo vägen, replikerade han.

Jag tittade ut genom fönstret bak i bussen och såg henne springa efter oss. Oj, vilken fart hon hade. Efter sig hade hon ett tjog med renrakade killar i bombarjackor. Tur att hon gillar att motionera, tänkte jag, men kände svartsjuka välla upp inom mig. Det är jobbigt att bo ihop med en tjej som många killar springer efter.

Som tur var blev jag avbruten i mina dystra tankar av den gamla damen från Djursholm.
- De luktar så illa, sade hon. Det är tur att jag bor i villa och slipper ha dem nära mig.
- Vilka dom, frågade jag undrande. Det låter som om hon pratar om ohyra, tänkte jag.
- Alla dessa utlänningar förståss, skrek hon otåligt tillbaka. Själva stinker de vitlök och från deras lägenheter tränger det ut konstiga lukter från deras underliga mat. Varför kan ingen kasta ut dem!

Jag märkte att alla tittade på oss. En liten storögd mörkhårig pojke gick fram till damen och satte sig i hennes knä. Hon började spinna som en katt och skojade med den lille.
- Luktar han inte illa, frågar jag damen.
- Men han är ju så liten och gullig, han påminner mig om Oskar när han var liten. Min son Oskar och hans fru besöker mig nästan aldrig. Jag får sällan leka med deras små barn och känna mig som en snäll farmor. Jag som älskar barn.
- Men du gillar inte utlänningar, sade jag allvarligt. Du vill ju kasta ut pojken och låta honom lemlästas i något krig långt borta.
- Ta dig i häcken! skrek hon och alla i bussen skrattade hjärtligt.

Framme vid Gröna Lund klev vi av bussen. Min sambo kom fram till oss. Hon flåsar väldigt och fick inte fram ett ord. Hon var illröd i ansiktet. Av ren instinkt kände jag på mig att hon var arg. Undrar varför, tänkte jag.

En snöflinga landade på mitt rockslag och jag konstaterade att sommaren var över. Efter en lång värmebölja var det nu vinter. Vi pulsade fram till Gröna Lunds ingång men upptäckte att nöjesparken inte var öppen under vinterhalvåret.
- Vintern kom fort i år, sade fabriksarbetaren. Vart ska vi nu ta vägen?
- Vi åker på charterresa, svarade jag och såg att min sambo äntligen blev glad.

Vi stoppade första bästa taxi och i kör ropade vi: "Tag oss till Arlanda". Långt i fjärran såg vi min granne och hans kompisar komma springande. Deras renrakade huvuden glittrade jullikt i vintermörkret. Jag kände mig rörd över den julstämning synen gav mig. Den makedoniska taxichauffören såg dock inget vackert i ett tjog rakade skallar och trampade på gasen. Snön yrde och de mänskliga jul-kulorna försvann i fjärran. Nu ska vi bli jävla utlänningar, tänkte jag innan jag somnade i taxin med ansiktet nergrävt mellan min sambos knän.

Läs den spännande fortsättningen nästa fredag. om nu några läst vad jag skrivit.

Av John Jensen 10 aug 2001 09:26