sourze.se

Förälskelse

Fredagsmorgon. Häller koppen i kaffet och sätter mig på tidningen.

Vaknar. Snubblar över gårdagens efterlämnade tankar när jag försöker komma på vad jag ska göra av denna fredag. Jobba. Ja just ja. Häller koppen i kaffet och sätter mig på tidningen. På radion hetsar ruskigt pigga radiopratare till galenskap. Funderar på vad jag ska göra på jobbet. Tankarna i från igår ligger och badar i ett hav av rödvin. Sätter byxorna på huvudet och stänger fönstret bakom mig.

Jag flyger i en blå låda som jag döpt till Ettan. Har sovit med linserna igen och har svårt att skilja rödljus från biljett. Min kropp förnimmer något jag inte minns. Stryker mig över armen. Kanske var det något sådant.

Landar utanför den Gula Villan som heter jobb. Frågar mig vad jag ska göra där, när jag för att skilja denna fredag från förra onsdagen eller nästa tisdag, går baklänges uppför trappan. Jobba kommer jag på när jag sätter nyckeln i brevlådan och stiger in.

Datorn brummar igång och jag vattnar fönsterbrädet. Stryker bak håret ur ansiktet och märker att kroppen minns. Var det så det var? Musen jagar mina fingrar som värmer upp på tangentbordet. Dansar. Så var det. Kroppen minns.

Telefonen ringer och jag stoppar en halstablett i örat. Det är en undersökning. Hur mår du och varför, frågar dom. Bra, säger jag. Trivs du på jobbet, Jovisst svarar jag. Jag säger inte att min värld är vänd upp och ner. Att jag flyger till jobbet och att min kropp minns något jag inte kan komma ihåg. Jag blir en medelmänniska mellan 20-25 som lever som alla andra i deras undersökning. Det gör mig inget och jag lägger ner telefonen i byrålådan.

Det skulle jag inte ha gjort. För den ringer igen och när jag ska svara så har musen lekt med den och dragit in den i sitt bo. Jag vet att jag måste svara. Lockar musen som ger mig sitt garnystan. Tar änden, svarar och hoppas att det inte är försent.

Det är du. Min kropp minns och din röst värmer min mage och jag minns också. Minns att din värld som snurrar satte fart på min värld som snurrades så den hamna upp och ner. Kineser i Sverige och vattenkannor i byxorna. Hej säger du. Hej säger jag och spinner. Jag saknar säger du och jag saknar säger jag. Kom säger du och jag stänger av datorn, samlar ihop mina papper och flyger i Ettan till dig.


Om författaren

Författare:
Mimi Gobäng

Om artikeln

Publicerad: 10 aug 2001 16:15

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: