Jag såg ufon i skogen!

Det är fortfarande semester men det tar inte vädergudarna någon som helst notis om. Det är både för molnigt och blåsigt för att åka till stranden. Jag känner att vi behöver komma utanför dörrarna och andas lite frisk luft.

"Klä på er ungar, vi ska ta en tur till skogen. Kanske kan vi hitta några kantareller eller varför inte plocka lite blåbär."

Entusiasmen är inte direkt lysande men de tar i alla fall på sig sina kläder och följer med. Vi packar in oss allihop i min lilla bil. Äldsta flickan, 16 år F16 verkar inte vara på sitt mest strålande humör. Mellanflickan, 10 år F10 uppfattar naturligtvis detta och börjar genast retas om precis allt som hon överhuvudtaget kan komma på. Lillpojken, 8 år P8 är inte sen att hänga på. Det verkar bli en lugn och trevlig utflykt.

"Mamma, skinnet har spruckit på mitt finger. Titta då!"
"Jag ser inte, lilla gubben. Vilket finger menar du?"
"Fuck-You fingret ser du väl", säger P8 med sin allra oskyldigaste min.
"Fuck-You fingret! Det heter faktiskt långfingret. Det vet du väl?"
"Han är ju pervers", säger F16.

Efter en stund kom vi fram till favorit-sjön som ligger i det vackra naturskyddsområdet bara ett par mil hemifrån oss. Jag parkerar på mitt gamla vanliga ställe och vi stiger ut ur bilen.

Kantarellerna lyser med sin frånvaro medan det däremot finns gott om blåbär. Med varsin plastpåse i handen så börjar vi plocka.

"Mamma, vi kan väl äta blåbär med mjölk till kvällsmat när vi kommer hem", säger F10.
"Ja det är väl klart", säger jag.
"Kolla mamma, jag kan göra saft", säger P8.
Han står och kramar den halvfyllda plastpåsen med blåbär så att saften kan rinna ut på marken.
"Snacka om att han är puckad", säger F16.
"Fattar du inte att var och en måste plocka sin egen portion till ikväll", säger F10. "Nu får du ju ingenting".

P8 sliter till sig en ny plastpåse och börjar plocka febrilt. Det går på bara ren ilska och snart så är han ikapp oss andra.

"Nu stoppar vi ner våra påsar i korgen och så tar vi och går runt sjön", säger jag.

Det förslaget köper alla tre direkt. Vi börjar gå framåt längs den lilla stigen som är upptrampad utmed sjön. Det ligger spångar utlagda över de mest sanka ställena.

"Iiiiihhh, det är fullt med myror på mina ben", skriker F16.
"Skaka av dig dem då", säger jag.
"Vad var det som rörde sig i gräset" säger F10 med vilt uppspärrade ögon.
"Ta det lugnt, det är bara en liten groda. Titta vad söt den är", säger jag.
"Kolla mamma, en näckros. Den ska jag plocka och ta med mig hem", säger P8.
"Varsågod om du når den, men jag tror inte att dina armar räcker ända dit ut", säger jag.
"Fy vad skönt, äntligen så är det en riktig grusväg att gå på. Jag har fått blåbärsfläckar på mina skor", säger F16.

Grusvägen varar i ungefär hundra meter innan det är dags att börja gå tillbaka längs den andra sidan av sjön. Efter en liten stund kommer P8 rusande med en avbruten fiskekniv som han har hittat lite längre fram på en av bergsknallarna utmed sjön.

"Lägg genast ifrån dig kniven, fattar du inte att det är farligt att springa runt med en kniv i handen", fullkomligt vrålar F16 till sin lillebror.
"Han är ju så knäpp. Det vet vi ju", konstaterar F10.
"Nu går vi lite fortare så att vi kommer tillbaka till bilen någon gång", säger jag.

Molnen har tornat upp sig på himlen och det ser ut som om det kan börja regna precis när som helst. Jag låter barnen gå en bit framför mig så att jag kan njuta, åtminstone en kort stund, av tystnaden och stillheten i skogen. Ett vilt tjut väcker mig från mitt filosoferande. Jag springer ikapp barnen som har samlats under en hög gran.

"Mamma, det är en ekorre däruppe, vi kan inte gå förbi", säger F10.
"Varför kan ni inte det då?"
"Tänk om den kastar ner kottar i huvudet på oss. Det vill inte vi."
"Skärp er nu och gå så att vi kommer till bilen någon gång."

En bit längre fram så kommer den sista spången som vi ska passera innan vi har kommit runt hela sjön. Vassen växer hög längs sidorna så passagen är ganska smal.

"Titta här då. Det ligger en massa fjädrar här på marken. Det ser ut som resterna efter en rävs måltid", säger jag.
"Finns det rävar här", säger P8.
"Ja, det ser du väl på bajset som ligger där", säger jag.
"Hjääälp, spring fort", skriker F10.

Snabbt som blixten ser jag tre tjutande ufon försvinna framför mig.

Av Camilla Sydvart 07 aug 2001 13:46