Att överleva utan handbok

Så här i semestertider händer det ibland att jag funderar över vad semester egentligen är till för. Ledigt från jobbet, det är ju själva kärnan. Men varför är man ledig just på sommaren? Jo, för då är det skönast att vara ute och njuta av naturen, bada och sola och bara slöa. Frågan är bara om det är det man gör.

Oräkneliga gånger under försommaren får man frågan: "Vad ska du göra på semestern då?" Inte bara på jobbet, utan även på kompisträffar, i mataffären och under alla möjliga och omöjliga konversationer. Och hur ofta svarar jag, eller någon annan: "Det jag känner för då." Det verkar vara någon slags tävling. Den som röjer flest garage, åker längst ut i skärgården, målar flest sommarstugor och åker på snabbaste sista minuten vinner.

Vid vissa tillfällen, de verkar tyvärr bli glesare och glesare, kan man dock känna att man kommer ifatt sig själv. Man är någonstans där man inte behöver göra nåt man skjutit upp medan man jobbat nästan aldrig där man bor, konstigt nog. Man är i gott sällskap och hyfsat avslappnad.

Plötsligt inser man att det man fyller sina dagar med är att äta när man är hungrig, sova när man är trött och helt enkelt göra det man känner för just då. Man mår bra och blir lugn och säger: "Det är ju så här livet ska vara!" rekordmånga gånger. Ingen tid används till att planera eller effektivisera. Detta måste ju faktiskt betyda att planering inte är något man gör när man har vunnit tid, eller ligger före. Utan faktiskt något vi sysslar med när vi börjar halka efter och känna oss stressade.

Men lika många gånger som man påstår att det man då upplever är idealtillvaron, lika många gånger borde man fråga sig varför man inte kan ha det så jämt? Det snabbaste och enklaste svaret som man alltid har i skjortärmen är att man har alldeles för mycket att göra. Överallt ställs det krav. Man ska jobba bra, helst över. Man ska ha rena och väluppfostrade barn som helst aldrig skall vara på dagis. Man ska ha en välskött kropp med alla produkter och träningstimmar som det innebär. Man ska också ha ett fantastiskt inrett hem, många vänner, en bra relation och intressanta hobbys. HUR???

Cipramil och Prozac gör underverk där de behövs men jag tycker det vore sorgligt om de blev ett redskap för oss alla att kunna klara livet. Varje dag läser vi tidningar, surfar på siter och ser tv-program som ger oss inspiration. Även kallat tips, metoder, skolor, kurser och så vidare i all oändlighet.

Frågan är om det inte är överflödet av inspiration som är boven och inte bristen på den? Inreder vi enligt Feng Shui för att vi trivs så? Lagar vi 20 fräscha energidrinkar för att vi är törstiga? Provar vi träningsguruns morgongymnastik för att vi behöver mer motion? Inte jag i alla fall.

På något sätt verkar det som om allt man gör måste göras enligt en redan uttänkt mall. Någon annans sätt att vara blir mode och skall prövas av oss alla. Medan våra egna sätt blir skelett i garderoben. Sinatras kända fras "I did it my way" är bortglömd. Varför skulle våra egna sätt vara sämre? Jag kan ju faktiskt fundera ut hur jag ska ha det på egen hand, utan tips och inspiration. Klart är det är bra ibland, men har vi glömt hur det är att vara utan?

Semestern borde kanske användas till något annat i framtiden. Testa hur det är att göra bara det man känner för. För att sedan även kunna överföra det på vardagen förstås. Annars blir det ju bara ännu ett semestertips.

Av Eva Melin 07 aug 2001 12:38