Frihet och empati

Ingemar Nordin uppmärksammar en otydlighet i min kritik här på Sourze av hans bok "Djur är inte människor". Det är bra, eftersom jag koncentrerat mig mest på just kritiken och missat att knyta ihop trådarna och förklara varför jag fortfarande vill vidhålla det önskvärda i veganismen.

En diskussion kring nyliberalism och kapitalism har också flikat sig in och jag vill först fortsätta en smula på den. Ingemar Nordin tar upp den klassiska liberalismens förankring i friheten och rätten att själv bestämma över sitt eget liv och skriver att denna idéströmning idag går under namnet nyliberalism.

Här har antagligen funnits rum för missförstånd eftersom jag - själv inte nämnvärt beläst inom den politiska filosofin - tolkat nyliberalism som en låt gå-liberalism vilken i modern tid i stort saknar en ansats från den klassiska liberalismen: nämligen den viktiga frågan om hur den enes frihet kan utövas utan att kränka den andres.

Jag och många med mig som är intresserade av en frihetlig socialism eller direktdemokratisk kommunmodell ser många poänger hos de liberala filosoferna, men ser inte denna frihet i dagens system som förvisso är en halvmesyr av frihandel respektive regleringar. Få torde kunna förneka att västvärldens välstånd i mångt och mycket bygger på ett respektlöst utnyttjande av övriga världen genom historien. Det är i dessa sammanhang vi måste fråga oss hur friheten kan hanteras. I ett första steg måste det för en liberal vara önskvärt att friheten inte berövar någon annan människa frihet. En diskussion om djurens frihet blir mer komplicerad eftersom vi då måste vara överrens om deras "status".

Ta exemplet friskolor. Om alla hade samma utgångspunkt hade liberalismen kunnat prövas, men hur motiverar vi individualismen när platser på en skola med lärarledd läxhjälp fem dagar i veckan i praktiken går i arv?

För den som hävdar människans moraliska plikt gentemot även andra arter får frågan om friheten förnyad aktualitet. För veganen är friheten att välja kost inte giltig just eftersom den inskränker på en annan individs frihet. Mitt eget ställningstagande grundar sig sålunda på två punkter: 1 Det är inte rätt att inskränka på en annans frihet. 2 Djurens liv måste erkännas.

Inbegripandet av djuren i den krets av liv som måste respekteras härleds ur deras förmåga att känna smärta.

Som jag ser det håller jag med Ingemar Nordin i att mänskliga spädbarn bör särbehandlas eftersom de tillhör de moraliska agenternas samhälle. Men att djur inte är människor ser jag inte som ett argument för att fortsätta exploatera djuren. Friheten bör inte utövas på bekostnad av andras frihet.

Det måste i sammanhanget poängteras att det enda jag har läst av Tom Regan är vad Nordin citerat i "Djur är inte människor" och jag kan därför inte uttala mig om huruvida Regans argumentation håller eller inte.

I slutändan är kärnfrågan, som jag ser det, den om huruvida vi som moraliska agenter bör undvika att inskränka på andra frihetsälskande individers frihet, eller om vi tvärtom är de enda som har rätt till frihet. Som läget ser ut idag är det bedrövligt ställt även inom det mänskliga samhället, och de privilegierade fortsätter att värdesätta just kapital högre än människor, vilket visar sig i till exempel barnarbete, eller svenska politikers ovilja att uttala sig adekvat om Folkrepubliken Kinas brott av rädsla för att äventyra marknaden.

Att utsträcka människors känsla av respekt för andras arters liv torde vara omöjligt när vi i stort saknar empati inom arten.

Av Martin Karlsson 06 aug 2001 15:10