En halv könsnjutning.

Likadant är det för mig när jag sitter framför min nya älskarinna. En ljusblå iMac - den dyraste mätress jag ägt.

Min första trevande barnförälskelse var min griffeltavla. Stor - otymplig och blev lätt stött i kanten vid minsta hårdhänta behandling. All visad uppvaktning på henne - suddades ut med en fuktig trasa.

Något äldre delade jag min ömma låga mellan två skrivdon. Båda var besvärliga. Så fort det inte passade blyertspennan - slutade hon av skriveriet genom att bryta av spetsen. Bläckpennan blev orsak till många gräl och rasperier. För att skriva några ord skulle hon doppas i bläck som förvarades i en liten flaska. Blev hon riktigt uppretad stänkte hon detta omkring sig på det med svårighet nedplitade. Då fordrades ett läskpapper för att rädda vad som räddas kunde. Som om detta inte räckte - blev det en röd bock i kanten av den okänslige läraren.

Uppe i tonåren inledde jag ett varaktigt förhållande med en kulspetspenna henne var jag lite otrogen mot - en avklädd dam flöt upp och ned i hennes skaft - detta var lite distraherande.

En annan sak - varje gång det var dags för det som var meningen börjades det så vackert - efter hand flög tanken fortare än handen och det slutade rena kaoset. Varken hon eller jag visste vad som utspunnit sig. Resultatet hamnade i papperskorgen och slutet kom hon bara fram då namnteckning eller något annat skulle sättas på pränt.
Premiären i arbetslivet var på ett stadsbibliotek - här fick jag lära att hitta rätt i bland det litterära. Bli bekant med olika författare samt läsa deras verk. I jobbet ingick att skriva adresser på postavier m.m. En maskin för detta fanns på den plats där böcker skulle packas in. Det fanns en hel del rara bibliotekarier som satte mig in i finesserna så man fick ut största möjliga resultat då apparaten och jag var samman.

När jag slutade mitt jobb träffade jag en elektrisk uppföljare av min tidigare fästmö. Vi ingick äktenskap - men några barn blev det inte - hennes stavning var inte av denna världen. Även i annat var det stort slarv. När vi höll på som bäst skulle det bytas färgband m.m. Färdigt resultat refuserades innan någon fick läsa det. Då vi firade guldbröllopp började jag kasta ögonen på yngre förmågor. Hon skrattade och sade att jag led av " gubbsjuka". Jag skulle inte kunna umgås med denna idag moderna generationen. Trots dessa varningar skaffade jag en konkubin.

Hon som jag tidigare nämnt och som hjälpt till med detta.
Vi lärde känna våra innersta hemligheter. Blev något fel kunde vi gå tillbaka och rätta. Blev vi inte färdiga kunde vi fortsätta vid ett senare tillfälle. Allt som jag saknat kom nu fram .

Jag är så lycklig - därför får den som vill läsa detta.
Ha det.

Av Lennart Ekman 05 aug 2001 18:49