Producerar Berner en elit?

Journalistik är upplysande, informativ kommunikation, det borde vara det i alla fall. Med det följer ansvar, att ha kunskap ger makt och makt kan alltid missbrukas. Att ta ansvar för sitt eget sätt att samtala innebär att ta ansvar för hur det jag säger tolkas.

Den ansvarskänslan har inte synts till i kvällspressen, när de förmedlar glorifierade förebilder som borde framställas som avskräckande exempel. Dessa är oftast också kvinnokönsfientliga och sexistiska. Det finns en anledning till att högstadieflickor har fått en annorlunda skoldag idag mot vad jag hade. Människor är ju ur ett sociologiskt perspektiv såna att de följer den stora massan och om kvällspress/media framställer majoriteten av befolkningen på ett sätt så påverkar det den enskilda individen i hans handlande och tänkande.

Ett typexempel är när kvällspressen förmedlade nyheten att det australiska damlandslaget var tvungna att vika ut sig så gjorde man det just med bild, varför? Har man då gett budskapet att det är för jä... eller har man gett klartecken till att det är som det ska, oavsett vad man skriver om det?

När jag använder mig av kommunikation för att locka, pocka och har fördomar om vad folk vill ha eller är kapabla till att ta till sig så manipulerar jag dem. Joachim Berner talar för kvällspressen och varnar morgonpressen för att endast tillhöra en ekonomisk, kulturell och intellektuell elit DN 25/7-01. Producerar inte Joachim Berner själv den eliten?

Han talar om vad han anser att kvällspressen och då allra helst Expressen har för ansvar och mening. Han menar att tidningar behöver ta ställning i det de upplyser om och att Expressen är politisk och ska verka för ett bättre samhälle. Vad är ett bättre samhälle undrar jag och vem bestämmer det. Joachim Berner eller vem?

Det är trots allt så att kvällspressen äger just den makt jag talar om ovan, makt att kunna vinkla, betona så att det som sägs har en redan förutbestämd väg. Det sker en process. Jag läser i kvällspressen att två av fem eller tre av tio män är otrogna och vips så är tanken där. Är det verkligen så? Tillhör min man en av dem? Det är EN PROCESS, jag har läst, tagit till mig, så sker även i fallen med hur kilona ska bort eller med de kvinnoförebilder som syns i kvällspressen. Jag har mig veterligen sluppit information om att Pamela har tagit tillbaka sin... i DN.

Jag är vuxen, jag är oerhört kritisk i mitt läsande då jag är medveten om sensationsnyheternas nödvändighet och syfte: att höja upplagorna. Men jag kan inte låta bli att uppröras när jag hör barn förundras över rubriker och undra om det är så. Jag talar ständigt med mina barn men de som inga har att tala med, hur blir det med dem? Om de ständigt läser om gruppvåldtäkter där den feta rubriken som ska chocka lyser, vilket budskap ger det? Är det verkligen avskräckande eller gör man det inte rent utav till något lite spännande och farligt och har inte kvällspress/media länge gett äventyret en lyster som lockar?

Jo, jag vet, en tidning måste sälja för att vara en tidning. Men kan inte kvällspressen ta ett lite större ansvar för de normer de sänder ut, kan de inte sluta att vara som SE och Hör eller vad den nu heter? Och granska politiker och andra med nyhetsvärde mer sakligt, lämna domen åt den som läser istället för att döma åt oss alla?

Joachim Berner säger: "Vår journalistik utgår från att alla människor har lika värde" DN 25/7-01. Vilket värde gav du mig som morgontidningsläsare? Vilket värde gav du dem som läser kvällspressen? Vad gör skillnaden i om jag läser information förmedlad så att jag själv kan ha åsikter eller om jag läser en färdig åsikt? Vad har människor för intresse av att läsa skvaller om människor de inte känner? Varför har människor vant sig vid att läsa skvaller? Ur ett sociologiskt perspektiv skulle man kunna se hur just den journalistik som morgonpressen inte ägnar sig åt har manipulerat fram ett behov som egentligen inte existerar.

Av Maria Durlind 02 aug 2001 15:39