"Chilensk natt" i Genua

På radions 22-nyheter hör jag att "kritiken mot polisens aktiviteter under G8-mötet i Genua växer runt om i Europa". Daniel Sestrajcic från Ung Vänster ger en ögonvittnesskildring från ett tillslag mot en skola där demonstranter övernattat under mötesdagarna. Han talar om blodpölar på golven i salarna där demonstranterna inhysts.

Ungefär samtidigt läser jag en norsk översättning av en artikel i La Republica som cirkulerar via mejl. Det är en intervju med en anonym italiensk polisman som deltagit i insatserna i Genua. Det handlar om den "chilenska natten" i Genua då polisen stormade skolan där aktivister tillhörande Genua Social Forum bodde och det som skedde efteråt. Polismannen säger om den systematiska misshandeln på skolan:

"Det var vårt verk. Det finns de som säger att det var en hämndaktion och andra som säger att det kom en detaljerad order från Rom om att arrestera alla till varje pris. Angreppet stod våra kollegor från Rom för. Det var galenskap. Både för offren, vårt rykte och på grund av risken att det skulle leda till folkuppror. Den natten var det många på polisstationen som upprördes eftersom de visste att om detta skulle spridas till de 20000 demonstranter som var på väg hem på tågstationen i Brignole riskerade man ett regelrätt uppror."

Stormningen ledde till att 31 demonstranter måste föras till sjukhus, varav tre omedelbart var tvungna att opereras för svåra skador se även Mats Delands artikel på Aftonbladet Kultur, 26 juli. Enligt den officiella bilden från polisen av vad som skedde på skolan mötte polisen motstånd från de sovande demonstranterna. Flera deltagare vittnar, likt Sestrajcic, om brutal misshandel och om att det var "blod överallt" på skolan. Ord står mot ord.

Polisen "tog sedan över" sjukhuset dit de skadade förts. Vittorio Agnoletto, ordförande i Social Forum och läkare, säger att han såg skador "som överensstämmer med avsikten att skapa så mycket smärta som möjligt /.../ Sjuksköterskorna, alla, var väldigt rädda".

Polismannen i La Republica säger vidare:

"Inom polisen är det fortsatt mycket fascism. Vi har många lättpåverkade unga och det var många av oss som applåderade det som skedde den natten."

Innan toppmötet i Genua byggdes ett litet hus, i anslutning till kasernen i Bolzaneto, om till ett "fängelse". Där identifierades demonstranter och de fick lämna fingeravtryck. Upprättandet av fängelset sköttes av en specialavdelning inom polisen, som bland annat är kända för den brutala stormningen av Opera-fängelset.

Polismannen fortsätter:

"Det som skedde på skolan och som sedan fortsatte på Bolzaneto var ett upphörande av rättigheterna, ett tomrum i konstitutionen. Jag försökte påtala detta för kollegor men det svarade bara: vi är inte rädda, vi har ryggen fri."

Om vittnesmålen från aktivisterna angående händelserna säger han:

"Dessvärre är allt sant. Till och med mer än sant. Jag känner fortfarande lukten från de timmarna, lukten av de arresterades avföring, de som inte fick gå på toa."

Han fortsätter, angående händelserna i "fängelset":

"Porten öppnades och ut kom ungdomarna förföljda av sparkar och slag. De fick ställa sig mot en mur. Sedan fick de huvuden slagna mot väggen. Några tafsade de på, andra blev slagna blå om de inte sjöng fascistsånger. En flicka kräktes blod och cheferna i fängelsepolisen såg bara på. Till kvinnorna sa de att de skulle våldta dem med sina batonger /.../ nåväl, det är bortkastad tid att jag berättar det ni redan vet."

Polismannen berättar att det fanns poliser som gjorde försök att stoppa kränkningarna medan andra godtog det som skedde. Han tror inte att det hade behövt gå så långt om inte fängelsepolisen bestått av specialpoliser från Rom.

"Jag tror inte att det gått så långt. Vår kommendant är en hård man men han vet vad ära är och hur han ska hålla sina mannar i styr. Vi kallar honom Rommel." På frågan om vad de "demokratiska poliserna" fanns svarar han: "Vi är fortfarande många, men idag är vi både rädda och fulla av skam."

Utdragen ovan är inte en perfekt översättning men polismannens bild är ändå tydlig. Hela artikeln finns på italienska på: Länk: repubblica.it 2001-07-27.

Mats Deland refererar i sin artikel i Aftonbladet till Wolf-Dieter Narr, politologiprofessor vid Freie Universität i Berlin. Denne hävdar att det skett en koordinerad, internationell eskalering av våldet i samband med stora demonstrationer vid olika toppmöten. Genua verkar i sammanhanget vara ett tydligt exempel på korrektheten i denna tes.

Seattle, Prag, Göteborg och nu senast Genua. Rapporteringen från olika toppmöten handlar numera i princip bara om våldet mellan polis och demonstranter. Händelserna i Genua är en sorts våldets höjdpunkt hittills. I Göteborg var det nära att en aktivist fick sätta livet till. I Genua sköts Carlo Giuliani till döds. Ingen annanstans torde polisvåldet ha varit så brutalt som i Genua.

Skuldfrågan kompliceras, vid alla dessa händelser, av att det finns våldsverkare på båda sidor, både bland demonstranter och poliser. Det ter sig ofta omöjligt för en utomstående betraktare att bestämma vem som provocerat fram olika sammanstötningar. Det man kan göra är att försöka bedöma trovärdigheten i enskilda vittnesmål och skapa sig en sammantagen bild.

I mina ögon är våldsanvändandet från demonstranterna ett tveeggat svärd. Det kan tvinga fram en positiv uppmärksamhet kring toppmötena och belysa de livsviktiga frågeställningar som avhandlas på dessa möten. Å andra sidan sätter våldet ofta även fredliga demonstranter i dålig dager. En pervers logik får råda där våldet är det som ger mötena uppmärksamhet.

Det är inte heller så att det våld som förekommer från vissa aktivister är det riktigt viktiga våldet att belysa. Det allvarligaste våldet är det som sker varje dag, runt om i hela världen. Det är det våld som bidrar till att upprätthålla kapitalismens ojämlika och orättfärdiga förtrycksstrukturer. Att Avenyn förstörs må vara en nog så allvarlig händelse men det är en bagatell i en större kontext av globalt våld och förtryck. Om detta har media tyvärr mindre att säga. Att belysa multinationella företags verksamheter i så kallade exportzoner, att skildra förföljelserna av fackföreningsmänniskor, att redogöra för konsekvenserna av MAI- och GATS-avtalen - att helt enkelt redogöra för det bakomliggande förtrycket: här blundar alltför ofta "mainstream"-medierna. Det är synd, för det är både svårare och långt viktigare frågor än enstaka våldsamheter kring toppmöten.

Min uppfattning är att vi finner många av dem som vill göra dessa analyser och finna alternativ till den nuvarande liberala globaliseringen bland alla dessa disparata grupper av aktivister. Det är miljörörelser, socialdemokrater, kommunister, anarkister, autonoma, fackföreningsaktivister med flera - en ytterst heterogen skara med olika uppfattningar om både mål och medel för aktivismen. Kanske skulle man kunna beteckna det som en "bred vänster", ett differentierat motstånd mot den rådande ordningen. Mina målsättningar överensstämmer måhända inte med alla dessa gruppers men jag tror ändå att det är ur denna brokiga vänsteraktivism som ett alternativ till dagens kapitalism kan växa fram. För vissa handlar det om att helt omkullkasta det kapitalistiska systemet. För andra, däribland socialdemokrater, handlar det om att på klassiskt vis med reformpolitik "tygla" kapitalismen.

Våldet har således blivit en "naturlig" del av demonstrationerna kring toppmötena. I Göteborg förfasades media över att aktivister slog sönder till exempel McDonaldsrestaurangen på Avenyn. Men var är rapporterna om McDonalds dagliga aktiviteter riktade mot fackföreningar runt om i världen? Jag tror att aktivisternas våld föds ur denna ignorans för de verkligt stora frågorna. Jag tycker själv att det blir alltmer svårt att avfärda hårdför utomparlamentarisk aktivism som medel även om jag i grunden stödjer den demokratiska parlamentarismen. Det blir svårt eftersom ögonen i våra västliga medier systematiskt stängts för det större våldet - det globala kapitalistiska våldet.

När man rapporterar och förfasas över enstaka våldshändelser men utelämnar de stora frågorna om våld och förtryck får man ett medieklimat där man silar mygg och sväljer kameler.

Att våldet nådde en ny nivå just i Genua är kanske inte så förvånande. Jag tror att våldsspiralen fortsätter. Det kapitalistiska systemet kräver alltmer repressiva statsmakter för att upprätthålla sitt dagliga våld och förtryck. Förhoppningen är att en bred vänster kan mobiliseras till motstånd mot förtrycket, ett motstånd som kanaliseras in i parlamentskamrarna. I annat fall kommer våldet att fortsätta att eskalera. Kapitalistiskt förtryck måste då upprätthållas av en alltmer repressiv polismakt. I mina ögon blir händelserna i Genua en sorts bisarr bekräftelse av denna bild.

Kritiken mot polisens hårdhänta ingripande mot Social Forum växer. Låt oss hoppas att även kritiken och motståndet mot det kapitalistiska systemets förtrycksmekanismer också kan fortsätta att växa. En kritik som tar upp de multinationella företagens roll, globala fördelningsfrågor och arbetsfördelningen i världen.

För eventuella felaktigheter i citaten ovan ansvarar undertecknad.

Av Ingvar Strid 30 jul 2001 09:18