Är främlingsfientlighet naturligt?

En sak som jag har funderat på länge är rasism eller främlingsfientlighet, jag vet inte om det är samma sak. Vari ligger skillnaden, om det finns nån? Jag har förstått att om man är svensk, eller en som ser svensk ut så blandas ordet rasism in oroväckande fort om han eller hon skulle säga någonting som ens doftar lite om dom "riktiga" rasisternas åsikter.

Man får inte säga att man är negativ till invandring, man får inte! Punkt. Frågan är en gång för alla beslutad som tabu. Det märks om inte annat på att man oftast skjuter budbäraren.

Jag har funderat lite på vad främlingsfientlighet är för nånting. Ta ordet - främling, fientlighet. Fientlighet eller misstänksamhet mot främlingar. Har bara rasister det? Vad är en främling? Det är en person som man ännu inte känner.

Man är misstänksam mot det som är okänt för en, det är en ganska naturlig reaktion, eller? Önskvärt vore ju att man vore nyfiken istället, men som det ser ut nu så är det inte så, i alla fall när vi pratar människor som inte ser ut som vi, tycker som vi eller beter sig som normen föreskriver.

Varför finns misstänksamhet mot sådant som man inte känner? Helt enkelt är det väl så att det man inte känner, det kan man inte veta ifall det är farligt eller inte, därav följer en period av misstänksamhet medan man undersöker dess potentionella farlighet.

Dom flesta av oss bekänner oss till den Darwinistiska teorin. Det går inte att bara tro på en del av hans och andras teorier och tro att man slipper flumstämpeln. Sålunda måste man acceptera att den evolutionistiska teorin går ut på att den starke och/eller den som anpassar sig vinner. Vare sig man vill eller inte så finns detta i alla människors undermedvetna, vissa människor kan tydligen resonera sig ur det undermedvetnas bojor och tycker därmed att alla människor borde vara likadana.

Om man vill vara stark så måste man tillhöra en grupp, en grupp som delar samma slags värderingar, där man identifierar sig med medlemmarna i gruppen. Gruppen kan bara hållas intakt, det vill säga ge den trygghet och styrka man söker, om alla delar gruppens mål. Säg sen att det kommer någonting främmande som vill in i den gruppen med sina nya värderingar, nya influenser vill in. Historiskt sett har sådant alltid varit bra för utvecklingen, för inavel är alltid till skada. Historiskt sett har grupper oftast flytit in i varandra mer eller mindre konfliktfritt. Jag tror att det att göra med tid, grupperna har med tiden naturligt integrerats med varandra så att nya grupper inom gruppen har kunnat bildas. Fakta är att alla människor måste tillhöra en grupp för att hon ska känna sig trygg, det må vara fysiska grupper eller idébaserade sådana. Se bara på reklamen och fundera på vilka psykologiska trådar reklambyråerna rycker i.

Jag tror att dagens motsättningar beror på att denna integration ska gå så fort, för fort, vilket får till resultat att grupperna sluter sig. Detta gäller alla grupper. Man tvingar mottagarlandsgruppen att överge sina värderingar för fort, liksom invandrargrupperna tvingas att överge sina värderingar. Ingen av dom två vill ge med sig, dom sluter sig ännu mera istället.

Vad skulle hända i, säg Irak, om 100 000 svenskar under en 20-års period flyttades dit? Svenskarna skulle som grupp följa sin naturliga instinkt att samlas bland sina likar hur liberala dom än säger sig vara.

Skulle irakierna välkomna svenskarna med öppna armar? Skulle dom acceptera svenskarnas vanor? Skulle dom acceptera sådant som dom finner anstötligt, men som är naturligt i sverige? För ingen tror väl att svenskarna är ett sånt "upplyst" folk att dom integreras med Irak på en gång? Tror inte det, vi är alla människor och vi fungerar likadant här som där, jag tvivlar starkt på att deras eller någon annan kulturgrupps heller för den delen kultur skulle vara mindre revirinriktat.

Jag tror att det är detta påtvingande som får majoriteten av svenskar att inte ta aktiv ställning mot rasism. Rasism som även den mer eller mindre påtvingas många, många trängs in i ett hörn av välmenande människor som tror att dom handlar i medmänsklighetens namn och stämplar alla som säger emot dom som rasister och därmed mindre vetande, och den enda gruppen som återstår att vara med i blir den rasistiska. Kanske får denna rädsla, rädslan att stå ensam, en att omforma ens värderingar så att man ska passa in i den nya gruppen, för man måste passa in, och man måste ha en polariserad åsikt, annars är ju risken att man blir utstött som man blev ur den förra.

Av Pentti Heikkinen 30 jul 2001 09:06