Här får du inte skriva vad du vill

Men här då? Schyssta då, snälla ni, bara lite fula ord, bara ett. Eller två. Udda dagar, jämna veckor.

Jonas Hansson skriver "Jag vill inte ha en upptrappning av könsord och egotrippar i rubrikerna. Jag vill ha läsare."

Jonas Hansson anser att Sourze skulle vinna på att redigera sina rubriker. "En normal tidning och redaktions roll är att göra ett urval och att försöka förmedla rättvisande intryck, inte att till varje pris höja enskilda skribenters synlighet på bekostnad av tidningens trovärdighet", skriver han vidare.

Men Sourze är ju inte en normal tidning, tack och lov. Redaktionen är ingen vanlig tidningsredaktion utan snarare ett verktyg för alla oss skribenter. En viss redigering sker dock då rubriken måste stämma överens med textens innehåll.

För hur skulle det funka rent praktiskt, egentligen? Är det bara rubriken som skall censureras från så kallade fula ord? De första raderna i inledningsrutan ser man ju också innan man väljer att klicka fram texten. Ska de också redigeras? Och vem ska ansvara för detta och vilka regler ska gälla och vem ska bestämma dem?

- Öh, Nisse, har du listan med förbjudna ord?
- Näe, den trodde jag du hade. Jag har bara den från förra veckan och vi fick ju en ny i måndags. Vad gäller det?
- Jo, det är Anna som skriver om mat och dryck och hon har med ordet baguette vid ett par tillfälle. Kommer du ihåg om det fortfarande är svartlistat?
- Hahaha, nä du, det försvann innan man hann lära sig att stava till Jochen Schützdeller.

Könsord, dem har jag väl någorlunda koll på. Men egotrippar? Exakt vad är det? Min åsikt är att vad som är anstötligt och egotrippat för A är nåt helt annat för B. Och C och D ska vi inte bara tala om, de kan ju inte läsa ett reklamblad från ICA utan att gå i taket. Kort sagt, vad som är bra eller dåligt språk är som med skönhet; det ligger i betraktarens öga. Bli gärna arg, kommentera och debattera men försök inte inskränka vår frihet att skriva vad vi vill.

Om jag inte varit så naiv och godtrogen så hade jag nästan trott att Jonas Hansson är lite sur för att inte han vunnit något. Det är nästan så att man börjar undra varför han skriver. För sin egen skull eller för andras? För att han måste eller för att han vill tjäna pengar? Visst, tiotusen kalla hade man ju inte tackat nej till, men jag ljuger inte när jag säger att det enbart hade varit en trevlig bonus. Precis som alla uppmuntrande kommentarer och trevliga e-mail jag fått som respons på det jag skrivit.

Jag - och jag dristar mig till att våga tala för många fler - finns och verkar på Sourze för att det är häftigt och underbart och för att jag inte kan låta bli. Det är jätteroligt om många läser det jag skriver men blir det inte så, så surar jag högst en halv dag och sen skriver jag nåt annat.

Lite rätt har Jonas tyvärr för en av mina bästa texter enligt mig själv, och här vore det grovt tjänstefel att inte göra reklam för den lilla pärlan som heter Tankens nödvändiga frihet är inte läst av fler än fyrtiosju stycken när denna text går i tryck emedan min artikel om A-teens med ordet pedofil i rubriken, har slingrat sin in i medvetandet på artonhundra människor. Varför det är så finns det säkert många anledningar till, men det går jag inte in på nu.

Kära Jonas, vill man ha läsare så finns det bara en sak att göra. Börja skriva. Börja skriva bra saker så får du läsare. Har du en text som håller så kommer folk att läsa den, oavsett vad rubriken är. Kanske inte första gången, men alldeles säkert andra och definitivt den tredje. Skriv så att tangentbordet glöder, skriv vad du tycker och känner och jag är säker på att folk kommer att läsa.

Av Kajsa Kallio 27 jul 2001 09:52