Aftonbladets objektivitet

Jag sitter och trycker på två av Jesper Bengtssons artiklar. Den ena är från 16 juni och den andra från 21 juni. Vi kan inte ha befunnit oss långt från varandra under upprinnelsen till upploppen på Avenyn, ändå skiljer sig våra berättelser åt på flera punkter. Vi drar också helt olika slutsatser av vad som hände.

Den första artikeln är farsartad. Den innehåller bland annat följande: Bengtsson förstår hur folk kände sig i Tyskland på 1930-talet när Hitlers terrorister drog fram. Han kallar samlingen på Götaplatsen för en demonstration anordnad av extremvänstern. Han ljuger om uppsåtet med att gå ner mot polisavspärrningarna, eftersom han påstår att det handlade om att ta sig in på mässområdet. Det uppmanades aldrig till detta, utan till att gå till polisavspärrningarna vilket också var allt som gjordes. Bengtsson skriver att polisen inte använde övervåld innan man kastade sten på dem. Det är självklart en bedömningsfråga, men jag delar inte hans uppfattning. Det kastades inga stenar innan polisen attackerade och när de gjorde det så sprang folk i panik eftersom polisen red in i dem och också bussade hundar på dem. Däremot sköts det en lysraket innan polisens attack. Den var inte i närheten av att träffa någon och jag tror heller inte att det var uppsåtet. Bengtsson skriver att det var trångt och stökigt innan polisen attackerade. Det är också en lögn. Folk stod relativt stilla och jag uppfattade inte att någon egentligen avancerade mot polisen med någon större kraft. Det fanns gott om människor mellan det svarta blocket och polisen och dessa människor kom emellan i polisens försök att attackera de maskerade, vilket verkade vara deras avsikt.

Bengtsson lovar att det inte hade spelat någon roll om polisen hållit sig passiv. De svarta hade attackerat i alla fall. Han kallar de maskerade för idioter och säger att de är tillresta med det uttalade syftet att slåss med polisen. Han avslutar artikeln med att påstå att han vill spy alla maskerade i ansiktet, men att dessa förmodligen inte skulle uppfatta en sådan nyanserad kritik.

Jag uppfattar saken annorlunda. Hade polisen inte attackerat demonstrationen så hade man kunnat isolera enskilda stenkastare som möjligen skulle kunna ha agerat utan polisprovokation. Nu flydde vi andra, alternativt blev nedslagna av polisen. Om syftet med attacken var att stävja orosstiftare så misslyckades det. De enda orosstiftare som fanns på plats var poliserna själva. Det var polisen som inledde ett angrepp utan att först föra en dialog. Det var de som inledde attacken och det var de som var de tillresta bråkmakarna som förberett sig för våld.

Den 21 juni så kritiserar Bengtsson faktiskt några av mina vänner, när han ondgör sig över de som såg på när kravallerna började. Mina vänner hurrade nämligen när polisen tvingades retirera. Jag ska berätta varför de hurrade. Det här handlar om några personer som aldrig demonstrerat förut. När de befann sig i demonstrationen som gick ner mot avspärrningarna så råkade de utför något som de inte var beredda på. De höll på att bli nedridna av polisen. De fick kasta sig över en grushög för att komma undan. Sedan sprang de upp till Götaplatsen. Där stoppas polisens framfart av det svarta blocket. Mina vänner gladdes. Det gjorde jag med. Vad hade polisen gjort om de inte stoppats? Förmodligen hade de fortsatt att slå ner människor. Som jag uppfattar saken så har de svartas våld riktat sig mot polis och egendom. Har andra kommit till skada så har det varit olyckshändelser. Polisen har däremot riktat sitt våld mot alla som kommit i deras väg, inklusive Bengtsson. Han är dock så storsint att han förlåter polisen eftersom han uppfattade hans desperata blick.

Jag och Bengtsson har olika minnesbilder av samma händelse. Skillnaden består i att Bengtsson når ut till hela svenska folket. Hans version är mer eller mindre ansedd att vara sanning, trots att den enligt honom själv är skriven i affekt under adrenalinrus. Den mediala bilden av vad som hände i Göteborg var avskyvärd. Jag har aldrig känt ett så djupt förakt för journalister och massmedia som nu. Det är en vidrig typ av nyhetsrapportering där ingen av avvikande åsikt tillåts uttala sig. Där man konsekvent svartmålar, sprider falska rykten och i häxjaktens värsta timme struntar i att granska sina källor. Större delen av Sverige vet vad de tycker om Göteborgskravallerna, men väldigt få vet vad som egentligen hände.

Själv är jag inte okritisk till upploppen. Jag tycker det var kontraproduktivt med förstörelsen. Men jag ser också att de autonoma inte är det egentliga hotet mot demokratin. Det är media. De har kontrollen över propagandan i samhället och om Bengtsson vill dra paralleller till trettiotalets Tyskland, så kan han ju börja där.

Av Anders Erikson 26 jul 2001 09:24