sourze.se

Utan diskborste i USA

Ytterligare ett kapitel ur min byrålåde-roman.

Hon går ner till sitt anslutningsflyg och checkar in. Det är så gott som tomt på planet. Det är varmt för att inte säga hett i planet och dom får information om att det är kö för att taxa ut. Nu är det bara 14 plan före, nu är det bara 10 plan före, en ung stilig kille som är lätt choklad- färgad börjar dela ut dryck på planet.

När han kommer fram så håller han upp 3 olika flaskor och frågar vilken hon vill ha. Hon säger: Any.
Hon har aldrig sett någon av flaskorna tidigare och vet inte vad hon ska be om och det syns inte några namn på flaskorna så hon kan säga någon av dom. Den unge stilige mannen insisterar på att hon måste välja själv.

Hon ser honom i ögonen och ler och säger: det är min första gång i USA och jag har aldrig sett någon av dom flaskor du håller upp så välj någon åt mej! Han säger då Wooow ger henne en flaska och en till och alla tre!
Han går och hämtar påsar med jordnötter och kringlor och trugar på henne alla olika saker han har att plocka fram och vill veta var hon kommer ifrån. Kringlorna är dom vanliga salta pinnen kringlorna men hon håller god min då han säger att det är hans bästa snacks då han dricker öl.

Det är mycket varmt och hon känner att vad hade hon stressat för att sen bli sittande i ett plan i över en timme. Den unga färgade grabben vet inte vad han ska göra och han går in i sitt förråd och stuvar påsar och läsk om och om igen. Till slut så står han bara och tittar tomt framför sig och hon blir full i skratt då han omedvetet börjar med en ovana han tydligen har. Han tar sin örsnibb som är ganska stor viker den mellan tummen, pekfingret
och långfingret. Örsnibben är så stor att han viker den ett par gånger och sen viker in den i hörselgången, han gör detta om och om igen och hon får anstränga sig för att inte titta för mycket och skratta.

Hon börjar bläddra i tidningen som finns i korgen framför henne, men hon sneglar gång på gång mot grabben och biter sig i läppen för att inte brista ut i skratt.

Nu lyfter dom äntligen och nu flyger dom så lågt och över land att hon kan titta ut genom fönstret. Hon är på väg mot Washington DC och kommer att vara där alldeles strax. Men nu känner hon ingen oro längre. Det finns inga tider att passa, hon ska bara ta en taxi eller tunnelbanan till hotellet och checka in där. Och vad kan gå fel nu? Att bagaget inte kommer spelar ingen roll, då går hon bara ut och handlar.

Nu passerar planet över pentagon och hon tar upp kameran för att ta ett kort på byggnaden, hon ska dit på måndag och se huset inifrån, synd att det är så smutsiga fönster på planet. Samtidigt som hon tar kort så kommer hon att tänka på att hon kanske inte ska fota pentagon. Det är tät mörkgrön vegetation runt flygplatsen, hon blir förvånad. Hade förväntat sej ren betongöken och absolut inte tropisk grönska. Inga björkar här inte.

Väl nere så tycker hon att flygplatsen verkar mindre än hon har förväntat sej. Tar sej god tid på väg till bagage- utlämningen. Går in på flygplatstoaletten och fräschar upp sig. Att borsta tänderna kan göra en så mycket piggare.

När hon kommer ut till taxikön så slår värmen emot henne, hon går fram till närmsta taxi och frågar om han vet var skyline inn ligger. Taxi chaffisen säger YES YES YES. Väl inne i taxin så förstår hon att det är samma fenomen som hemma, en invandrare som kör taxi och knappt hittar. Hon suckar, det är hon som får berätta var hotellet ligger på vilken gatuadress och i vilket område. När hon säger namnet på närmaste tunnelbane station och chauffören säger YES YES YES. Hon inser av att han inte hittar men vad gör det, det finns en skylt där det står fast taxa inom storstaden så han får köra hur länge han vill det blir ju ändå samma pris.

När han kör upp till hotellet så blir hon förvånad, det ska vara ett lågpris hotell i ett sämre område men det ser propert ut och har en tjusig uppfart med fartgupp och snygga rabatter utanför. När hon kliver ur taxin så orkar inte chauffören gå ur bilen ens och hon får lyfta ur sitt bagage själv ur skuffen. Chaffisen sitter kvar inne i bilen och öppnar luckan med en knapp.

En mörkhyad man som ser ut att vara så gammal så att han inte skulle behöva jobba står och sopar uppfarten. Hon vet inte vad han sopar för det finns inget att sopa, men han gnor på med kvasten. När hon lyft upp ryggsäcken så slutar han att sopa och går emot henne och ropar: Heeey missy, how are you doing? Han följer med in till receptionen och går före henne till receptionen. Han säger: Take care of missy!
Receptionisten ler och önskar henne välkommen och när hon lägger fram sin voucher och receptionisten förstår var hon kommer ifrån så ropar hon in till ett rum bredvid receptionen och en propert klädd man i 60 års åldern dyker upp. Han tar över från receptionisten och börjar berätta om hotellet och att det är hans familj som äger hotellet och att han är mycket intresserad av hennes land och gärna vill prata med henne någon dag under hennes vistelse om hennes land.

Han släpper knappt iväg henne till hennes rum. Hon ljuger och säger att hon är trött och i samma stund som hon säger det så kommer hon på att hon faktiskt varit vaken i över ett dygn. Hon längtar efter en dusch och ber tyst för sig själv att det finns ett fräscht duschrum och gärna ett badkar.

På väg upp i hissen så är hon fortfarande förvånad över att allt är så fräscht. Det är mässingsplåtar i hissen och stora speglar och musik som spelar något odefinerbart för volymen är för låg. Vad var det han hette han med skvalmusiken i hissen? Wiren som drar upp hissen gnisslar och låter konstigt precis som någon mekanisk leksak från när hon var liten. Korridoren på plan sex luktar av något desinfectionsmedel. Det luktar inte illa men heller inte gott.

Hon har fått rummet längst ner i korridoren närmast nödutgången och hon lägger genast på minnet hur hon kommer ut. Hon tänker på hur heltäckningsmattan i korridoren ser ut och hur den går in under varje rumsdörr. Om någon fimpar i mattan så skulle det vara rökfyllt på nolltid. Hon tar tag i den amerikanska dörrknoppen, vrider om och kommer går in i rummet. Det är ett snyggt färgmatchat rum med allt i samma färgton.

Heltäckningsmattan, sängöverkastet, gardinerna, kuddarna, tapeterna och till och med tavlorna håller samma färgnyans och det ser rent och snyggt ut. Hon slänger upp ryggsäcken på sängen och börjar tömma ur sina saker för att komma åt necessären. Hon stannar upp en stund och går mot badrums-dörren för att se vad det kan bli för typ av
uppfräschning, ett badrum på ett hotell kan ju visa sig vara vad som helst! Det är lika snyggt där inne som i rummet! En stor spegelvägg omgärdad med stora glödlampor, det ser ut som dubbel storlek som på en vanlig
60 wattare hemma. Precis som i en filmstjärneloge, och ett badkar med en fast dusch. Fina kritvita handdukar
ligger på en hylla över badkaret. Det är renare och fräschare än hemma i hennes eget badrum.

Hon sätter i badkarsproppen och börjar spola i varmvatten. Det luktar starkt av klorin om vattnet och det är som att vara i ett badhus. Hon ringer hem precis som hon har lovat att göra när hon kommit fram till hotellet, han är arg och sur, hon säjer att badvattnet håller på att rinna över och avslutar samtalet. Hon hämtar freestyle och necessär, på väg in i badrummet så häktar hon på säkerhetskedjan och skjuter fram en fåtölj framför dörren. Det är en så smal hall innanför dörren att om nån öppnar dörren så kommer dom helt enkelt inte in på grund av fåtöljen.

Hon sätter på sig freestylen med musik som hennes sambo kallar för negerdunkadunka, dom delar inte musiksmak och han tjatar ofta om att hon nog har en ålderskris som lyssnar på sån där musik. Hon blir lika arg varje gång han pratar om det då han alltid i alla år har klagat på att hon lyssnar på ny musik. Han orkar aldrig lyssna på dagsfärsk musik. Hon sjunker ner i badkaret och bara njuter.

Faaaan hon är i Washington alldeles ensam och gör precis vad hon vill! Hon står länge framför fönstret och känner en total frihet.

Hon tar hissen ner och handlar i hotellets affär, några tidningar, lite frukt, några läsk, några påsar chips i olika smaker och ett paket cigaretter. Salem med mentol. Sambon tycker inte om att hon röker men hon har aldrig varit någon vanerökare. Hon kan röka ett paket och sen inte röka på en månad. Hon tycker att hon kan få unna sig det men han startar alltid diskussioner som kan pågå timsvis och han har barnsliga argument som att han ska nog se till att hennes barn börjar röka och nästan hotar henne. Hon köper ett paket och en röd tändare som det står Washington på.

På väg ut ur affären så ser hon en vit porslins elefant med brudslöja, det står I LOVE DC på den. Hon går in och köper den. Med allt lassat i en brun papperspåse så går hon ut på hotellets uppfart och sätter sig på en bänk och tänder en cigarett. Hon röker njutningsfyllt, här finns ingen som ens känner henne och vill diskutera vad hon gör och inte gör.

När hon kommer upp på rummet så packar hon upp påsen och det ser ut som om det bor en godisråtta på rummet. Den vita elefanten ställer hon på det välpolerade skrivbordet bredvid telefonen.

Uppe på rummet så surfade hon runt bland dom olika kanalerna och upptäcker att hon föredrar svensk teve.
Det var uppehåll för reklam så ofta under filmerna så att hon han glömma vad hon tittade på. På nyheterna så pratades det hela tiden om att det var största säkerhetspådraget genom tiderna på Pentagon. Hon undrade om hon skulle få problem med att ta sig in där på måndag morgon. Dom hade ett simulerat överfall med gas, och full stridsberedskap på pentagon.

Telefonen ringer men hon struntar i att svara, hon lyssnar av svararen sen istället, hon vet vem det är och hon orkar inte.


Om författaren

Författare:
Suzanne Ek

Om artikeln

Publicerad: 21 jul 2001 18:51

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: