Mitt andedjur

Min egen existens är det mest påtagliga,
men i resten av havet finns en värld,
som väntar på att utforskas.

Det som hindrar mig från en längre resa,
är att i dessa vatten finns det gott om föda,
och osäkerheten över födotillgången,
längre ut från land tycks mig oviss.
Kanske lurar där faror,
som är för mig okända.

Med tiden märker jag dock hur tidvattnet,
tidens strömmar gör att jag förflyttas något,
lite grann, hela tiden.
Plötsligt en dag upptäcker jag,
hur omgivningen har förändrats,
utan att några påtagliga faror har dykt upp.

Då känner jag att jag vågar!
Med en kraftig snärt med stjärten,
simmar jag iväg ut i det okända.

Av Richard Strand 21 jul 2001 18:28