Hur mår din farbror?

Jag håller visserligen med Nettan Holmström om att äldreomsorgen kunde ha varit bättre. Nu när ändå systemet finns, borde man väl kunna se till att det fungerar på ett mänskligt sätt. Men jag tänker faktiskt oftare på vilken syn vi vuxna har på familjen.

Ett nära exempel: farbrorns fru dog förra året. Han bor ensam i ett stort, vitt tegelhus om 7 rum och kök. Han är rik. Huset byggde familjen själva på den tiden man fortfarande hade råd att ta bolån och köpa mark. De två sönerna är uppvuxna i huset, och farbrorn har bott här hela sitt vuxna liv. Hur kan han bo kvar i det där mögliga huset?

Han röker ungefär två paket John Silver utan filter om dan. Dricker en hela sprit. Men han gömmer flaskan bakom soffan och ser till att ha vichyvattnet framme, om nån mot förmodan skulle komma och hälsa på. Det har ju samma genomskinliga färg. Syns ingen skillnad i glaset. Tror han inte att vi märker nåt eller?

Han sitter i favoritfåtöljen framför TV:n och röker, dricker. Han ser på Sunset Beach, Ricky Lake och SVT 24. På trägolvet finns smala, avlånga brännmärken efter tappade cigaretter. Han sover ofta i stolen. Han är väl så full att han inte orkar släpa sig till sängen!

En gång om dagen kommer hemtjänsten med lunch. Han har tråkigt. "Har du inga vänner som du kan umgås med?". "Nä, de har dött. Jag såg två kärringar på stan igår som jag kände igen, men dem vill jag inte ha att göra med". Vilken surgubbe.

Polisen tog körkortet ifrån honom när han körde in i en lyktstolpe. Det gick i 10, ungefär. Så nu får han ringa och tjata på övriga släkten om att få tidningen hemkörd varje dag. Tror han att man kan lämna jobbet hur som helst bara för att köpa Aftonbladet och Expressen?

Farbrorn luktar kiss. Han hinner inte på toa. Han byter inte kläder. Han har blivit smalare och byxorna glider av när han reser sig. Kalsongerna är fuktiga. Sönerna köper nya skjortor och byxor och kalsonger. Farbrorn tycker att det är onödigt att packa upp så fina kläder och lägger paketen i garderoben i stora sängkammaren. Den med dubbelsängen. Själv sover han i gästrummet.

Han har så många fotografier. Mest på släkten. Några föreställer den avlidna frun, många sönerna som små, ännu fler barnbarnen.

När barnbarnen kommer hem från stan går de och hälsar på. Om de har tid. Det är ju så många man måste hälsa på när man väl kommer hem. Farbrorn är full och osammanhängande, ansiktet hänger och munnen är öppen. Men han blir glad av att få träffa sitt barnbarnsbarn. "Åh så lik mig! Vad var det hon hette nu igen? Kan hon gå? Kom hit ska hon få en peng!".

Farbrorn är rik. Varje jul under många år fick alla fem barnbarn en stor summa pengar. Samma varje födelsedag. Sönerna med fruar och x antal ex var det likadant med. Nu har han slutat med det eftersom han har svårt att minnas. Barnbarnen vet inte vilket datum farbrorn fyller år. Sönerna glömmer så lätt. Han har ändå aldrig brytt sig om det där med sin egen födelsedag.

Släkten pratar om farbrorn. Det är synd om honom. Han är ju så ensam. Det kan inte vara lätt att mista sin fru. Även om de bråkade jämt. Han lever nog inte länge till. Men det är ju synd att han är så ensam. Han har blivit så gammal, bara det sista året. Och smal. Tror ni han äter ordentligt? Vi borde verklingen försöka övertala honom att flytta in på hem. Så han får nån att prata med.

Av Lina Sundberg 21 jul 2001 18:21