Restips - träffa en inföding

I USA kostar det mesta pengar. Öppnar någon en bildörr åt dig så ska han ha dricks; bär någon en väska åt dig så förväntas du skiljas från ytterligare sköna gröna. Äter du en medioker måltid på en sylta med dålig servering,m så kan du ändå räkna med att bli utskälld om du inte lämnar minst 15 dricks på notan.

Dock finns det en trivsam service i New York City som inte kostar någonting men ger flerfalt tillbaka.

Telefonen ringer tidigt i mitt hotellrum vid Gramercy Park.
"Hej, det är Laura! Har du något paraply?"
"Jadå, jag är beredd!"
"Great, annars hade jag tagit med ett till dig. Vi ses klockan tio."

I lobbyn träffar jag Laura för första gången. Hon är en liten, gråsprängd kvinna i 60-årsåldern med massor av humor. Hon har bott på Manhattan i hela sitt liv och har nu en bostadsrätt i Chelsea. Vi apterar våra paraplyer och ger oss ut på stan.

Först tittar vi på alla små stenmonster som finns på husen i området, men eftersom regnet tilltar ger hon mig en bussbiljett och vi hoppar på första bästa buss.

"Här måste vi kliva av", utbrister Laura och släpar in mig i den första av många inredningsaffärer som vi hinner med denna dag. Jag har precis skaffat hus och shoppar på.

Några juveler till bokaffärer visar hon mig också.

Det är lika kul som att gå på shoppingrunda med en gammal väninna, eller mamma, och dessutom har Laura massor av historier att berätta. Som när hennes dotter blev väskryckt på resa i Nice av ett gäng i blandade åldrar. Hon hade blixtsnabbt ryckt till sig det minsta barnet och krävde väskan i utbyte. Dont fight with a New Yorker.

Laura berättar mycket om sin familj, sina vänner, de jobb hon haft. Hon lockar mig att göra detsamma och vi pratar på som om vi känt varandra i evighet.

Vi äter lunch, och delar notan, på en gourmetpizzeria i East Village och skiljs åt med en stor kram efter fyra timmar.

"Du har säkert ett kylskåp", säger jag och sticker åt henne ett litet paket, fastän jag vet att jag inte borde.
Hon öppnar och plockar med ett leende fram den platta lilla magnetförsedda dalahästen. "Åååh, du skulle inte. men tack, den är jättesöt."
"Jag har haft jättetrevligt", säger jag och tackar så mycket. Jag tar bussen till hotellet och känner mig som hemma.

Laura är en av många volontärer i organisationen Big Apple Greeter, en helt kostnadsfri service för besökare i New York. På www.bigapplegreeter.org finns information och anmälningsformulär. Jag rekommenderar detta varmt.

Volontärerna visar upp sina favoritställen i New York och ett av syftena är att visa att man faktiskt kan umgås med New York-bor. Ett utmärkt initiativ som kanske fler städer borde ta efter!

De vill också visa hur lätt det är att åka med bussar och tunnelbana - biljetter ingår!

Du kan ange dina speciella intressen och om det är någon särskild del av stan du vill se. Att Laura och jag gick i inredningsaffärer var ingen slump. Nästa gång skall jag välja något annat intresse och se vad som händer.

Big Apple Greeters tar emot upp till 6 personer vid samma tillfälle och guidningen varar 2-4 timmar. Boka i god tid så har du större chans att få ditt förstaval vad gäller datum och intressen. De skickar en bekräftelse med namn och telefonnummer till volontären så ni kan bestämma plats för mötet.

Av Ann Ljungberg 19 jul 2001 10:06