Det kan hända ditt barn

En ung svensk mor som bodde i USA kommer hem till Sverige en sommar och hälsar på hos sina föräldrar i en lugn gammal Stockholmsförort. Lite jet-laggad får hon sova ut första morgonen. Mormor tar hand om barnen.

Hon snubblar upp, rufsig, häller i sig en kopp té och ser sig om kring i det bekanta gamla köket. Hennes mor kommer från vardagsrummet och kramar henne.

"Var är barnen?", undrar dottern
"Ute i trädgården och leker", säger hennes mor.
"Själva? Är du inte klok!", skriker den unga mamman och rusar ut.

Ungarna leker fridfullt innanför staketet. Vi skrattar gott åt att hon är så rädd att någon skulle komma och ta hennes barn från tomten. Sånt händer inte i Sverige!

Detta utspelade sig för några år sedan i Stockholm. Det är lätt att förtränga sådan som man inte vill kännas vid.

Vi går tillbaka dryga trettio år i tiden, till en norrländsk stad. En liten flicka, kanske 5 år, är på väg hem från lekparken. Hon ser sig försiktigt om vid övergångsstället. Det är många bilar och hon får sällskap av en man med spetsiga skor.

Innan bilarna farit förbi har han hunnit berätta för henne att han skall åka hem till sin fästmö och "knulla". Vet hon vad det är? Nej. Vill hon följa med och titta på? Hon tittar upp på honom. Ser hans spetsiga haka och spetsiga näsa.

"Men, var är det?" Hon är nyfiken.
"Ett speciellt sätt att baka" säger spetsiga farbrorn. "Det blir jättegoda bullar"
"Är det långt", undrar hon.

De går över vägen och en bit längs hennes gata. Han stannar vid det stora röda huset i botten av backen.

"Vänta här", säger han.

Hon väntar. Han kommer ut efter en stund.

"Vi tar bilen", säger han och öppnar dörrarna till den bulliga grå som hon brukar se där utanför huset.
"Jag får inte sitta i framsätet, jag inte", säger flickan.

Han släpper in henne i baksätet och far i väg, ut ur staden, längs slingrande skogsvägar. Solen står lågt. Spetsiga farbrorn stannar bilen där, mitt i skogen.

"Ska vi inte åka till din flickvän?" undrar flickan
"Jag måste visa dig en sak först. Ta av dig småbyxorna."
"Nej, varför då?"
"Vet du hur mammor kan få barn?", säger spetsnäsan.
"Dom har dom i magen, det vet jag", säger flickan.
"Mammorna har ett hål därnere, mellan benen. Det är där barnen kommer in i magen. Och ut också. Du har också ett sånt hål."
"Nähää", utbrister flickan.
"Jodå. Ta av dig småbyxorna så ska du få se".

Han rör henne aldrig. Ber henne bara sitta med benen utåt och klänningen uppdragen, och så tar han fram en korv ur byxorna som det kommer vaniljsås ur.

"Här", säger han och pekar på såsen som han samlat i en tygnäsduk, "ligger äggen som blir till barn när dom kommer in i mamman."
"Men, hur ska du få in dom igen?
"Va?"
"Hur ska du få in såsen i korven igen?"
"Nä det behövs inte, det kommer mera, sen. Nu skjutsar jag hem dig"
"Men din flickvän då?
"Hon är nog inte hemma ändå, och dom kanske saknar dig där hemma!
"Jaa, fast mamma och pappa är borta, men mormor är ju där" minns hon, mormor skulle ju ha maten klar, nu blir hon nog arg.

När han släpper av henne en bit ifrån hennes hus vill han ge henne en slant.

"Nej tack" säger hon. "Jag får inte ta emot pengar från främmande farbröder, jag inte."

Mormor är jättearg. Var i hela friden har flickan varit?

"Jag har åkt bil, jag"
"Såna farbröder brukar ta av småflickor underbyxorna!" säger mormor och flickan brister ut i ilsken gråt. Hur kunde mormor veta hennes hemligheter?

Sen fick flickan åka polisbil och peka ut spetsiga farbrorns hus och bil. En av poliserna gick in i huset, men kom ut och skakade på huvudet. Så fick de åka runt och se om hon kunde peka på andra hus.

Så åkte de till polisstationen där hon fick titta på bilder och det var många som såg ut som spetsiga farbrorn, men inte riktigt. Så åkte de till sjukhuset där en stor tant högg i henne och det gjorde ont.

Hon såg aldrig spetsiga farbrorn mer, men fick lära sig att aldrig, aldrig följa med främmande. Nu hade hon en regel till att följa.

__________________

Barn kan se saker på andra sätt än vuxna. Som vuxen kan jag tycka det är märkligt att polisen inte trodde på den lilla flickan.

Jag kan också tycka synd om den snälla pappan som nyligen gav sina barn varsin engångskamera. Ungarna hade jättekul med den och filmen var snart slut. Pappan lämnade in den på fotoaffären och kom tillbaka en vecka senare med en förväntansfull son i släptåg.

Nåt konstigt var det. Fotoaffärsbiträdet kunde inte hitta filmen. Pappan fick vänta medan biträdet drog sig ut i de bakre regionerna av butiken. De väntade länge och skulle just gå, när en polisbil stannade utanför dörren och flera poliser rusade in och arresterade pappan.

Han blev bryskt och respektlöst behandlad och tillbringade många timmar i förhör, samtidigt som pojken blev omhändertagen. Slutligen släppt, då mamman kunde intyga att det faktiskt var barnen som fotat varandra, nakna.

Men det glädjer mig verkligen att bevakningen är så hård nu, även om det drabbar en och annan oskyldig.

Av Ann Ljungberg 18 jul 2001 09:52