Henry Kissinger till Haag!

Inrättandet av den internationella krigsförbrytartribunalen i Haag är, enligt mig, i grunden något mycket positivt. Statsmän kan ställas till svars för sina brott i krig, till exempel brott som "massdödande av civilbefolkning" eller "folkmord".

För ett par veckor sedan fördes Jugoslaviens tidigare president, Slobodan Milosevic, till häktet i Haag. För många är arresteringen av Milosevic av stor principiell och symbolisk betydelse. Mannen som mer än de flesta andra har fått symbolisera ondskan under cirka tio år av krig på Balkan ska nu ställas inför rätta.

Det finns dock en del problem i utvecklingen av en internationell rättsordning på området. Det rör framförallt en av grunderna i all lagstiftning - likheten inför lagen. Alla grova internationella krigsbrott bestraffas inte i Haag. Än värre är att domstolen inte ens försöker komma åt alla brottslingar. Det finns säkert en rad praktiska problem, som brist på resurser och svårigheter i bevisföring. Det är mycket möjligt att fall där det förekommer stark bevisning får företräde, liksom fall där de begångna brotten inte ligger alltför långt tillbaka i tiden. Rättsordningen är också komplicerad. En rad traktat och internationella lagar rörande krigsbrott finns och det kan råda oklarheter om hur de ska tillämpas. Det kan vidare vara oklart var och av vem en viss individ ska dömas. Sammantaget får vi en situation där vissa mördare, i dagsläget primärt människor från Balkan, forslas till Haag medan andra reser runt i världen och håller välbetalda föredrag i egenskap av forna statsmän.

Ett gammalt, och viktigt, citat smyger sig på: "Segrarmakten skriver historien". "Segrarmakten" har i historien heller aldrig dömts för krigsbrott, skulle man kunna lägga till. Möjligen kan någon mer juridiskt bevandrad läsare hitta något enstaka motexempel.

I Nürnberg och Tokyo dömdes tyska och japanska militärer till döden av de allierade för sina krigsbrott. I slutet av andra världskriget terrorbombades Dresden av västmakterna, varvid över etthundratusen civila fick sätta livet till. Under Röda arméns fälttåg mot Berlin våldtogs cirka två miljoner tyska kvinnor. Över Japan fälldes två atombomber, åtgärder som svårligen kan motiveras på militära grunder. Förövarna bakom dessa tre exempel på, i min uppfattning, brottsliga handlingar lämnades efter kriget utan bestraffning. Problemet under denna epok var avsaknaden av internationella regler. Efter andra världskriget har dock internationella regler utformats, till exempel i FN-stadgan och Romtraktaten.

Domstolen i Haag, och den internationella krigsrätten, riskerar att ställas inför stora problem med trovärdigheten så länge endast vissa typer av mördare ställs inför rätta. Skulle vi på nationell nivå acceptera en domstol som dömde mördare från Skåne men lät Norrländska förbrytare gå fria? Frågan är givetvis absurd men i en internationell kontext kan den formuleras om enligt: Kan vi acceptera en domstol som dömer Slobodan Milosevic men som låter den störste, nu levande, krigsförbrytaren gå fri?

Jag tänker på USA:s tidigare utrikesminister Henry Kissinger. I boken "The trial of Henry Kissinger" utgiven av Verso, juni 2001 har Christopher Hitchens sammanställt en lång rad anklagelser mot Kissinger. Ett kortare utdrag ur boken har också publicerats av Ordfront nr 6, 2001. Boken innehåller en makaber genomgång av en lång rad brott där Kissinger på något sätt varit inblandad. Det gäller bland annat Pinochets militärkupp i Chile, folkmordet i Östtimor och olika insatser under Vietnamkriget.

Ett exempel är terrorbombningarna av Kambodja och Laos under 1969 och 1970. Kissinger var under denna tid nationell säkerhetsrådgivare åt president Nixon. Bombningarna syftade till att förstöra försörjningsleder till den nordvietnamesiska armén. 3630 bombräder genomfördes under ungefär ett års tid och enligt uppskattningar ledde de till att ungefär 350.000 civila dog i Laos och 600.000 i Kambodja. Kemiska avlövningsmedel användes också i bombningarna, vilket än idag visar sig, till exempel i den stora mängden fosterskador i området.

Kissinger var en av de centrala figurerna i utformandet och genomförandet av dessa terrordåd. Det existerar omfattande dokumentation som styrker denna bild, till exempel i form av medarbetares dagboksanteckningar men även i form av Kissingers egna memoarer. Enligt Hitchens "är det omöjligt för honom Kissinger att hävda att han var omedveten om följderna av bombningarna i Laos och Kambodja; han visste mer om dem, ner i minsta detalj, än någon annan enskild människa". Hitchens redogör också för vilken internationell lagstiftning som kan tänkas vara tillämpbar i Kissingerfallet. En rad problem finns dock. Vissa internationella lagar rörande krigföring tillkom till exempel efter brotten begicks och är inte retroaktiva.

På ett politiskt och moraliskt plan är Kissingers fall solklart. Han är antagligen den största nu levande krigsförbrytaren, räknat i människoliv. Att lägga det juridiska pusslet är alltid svårare. En intrikat juridisk diskussion skulle givetvis föregå en eventuell prövning i domstol. Hitchens framställning visar dock att Kissinger med största sannolikhet skulle kunna dömas på en rad anklagelsepunkter även juridiskt om bara viljan finns.

Jag tror att fallet Kissinger är oerhört viktigt om den internationella rätten vad beträffar krigsförbrytelser ska bli verkligt accepterad. Det spelar ingen roll om Kissinger skickas till Haag eller döms av en federal domstol i USA. Det centrala är att han, liksom vissa andra förbrytare ställs inför rätta. Internationella tribunaler måste också kunna döma företrädare för segrarmakter och "demokratier" om de inte ska framstå enkom som instrument i västmakternas händer. Detta skulle stärka dessa domstolars trovärdighet.

Pinochet och Milosevic symboliserar viktiga framsteg mot en ordning där ingen krigsförbrytare går säker, vare sig det rör en vanlig menig soldat eller en statsman. Att ställa Kissinger inför rätta vore det största, mest logiska och principiellt viktiga steget att ta i dagsläget.

Idag reser Henry Kissinger runt i världen i egenskap av gammal statsman, beundrad av många för sin intelligens och sin forna "realpolitik". I en TV-dokumentär ger Kissinger sin syn på Vietnamkriget och bombningarna i Laos och Kambodja: "Om jag fick gå igenom det en gång till skulle jag inte ändra på någonting". Det fantastiska, för att använda Olof Palme, är att denna satans mördare ska få hålla på som han gör.

Av Ingvar Strid 17 jul 2001 09:54