Jag har syndat!

Min gode vän Mikael brukar använda cykeln till och från jobbet varje dag för övrigt cyklar han jämt, även för att ta sig två mil till IKEA där han inhandlar en Billy-bokhylla som han käckt spänner fast på ryggen för att sedan cykla två mil hem igen. Han säger att cykla är en av de få saker som inte anses vara synd.

Eftersom jag inte cyklar så ofta, utan hellre tar bilen får jag väl betecknas som syndfull. Att jag dessutom äter kött, gillar Coca-Cola, feströker, dricker mig berusad, går för röd gubbe, onanerar, vill ha mer pengar, är fördomsfull, kör för fort, är fåfängd, inte svarar på brev, behåller hela chokladkakan för mig själv och varje gång jag klipper mig läser Svensk Damtidning OCH att jag har varit med i LINGO, gör ju inte saken bättre. Att jag inte tror på Gud, borde väl också höra dit, men det är svårt att tro, eller inte tro, på något jag inte vet vad det är hängde du med där?.

Det är överhuvudtaget inte lätt att hänga med i allt det moraliserande som figurerar runt omkring mig och den åsiktsmaffia som säger vad jag får och inte får. Om jag har lust att under en mikrosekund av mitt liv fantisera om en kvinna jag finner attraktiv - fast jag är sambo med en attraktiv kvinna - så måste jag väl för Guds skull nu kom Gud igen få göra det. Så länge jag inte gör handling av det.

Men icke! Det ska ge mig dåligt samvete, det har någon bestämt. I min förvirrade själ ställs jag inför kyrkolutherjantelagarnas dömande pekfinger och blir ännu mer förvirrad.

Frågan är om det dåliga samvetet är måttet på hur mycket jag präglats av detta pekfinger eller om detta pekfinger uppstått på grund av att det syndfulla höll på att ta över helt. Det är säkert en kombination, men det som är intressant är vem som bestämmer vad som är synd eller inte, vad som är moral eller inte.

En annan sak som förvirrar är att jag ständigt ställs inför vad jag INTE får göra De tio budorden innehåller nio "inte-satser", Jantelagens tio innehåller tio. Varför kan ingen berätta vad jag får göra, eller avslöjar man sig som omoralisk om man ger uttryck för det?

På tal om "inte-sats" så sa en lärare på min skola till en elev på SFI svenska för invandrare; "Du ska inte med och fika?". Med det menade hon egentligen; "Ska du med och fika?" men eleven uppfattade det som "DU ska INTE med och fika!", vilket gjorde honom mycket upprörd. Tänk vad vi kan göra det svårt för oss.

Men för att återgå till mitt syndfulla förhållningssätt till livet och omgivningen, så måste det väl ändå vara ett friskhetstecken att göra det som både förgyller och berikar livet, även om det vid några få tillfällen gör mig till både egoist och ansvarslös. Det där med att mitt deltagande i LINGO skulle förgylla eller berika mitt liv, kan vi väl lämna därhän, men alla andra ovan nämnda synder gör mig till en mer tillfredsställd människa ja! även att få bläddra igenom Svensk Damtidning och fascineras över hur skönt det är att vara missunnsam.

Det är väl tur att ingen annan än jag själv äger mina tankar - till reklammakarnas stora besvikelse - så där kan jag åtminstone få ägna mig åt lite syndfullhet. Och jag måste väl stundtals få omvandla några av mina tankar till handling. För om livets enda godkända syssla är att cykla, tänker jag åtminstone cykla utan lampor och vissla efter attraktiva kvinnor!

Av Per Poulsen 03 jul 2001 14:21