Det är en mycket bra kväll

Skymning
vinden som försiktigt viner
i trädtopparna
skummar vitt
på vikens vågor

Jag kånkar på min tunga kappsäck
och snubblar fram
i mina trånga skor

Med ett leende av vemod
fingrar jag på snäckan
som lyser vit i min hand
likt månens silverskära
på sin kvällshimmel

Ett stråk av melankoli
drar genom mitt blod
då jag lyssnar
i snäckans skal
och mot skogens
kvällsmelodier

Jag tänker
att ensamheten är dubbel:
Endast den som inte är riktigt ensam
kan uppskatta den

Snäckan stoppar jag i fickan

Sorgsna tjut blandar sig
med förnöjsamt prasslande i snåren
och det sorglösa skrattet
från någon som på hemväg
stoppar munharmonikan
i den lätta ryggsäcken

Det är en mycket bra kväll
allt ryms
i en kväll som denna

Då gryningen kommer
och tjuten tystnat i fjärran
ska jag lägga snäckan där
invid petroleumlampan
på trädgårdsbordet i dalen
och knacka på dörren
till det stora huset.

Av Anna Kristensson 01 jul 2001 14:23