Stormingen av Schillerska gymnasiet

Klockan är kring tio på kvällen lördagen den 17 juni. Marken kring Schillerska gymnasiet i Göteborg är blöt av regnet. Inne i byggnaden bor 78 ungdomar från olika organisationer som fått sovplatser tilldelade av Göteborgsaktionen och kommunen. De kommer från bland annat Fältbiologerna, Grön ungdom, de Vita overallerna och Attack.

Ute på trappan sitter Tove med en vän och pratar efter att de ätit upp sitt kvällsmål. Deras konversation avbryts då två piketbussar stannar utanför skolan. Ett 20-tal svartklädda poliser med nedfällda visir utan nummer på hjälmarna kommer emot dem.

Det här är Toves berättelse.

"De rörde sig först avvaktande och kom sedan emot oss med automatgevär med lasersikte. Vi beordrades att lägga oss ned på asfalten. Jag blev slagen med batong för att jag inte var snabb nog. Vi fick inte titta upp. Snart hörde vi hundarna komma och blev rädda. Men de hölls på avstånd.
Sammanlagt fanns ungefär 75 personer i skolan som polisen förde ut och beordrade ner på asfalten. Vissa hade bara t-shirt och strumpor. Det var mycket kallt ute.

Polisen skrek otrevliga saker. Jag hörde dem säga vid ett tillfälle Låt skiten ligga, om de inte försöker resa på sig, då bankar vi ner dem.

De sparkade mig för att jag inte höll händerna ordentligt knäppta bakom nacken.

En annan tjej stelnade i sin ställning och fick muskelkramper, men polisen lät henne inte gå in och värma sig. De sa att de inte hade någon bevakning inomhus. En kvinna som precis fått barn tvingades också ligga ner trots risken för mjölkstockning.

En ung kille beordrades lägga sig ner i en pöl med hundmat medan poliserna drev med honom och skämtade om att hundmat var dyr.

Alla utom de allra första som släpptes videofilmades och fick lämna namn och personnummer. Jag hölls kvar en timme och tror att de flesta svenskar släpptes omkring den tiden. Alla utlänningar och demonstranter de kände igen från tidigare hölls kvar, jag vet inte hur länge de fick ligga där."

Ungdomarna som hölls instängda vid Schillerska gymnasiet kom ut rädda, nedkylda och chockade av den behandling de fått av polisen. Utan en förklaring behandlades de som brottslingar och tvingades lämna personuppgifter. Frågan är varför de ens utsattes för denna behandling, varför polisen gått in så aggressivt. Vad var det för brott ungdomarna hade begått? Inga, som vi känner till idag. Polisens officiella förklaring är jakten på den beryktade beväpnade tysken. Om så är fallet, kunde man inte fört en dialog med Göteborgsaktionen och arbetat tillsammans för att få fast mannen.

Vad polisen än ger för svar på de frågor som samlas kring händelsen, känner jag personligen att ingen förtjänar den behandling ungdomarna på Schillerska gymnasiet fick.
Tove avslutar sin redogörelse med att säga:

"Det var som om de inte såg oss som människor längre. Vi behandlades som om vi var någon farlig fiende som skulle tryckas ner. Det var läskigt att se hur svensk polis kunde uppföra sig så. Jag hade ju inte gjort något, jag skulle bara sova där."

Torsdagen den 21 juni anmälde ett tiotal av de ungdomar som var där polisen för brutalitet vid stormningen av Schillerska. Mathias, som var en av dem, hoppas på att deras handling uppmanar fler att våga göra detsamma.

Av Filippa Beijer 25 jun 2001 09:23