"Djävla gubbjävel! Jag komma å döda säringen"

I svallvågarna av att Kalle Sändares gamla busringningshumor tinades upp och återupplivades med P3:s "Hassan" har utvecklingen på humorfronten gått vidare. Den har följt de utvecklingar på andra områden kan även här se samma spår av praktamerikansk "Bigger, better, stronger, faster... WOOORSE".

Något som ramlade ut som en biprodukt av Hassanshowerna var Schyfferts "Nollpoänghumor". Med detta menas att Schyffert med sitt skickligt spelade allvar och lugn i kan förkroppsliga det vi ofta drömmer om när vi ställs mot vettvillingar som Robert Gustafsson gestaltar mästerligt.

Alltså: Det är egentligen inte roligt med någon som skall dricka klorin inför en programledare med det kan bli det med Gustafssons och Schyfferts hjälp. Det är inte vad dom säger ingen poäng det är hur dom säger det... ja ni fattar.

Åren gick. Schyffert blev stor, större och Las Vegas, nästan. Kristian Luuk blev en uppvärmare till Bingolotto.
Fredrik Lindström började gå i Ulf Larssons fotspår.

Under senare delen av nittiotalet så sänktes ribban och P3 bytte ut fyndiga ring upplägg och skickliga aktörer mot pubertala påhopp och osvensk stöddighet. Här hade man varken poäng eller klass. Pippirull var fött.

Dåliga imitationer på Persbrandt varvades med en tröttsam kaxighet vi alla kan från högstadiets eftermiddagar. Man kickade igång en personlig hatkampanj mot Dr Alban som höll på i TVÅ ÅR.

Hela kampanjen finansierades med licenspengar och när Alban till slut går till domstol vräker Olle Palmlöf ur sig:
"När vi började var Dr Alban en stor artist. På senare tid har det gått sämre för honom och då skyller han det på oss, säger han."

Ja, Alban ville ju inte att man använde hans namn. Vilken del av den meningen var det ni inte begrep.

Jag började därför lyssna på Pippirull mer noggrant men lyckades inte bli provocerad hur mycket jag än försökte. Med sin kaxighet så drev man med tidningar, Microsoft och hotade Anders Limpbar. Man ringde upp vandaler och fräste åt dom.

Bobbo kallade Olle för "fitt-Olle" live så saliven flög... gäsp.

Bobbo och Olle påminner lite om hundvalpar: Lite ömma i kroppen så dom gnäller när dom lyfts, ett djävla gläfsande utan det där riktiga skallet och sylvassa små tänder som tuggar ofta, mycket men utan det där riktiga bettet.

Men så skedde det: Förra sommaren började det cirkulera MP3-filer i min inbox. En person som uppger sig vara en finsk rom ringer till personer i Gula Tidningen. Han ringer halv ett på natten och på ett par sekunder så får han Bobbo Krull att påminna om en pingstpastor. Han kallar sig för Leifi.

Leifi ringer på en vattensäng och när killen inte har måtten i huvudet så upplyser Leifi honom att det skall fixa sig innan han kommer över och smäller in käften på honom. När den vimmelkantige svarar med vanlig mänsklighet och att det är hans brors vattensäng så talar Leifi om att han känner hans bror.

Leifi ringer upp en äldre herre som hade hoppats på att få sin radio och telefon såld. Herren vill - konstigt nog - inte vill låna ut sin bil och under fyra minuter så upplyser Leifi honom om:

Att han är sur som satan.
Att han skall klappa käften.
Att han skall raka pungen.
Att han har knarkat i flera dagar.
Att hans kärring har lämnat honom.
Att han vill knulla hans kärring.
Att han ska hämta hem sprit.
Att han skall röka braja.
Att han skall döda hans kärring.
Att han nu börjar gråta och vill bli tröstad.

Leifi ringer ett köttföretag och frågar telefonsäljaren om hon sitter och super. När hon sedan försöker upplysa Leifi om att hon inte säljer skäggbiff och att han inte kan handla av henne så föreslår han - som om det skulle underlätta inköpet - att han kan runka upp sin balle.

Det mesta handlar om taskigheter och kriminalitet. Olaga hot, sexualfixering, mordhot, förolämpningar och det är en förtalskampanj mot finska romer som vi inte sett sedan DN:s förslag på centralisering från trettiotalet.

Ändå skrattar jag.

I en värld där profithunger och krav på lönsamhet stiger, där presterandet tagit över och där det inom serviceyrken är helt tillåtet att skälla ut någon, bara man har rätt, så förkroppsligar Leifi det som många vill göra på telefon ibland. Tyvärr tror jag att många funkar så. Någon utövar aggressivitet på oss. Det kan vara en förälder, en kollega, en kund, en snut och vi vidarebefordrar den eller svarar.
Leifi kom för att ingen hade provat det. För att Pippirull svävat på målet. För att folk tycker det är kul att lyssna på råa prylar.

Kanske säger detta mer om mig än om hur folk är. Jag kanske är galen. Jag kanske är nästa person att gå från ord till handling.

Klart är att jag inte är ensam om att garva. Leifis största sajt - som fick stänga - hade under sex månader 100 000 besökare. Sedan de nya materialet kom i december så har en annan passerat 200 000.

De låga drifterna är - utan omsvep - i tilltagande. Moralbarriären över vad man får skämta om har backats lite ytterligare. Jag tror inte P3 anställer Leifi men humorutvecklingen med "noll poäng" går åt ett håll och skrattet fastnar snabbt i halsen på en om man själv blir drabbad.

Så passa sig.

***********
Länk: aftonbladet.se
Länk: aftonbladet.se
Länk: loranga.net

Av Stefan Holmqvist - SHQ 21 jun 2001 10:03