Är media medansvarigt?

Människor är etnocentriska. Det vill säga vi utgår från den grundprogrammering vår hjärna fått i barndomen när vi avgör vad som är typ rätt och fel. Således uppstår de berömda kulturkrockarna, ibland bara från ena sidan staden till den andra.

Nåväl, människan som enskild individ kan förunnas att odla allsköns fördomar, det sorteras in under rubriken: mänskligt. Men hur är det med media? Förvisso till stor del bestående av människor men trots detta med uppgiften att så objektivt som möjligt spegla världens händelser. Ska nyhetsmedia tillåtas att dra lika förhastade slutsatser som den gemene man de skriver för?

Ta den svenska medborgaren Heba. I helgen möttes vi av rubriker om tjugoettåriga, gravida Heba som blivit kidnappad av sina föräldrar och mot sin vilja hölls i Beirut. Pojkvännen berättade hur föräldrarna motarbetat deras förhållande och gett Heba husarrest efter att förhållandet avslöjats. Föräldrarna sades ha sålt både bohag och affärsrörelse, vilket skulle vara ett bevis på att de lämnat landet för gott. Dessutom skulle familjen ha beslagtagit hennes pass och krossat observera krossat hennes mobiltelefon.

Så var alltså läget, kidnappad, gravid Heba, förtvivlad pojkvän och onda shiamuslimer till föräldrar. Polisanmälan och anmälan till UD gjordes. Sveriges myndigheter kom, liksom pressen, ihåg ett tidigare så kallat hedersmord på en svensk flicka och agerade.

Det bekräftas av en jordansk, kvinnlig journalist att Heba riskerar att mördas ogift och gravid och allt. Kvällstidningen försåg oss med mustiga fakta om hur många kvinnor som hedersmördas per år i Jordanien, ett land förhållandevis långt från Libanon både socialt och traditionellt. Fortfarande hade de svenska myndigheterna inte fått tag i familjen.

Låt oss hårdra: Om en finsk familj skulle ta med sin dotter till Finland på semester och hennes pojkvän, som inte kom överens med familjen, skulle rapportera till polis och press att han farade för hennes liv, skulle myndigheterna reagera? Om en tysk familj gjorde detsamma? Ens om tyskarna var muslimer? Jag är tveksam.

Vad fick då pressen att blåsa upp detta fall så stort? Det förra hedersmordet? Okej, vad har vi för likheter mellan de båda situationerna? Vad gör pojkvännen till en så trolig källa att familjen bedöms kunna lämnas ut i tidningen? Jag kan bara hitta en enda likhet, de är båda muslimer.

Är detta, tillsammans med pojkvännens uppgifter, skäl nog att söka efter en svensk medborgare i Libanon? Kanske. Är detta skäl nog att hänga ut en hel familj, etablerad i Sverige sen länge, i pressen? Jag anser inte det.

Nu visade det sig också mycket riktigt att familjen Hariri var på semester, att Heba inte hölls mot sin vilja och att hon inte var gravid. Både familjen och flickan uppger känna sig kränkta av pojkvännen och skandaliserade.

Vad är det som gör att en stor del av västvärlden verkar ta sig rätten att döma alla muslimer efter ett fåtals handlingar? Muslimer är nu lika olika som alla människor och jag för mig skulle det vara fasansfullt att dömas efter vad missionärerna i Kongo, Oklahomabombaren eller Quisling gjort - trots att jag kanske har beröringspunkter med dem.

Så hur stort är medias ansvar? Hur många fördomar späddes på av den lilla följetongen om Heba? Vilka såg notisen om hennes välbefinnande? Men media är nu inte objektivt och skulle inte heller klara av att vara det ens om de/vi försökte. För människan är etnocentrisk och var gränsen mellan etnocentrism och rasism går beror helt på hur man har ställt in perspektivet. Vart gick gränsen den här gången?

Av Charlie Jonsson 19 jun 2001 10:29