Politikerförakt - kanske ditt fel, Anders Björck!

Angående din artikel om politikerförakt i tidningen Sourze.

Sammanfattningsvis uppfattar jag din artikel så att du anser att ni politiker inte har någon större del i att orsaka det så kallade politikerföraktet. Allt är den enskildes okunskap, eller möjligen pressens felvinklade reportage.

Jag vill bemöta några av dina påståenden.

Du skriver att kunskaperna om våra samhällsinstitutioner ibland är bristfälliga. Du hänvisar vidare till en undersökning som gjorts för några år sedan, och som visar att en stordel av svenska folket inte visste vem som var statsminister och att bara en minoritet hade en aning om vad till exempel landstingen sysslade med.

Har du funderat på varför det är så? Kan det vara så att statsministern och landstingspolitikerna är för osynliga?
Vems uppgift är det att utbilda och informera? Givetvis har den enskilde ett visst ansvar men även om jag är intresserad av samhälle och politik ringer jag ju knappast upp landstinget och frågar vilka dom är och vad dom sysslar med.

Du skriver vidare att man - åtminstone teoretiskt, borde kunna ställa vissa kunskapskrav på de som deltar i allmänna val. Formulerat visserligen som en intressant och försummad tanke.

Det finns mig veterligen ingen annan yrkeskategori, än politiker, där man inte behöver vare sig utbildning eller arbetslivserfarenhet för att göra sig en karriär.
Politiker i riksdagen har yttrat - jag väljer att jobba i försvarsutskottet, det är det enda område som jag inte vet någonting alls om. Där har jag störst chans att lära mig något.

Min åsikt är, att sitter man i riksdagen är man där för att styra landet inte för att lära sig "något" inom ett område där man helt saknar kunskaper.

Sådant skapar i mina ögon det vi benämner politikerförakt.

I ett av dina stycken beskriver du dina upplevelser kring förbandsnedläggningar i försvaret under din period som försvarsminister.

Där skriver du hur du "med glimten i ögat" brukade säga att visst kunde se få behålla sina förband bara man var beredd på att verka för en höjning av försvarsanslagen.

Hej vad klämkäckt, med en högt uppsatt politiker som frågar den nedläggningshotade stackaren om han är beredd att verka för höjda försvarsanslag, när han snart är arbetslös.
Hur skulle det gå till? Den personen lär ju knappast sitta i riksdagen.

Ditt käcka agerande i sådana frågor, Anders Björck, visar här på en helt annan typ av politikerförakt. Nämligen politikerns förakt för den lille mannen/kvinnan på gatan.

Dessutom herr Björck, hur skulle du reagera om EU kom och sade att man nu av ekonomiska skäl är tvungna att lägga ner den svenska riksdagen. Skulle inte du slåss för att den skulle få finnas kvar, särskilt om du annars blev arbetslös?

Jag korresponderade för ett tag sedan med en av dina kollegor angående ett några politikers agerande i försvarsfrågan nyligen. Jag nämnde för honom att en viss politiker yttrat sig ansvarsfullt i massmedia till skillnad från de flesta andra.

Denne politiker som sitter i försvarsutskottet sade nämligen att man någon gång måste inse att
man förlorat och jobba utifrån det läge som råder med lagda riksdagsbeslut och så vidare.

Svaret som jag fick från din kollega var då att detta var minsann inget yttrande som visade på ansvarskänsla, utan helt och hållet sagt för att vinna personliga poänger.
Till saken hör att både din kollega och den andre politikern sitter i samma utskott.

Man smutskastar alltså gärna andra politiker i samma utskott utan att tveka.

Sådant agerande föder åtminstone hos mig det du kallar politikerförakt snarare än din teori om att det är ointresse.

Av Jim Boistrup 18 jun 2001 10:13