Verkligheten möblerar om

Hösten 2 000 hände något skrämmande. Verkligheten sparkade upp dörren till den svenska IT-branschen och flyttade in. Under sommaren hade Verkligheten mest strukit runt utanför den guldfärgade porten, krafsat lite på dörren och knackat på fönstret så där lite lagom. Men nu var den här och det var ingen vidare vacker syn.

Verkligheten flyttade in i High Tech-building och bestämde sig för att möblera om. Den gillade inte vad den såg. Branschen kändes trång, det var för mycket människor och för lite kapital. Och med alla människor trängdes det läskautomater, TV-spel, sparkcyklar och annat bråte. Verkligheten insåg att det var dags att börja julstäda - allt som kostade kunde avvaras. Ut genom fönstret flög massörer, fredagsölar, gymkort, kick-offer och gratis frukostar. En och annan provanställd försvann i rena förskräckelsen och landade tungt på ett flipperspel.

Verkligheten tittade sig nöjt omkring, slog ihop händerna och utstötte ett "Sisådärja". Sedan satte den sig till rätta och knappade in sig på Börsen via sin Palm Pilot. Men trots den stora utrensningen hängde börskurvan som en slak lem.

Verkligheten petade lite försiktigt på Börsen och lockade; "Kom upp, res dig som förr då du stolt pekade rakt upp. För min skull. Jag vill att allt ska bli som förr. Långa, sömnlösa nätter där vi inte får en blund i ögonen. Där vi inte bryr oss om vad som händer i den övriga världen. Där vi kan leva i vår bubbla och jag slipper vara Verkligheten."

Men inget hände. Börsen fortsatte slaka. Och värre blev det. Snart hängde den som en gammal vattenslang. Verkligheten tvådde sina händer, gick ned på knä och lovade guld och gröna skogar. Allt - bara Börsen ville resa sig. Men icke...

Verkligheten blev desperat. Den sparkade och slog villt omkring sig. Först sparkade Verkligheten iväg en stor hög projektledare som mest såg ut att kosta pengar. Då en av dem skrek att han precis köpt en lägenhet i innerstan för tre miljoner, fnös Verkligheten bara. Istället koncentrerade den sig på den stora horden av HTML-kodare som darrande gömde sig i ett hörn. "You win some, you lose some", konstaterade Verkligheten och drog iväg dem med en bredsida.

Nu var Verkligheten verkligen i gasen - här fanns inget krut att spara på; den sopade iväg Art Directors, innehållsansvariga, utvecklare och till och med en hög med programmerare som gömde sig bakom sina optioner flög all världens väg.

Verkligheten tittade dreglande och furiskt omkring sig för att se vem som stod på tur, men det började se tomt ut. High Tech-building ekade ödsligt.

Då så såg han dem. Där, längst ned på botten till den tomma riskkapitalskistan hade de gömt sig - företagsledarna, investerarna, strategerna och styrelseledamöterna. Verkligheten tittade ned och såg att de satt och fördelade de sista pengarna mellan sig och pratade om vad de skulle ge sig in i för bransch nästa gång.

Ömt lade Verkligheten huvudet på sned och torkade bort saliven ur mungipan med en före detta anställds numera värdelösa optioner. Han klappade investerarna på huvudet och hjälpte ett par företagsledare att smyga undan lite kapital söderut.

Sedan tog Verkligheten upp dem i sin famn och viskade mjukt i deras öron: "Ni behöver inte oroa er. Det finns alltid pengar att fördela mellan dem som redan har. Jag har rensat ut alla extra utgifter, slängt ut de anställda med huvudet före och fällt ut era fallskärmar. Och behöver ni personal till era framtida företag så står arbetarna återigen där med mössan i hand. Allt är precis som vanligt."

Företagsledarna nickade glatt mot Verkligheten, kramade om varandra och studsade sedan ystert iväg för att hitta nya jaktmarker.

Och då Verkligheten med bedjande ögon vände sig mot Börsen började den sakta resa sig upp...

Av Jennie K Larsson 14 jun 2001 14:31