Intellektuellt bottenskrap bland aktivisterna

Den massmediala bevakningen där maskerade och ibland även beväpnade aktivister syns i samband med olika former av aktioner eller kravaller ger omedvetet möjlighet för våldsideologiska budskap att nå ut till den breda allmänheten. Genom detta riskerar de fredliga opinionsbildarna att drabbas av de förutfattade meningar vilka naturligt kommer som en följd av dessa aktioner.

Alla är enligt vår grundlag garanterade rätten till sin fria åsikt och även att kunna få yttra denna så länge detta inte strider mot svensk lagstiftning. Vissa tar sig rätten att för sin "bättre" eller "rätta" världsuppfattning och övertygelse påtvinga oss sin ideologi och sina värderingar. Anses vi övriga vara degraderade till icketänkande varelser som inte vet vårt eget bästa? Paradoxalt nog är paroller som medmänsklighet, solidaritet och allas lika värde inte helt ovanliga i argumentationskedjan. Parollerna klingar illa när vi kan se vilka medel som ibland används. Andra vanliga argument är att det krävs kraftiga och eller alternativa metoder för att det styrande skiktet skall uppmärksamma de upplevda missförhållandena.

Genom metoder där ändamålen uppenbart och beklagligt nog helgar medlen, tystas eller motarbetas meningsmotståndare och ideologiska fiender. Meningsmotståndare - verkliga eller upplevda - kartläggs och utsätts för trakasserier eller andra aktioner i linje med den metodik som i dessa personers dogmatiska och ibland även skeva verklighetsuppfattning anses vara sanktionerad. Jag vill påstå att meningsmotståndarna eller "fienden" avhumanifieras precis som i andra totalitära våldsideologier jref etnisk rensning och folkmord för att därmed - med ett inte alltför befläckat samvete - kunna utsättas för vilka grymheter som helst.

I metodikurvalet ingår bl a attentat mot personer, organisationer, myndigheter och näringsverksamheter, förnedringsaktioner, inträngnings- eller andra aktioner ämnade att störa eller stoppa möten vilka äger rum i god demokratisk ordning, ockupationer etc. Jag vill också ifrågasätta vilka värderingsgrunder för demokrati, mänskligt liv och rätten till liv de aktivister som kastar sten och brandbomber mot andra medmänniskor har. Paradoxen fullbordas när rätt-till-liv aktivister mördar abortläkare.

Våldsverkarna ter sig mest som de huliganer de verkligen är - vårt samhälles intellektuella bottenskrap. Individer som tycks sakna kapacitet eller intresse att föra en debatt och dialog med annat än den knutna nävens språk. Våldsromantiker som njuter av att skada dem som - enligt deras agenda för dagen - förtjänar att skadas.

En sentida belysningsvärd företeelse är den trend i förnedringsaktioner där offentliga personer utsätts för attentat där vapnen utgörs av pajer, tårtor eller ägg. Aktionerna beskrivs av aktivisterna själva i ordalag som "fredliga" och "roliga" men myntet har dock en baksida. Det är inte - och får inte vara - acceptabelt att förnedra och kränka någon annan. Det finns även en ofta bortglömd aspekt, offrets sinnevärld där det lika gärna kunnat vara ett attentat. Minnena och tankarna kan finnas kvar länge, kanske för resten av livet. Det är inte kränkningen som sådan som orsakar detta utan snarare den plötsliga chocken i och med attentatet, och insikten kring vad som kunde varit istället för tårtan.

Till följd av den ökande hotbilden tvingas de av extremisterna utsatta att vidta allt kraftigare skyddsåtgärder. Något som omedelbart resulterar i att de som med demokratiska medel söker protestera, väcka opinion och mana till förändring får allt svårare att kunna nå fram med sina åsikter. Deras budskap riskerar att till slut inte nå över, genom eller förbi de skyddsmekanismer - eller murar - vilka vidtagits för att skydda de av extremisterna utsatta. Detta öppnar för en försvagning av demokratin, där i effekt och ännu större utsträckning än idag lobbygrupper och organisationer med stora finansiella resurser blir de som har medlen att kunna komma till tals. Det ironiska häri ligger i att demonstrationsrättens främsta fiender inte är de makthavande utan demonstranterna själva.

Det finns ingen genväg till demokratiska beslut eller förändringar genom våldsamma aktioner utan snarare leder denna typ av aktioner till att demokratin stryps ytterligare en liten liten bit för varje ny incident.

Maskerade aktivister kan och får inte tas på allvar oavsett hur behjärtansvärd deras påstådda sak och ärende än må vara. Att våga stå för sina åsikter är en nödvändig grund för en demokratisk process. Genom att visa sitt anlete och därmed genom detta stå för sina åsikter och inrätta sig i de demokratiska reglerna skapas grundförutsättningen för en förändringsprocess.

De som maskerar sig alltid har något att dölja och till deras försvar kommer från dem per automatik en närmast bombastisk svada påståenden och floskler som går ut på att det antingen handlar om att skydda sig från förföljelse eller att sakfrågan är viktigare än identiteten.

Ett uppmärksammat undantag utgörs av Zapatistgerillan i Mexiko, vilken trots varandes en gerillarörelse som genom åren fört en odemokratisk och väpnad kamp mot den Mexikanska regeringen tilllåtits komma till tals inför de folkvalda utan att visa sina ansikten.

När sedan Zapatisterna - företrädelsevis - inom ovan nämnda kretsar hyllas, i en närmast revolutionärromantisk anda ter sig detta mig lika logiskt som att hylla Pinochets revolution i Chile. Jag går inte i debatt om huruvida den Mexikanska regeringen eller Zapatisterna har rätt i sak, det är ett ämne för en helt annan artikel

Artikeln handlar inte om att peka ut några särskilda grupper utan om etiska och moraliska värderingar, och att värna och anpassa sig till de regler som gäller i en demokrati. Den handlar också om hur viktigt det är för den demokratiska processen att våga stå för sina handlingar.
Samtidigt är det också en eloge till alla er som fredligt och demokratiskt framför era protester, omaskerade och beredda att ta ansvar och därmed eventuella konsekvenser för ert engagemang. Det är Ni som kommer kunna påverka och väcka opinion. Ta vara på tillfället och se till att dessa huliganer och våldsverkare som finns i anslutning till era kretsar fryses ut och förpassas i bakvattnen, där de hör hemma.

Tack för ordet.

Av Johan H. A. Okker 14 jun 2001 14:47