Den manipulerade sanningen

Bortsett från extremhögern så är det ingen som försöker vinna politiska poäng genom att säga sig vilja begränsa frihet och rättvisa. Alla sidor inom politiken säger sig värna om ungefär samma saker. Man är för en bättre miljö, mot fattigdom, för frihet, för de svagaste och så vidare. Man kan alltså säga att våra mål på något vis är gemensamma. Vi strävar efter utopin där alla är fria. Hur kommer det sig då att vi befinner oss i en situation med så stor fattigdom och så stora orättvisor? Vi vill ju alla samma sak, eller?

Kapitalister försöker ofta påstå att deras rikedom kommer att ge ökat välstånd även åt andra. De skapar arbetstillfällen och möjligheter för människor på de platser där de befinner sig. De vill ge sken av att utgöra en viktig del i kampen mot det som är världens gissel. Deras blotta existens ger välmåga och livskvalitet åt människorna under dem. Anledningen till att världen ändå ser ut som den gör är förstås någon annans fel. Medicinen är avregleringar och frihandel. Om man ger de stora multinationella företagen fria tyglar, så kommer de att bringa lycka och välstånd åt var och en. Just deras vinstintresse är nyckeln till deras godhet. Den enda regleringen vi bör förfoga över är möjligheten att konsumera eller välja bort deras varor. Och det absolut sista vi ska göra är att protestera mot att världen förvandlas till de mäktigas lekplats och att det enda värdet som betyder något är det privata ägandet.

Vill man protestera mot den nya världsordningen så är man, enligt MUFs ordförande Tove Lifvendahl, en "globofob". Enligt henne är det den ekonomiska rörligheten och det fria kapitalet som bäst ger uttryck för en globaliserad värld är. Möjligheten att flytta produktioner och kapital är det som utgör globaliseringens grund. Samtidigt stängs gränserna mot de fattiga länderna, åtminstone för flyktingar.

Både jag och Tove pratar om frihet, strävar vi då mot samma mål? Nej, så är det självklart inte. Därför att när Tove säger att Bushs nej till Kyotoavtalet är ett slag för en bättre miljöpolitik, då vänder hon på begreppen. Hon försöker få något som egentligen är en varg att framstå som ett får. Hon vänder på begrepp för att försöka försvara det oförsvarbara. När det egentligen enbart handlar om vinstintresse, så får hon det att verka som om det handlar om medmänsklighet. Samma sak gör hon när hon påstår att högern är för en mer öppen invandringspolitik, eller att upprustning leder till fred och så vidare. Och för att måla över sprickorna i logiken insinuerar hon att en "politiskt korrekt" hållning m a o motståndarsidan saknar nyanser.

Vem ska man lyssna på? Alla säger sig ju vilja nå samma mål. Ska man lyssna på Lundin Oil eller människorättsorganisationer? Ska man lyssna på Bush eller Greenpeace? Ska man lyssna på mig eller Tove?

Egentligen är det rätt enkelt. José Saramago har sagt att "i motsats till vad som vanligtvis påstås, så finns det ingenting enklare att förstå än världshistorien, trots att många lärda män fortfarande hävdar att den är alltför svår för folkets obildade förstånd." Det samma kan sägas om politiken. Det handlar om att se vilka intressen som ligger bakom. Är det vinstintresse eller filantropi som ligger bakom den nyliberala politiken? Jag tror att de flesta egentligen vet svaret på den frågan.

Jag håller med Tove om en sak och det är när hon skriver "Men det finns en tydlig konfliktlinje som går genom Sverige, Europa och USA och den handlar ytterst om frihet kontra ofrihet." Det är helt sant. Linjen går faktiskt genom hela världen. På den ena sidan står en handfull människor. De är företagsledare, högerpolitiker, kapitalister och liknande. På den andra sidan står resten av mänskligheten. Vi som inte tjänar på att de rika får oinskränkt makt.

Av Anders Erikson 14 jun 2001 09:57