Kapitalism välfärd sant

Man kan ha många olika visioner om det perfekta samhället, underbara utopier om ett liv som mest liknar det bibliska paradiset. Verkligheten har dock alltid sett annorlunda ut än i folks huvuden och där någonstans måste man ta sitt avstamp.

För mig är konsekvensen av en idé det enda som betyder något, inte idén eller tanken i sig. Vad spelar det för roll om intentionen var att alla skulle leva i lycka, om verkligheten innebär att folk istället svälter och sjunker ned i depression? Vore det inte bättre om vi fokuserade på det första?

Det är min övertygelse, att om fler skulle resonera på det sättet skulle världen se väsentligt annorlunda ut. De kommunistiska - planekonomiska - katastroferna skulle kunnat förhindrats, om de utopiska ledarna en enda gång frågat sig: Hur är det möjligt att planera, styra och reglera ett samhälle på flera miljoner människor i detalj? Är det möjligt? Och om det inte är möjligt, vilka är i så fall riskerna med våra jättelika samhällsexpriment, hur ser följderna ut?

Jag förespråkar kapitalism, inte på grund av utopisk paradisversion, men därför att vi vet vilka konsekvenserna av ett sådant system är. Vi vet att det materiella välståndet höjs, vi vet att människor slipper köa i två dagar för att kanske få sig en bit mat.

Vi vet också att det demokratiska samhället följer på det fria och kapitalistiska systemet. Därmed kan vi också via ett folkstyra bestämma vilka regler som ska gälla för företagandet.

Fredrik Vargas Friberg skriver att det inte finns någon demokrati i Sverige, därför att vi väljer politiker istället för att själva agera politiker.

För mig handlar dock demokrati om rättigheten att rösta, agera och säga vad man tycker. Demokrati handlar inte om att tvingas agera politiker, ha åsikter om alla frågor och binda upp sitt liv runt politiken.

Jag är intresserad av politik, men jag begär inte av min granne att vara det. Då är det väldigt bekvämt att jag kan låta honom välja mig - eller någon annan - att sätta sig in och besluta om alla de viktiga frågorna.

De "historiska punkter för kapitalismen" som Fredrik Vargas Friberg tar upp romarrikets slaveri, atombomben, Lundin Oil med mera, skulle lika gärna kunna demonstrera kommunism, fascism eller något annat system. Dessa exempel är med andra ord inte relevanta över huvudtaget.

Det som är relevant är möjligheten att göra någonting åt dessa punkter. Finns det stora möjligheter för medborgarna i ett kommunistiskt eller fascistiskt system att via lagstiftning ändra på dessa orättvisor? Historien ger ett tydligt svar på den frågan: Nej.

Finns det då fler möjligheter i ett system med representativ demokrati? Svaret måste bli ett ja.

Kapitalismen och folket är inte två motpoler, som Fredrik Vargas Friberg vill få det till. Kapitalismen är rätten att starta och driva företag, att köpa, sälja och konkurrera på en fri marknad.

Folket är aktörerna på marknaden, de som konsumerar varorna, är anställda vid företagen och har rätten att starta, driva, köpa, konkurrera och sälja företag.

Kapitalism bygger på egenintresse. Detta är dock inte i sig intressant. Det som är intressant är att detta egenintresse leder till ett bättre samhälle, att folk tjänar på att folk tjänar. Så enkelt är det.

Av Emil M Holmström 11 jun 2001 09:27