sourze.se

Åk så långt ni kan!

Jag hamnade av en slump på Nya Zealand för några år sen.

Inflygning över Auckland mitt i natten. När vi landat så frågade flygvärdinnan om det fanns någon allergisk ombord, förstod inte varför dom frågade, men insåg när dom sprutar med någon spray på vårt handbagage som finns i bagage hyllan ovanför oss, det kan ju vara någon som fått med sej någon insekt och dom är väldigt oroliga att få med något till NZ som inte tillhör deras natur.

Väl ute ur planet så luktar det något jag inte har känt någon annanstans,det är det tropiska med lite vulkanisk lukt över det hela. Jag går in i ankomst hallen och in under skylten där det står Ki Ora, välkommen, engelska är det språk som talas men maoriska vårdas och lever kvar precis som samiska hos våra samer. Invånarna är Maorier eller européer som flyttat hit efter att kapten Cook hittat NZ. Jag upplever dom flesta européerna som engelska och engelskan är ju språket som talas, förutom att dom har en lite klurig dialekt vilket gör att jag som använder engelska dagligen i mitt jobb ändå hade svårt att förstå dom från början.

Maorierna som är ursprungsbefolkningen kom till NZ cirka 2-300 år före kapten Cook och ingen vet var dom kom ifrån! Och ibland så tror jag att dom inte vill veta själva för det skulle ju betyda att dom inte är Maorier utan kanske hawaianer eller asiater och jag tror att det skulle betyda att dom är invandrare. Maorierna är så vackra med sina tatueringar och för att inte säja det exotiska i att se en politiker på teve i snygg kostym och med tatueringar i ansiktet.

När kapten Cook kom så förde han med sej en massa dumheter precis som den vite mannen gjorde när han kom till Amerika, sjukdomar och växter och djur som inte ska vara på NZ och man värnar i dag om att rädda det som är ursprungligt. Ett exempel är det rika fågellivet med fågelarter som inte kan flyga, de huskatter som togs med var en stor fara för fåglarna och vissa papegojsorter har transporterats till kattfria öar.

Det finns inga farliga djur eller insekter på NZ till skillnad från deras närmaste granne Australien som inte är så nära som man tror utan det är 3-4 timmars resa därifran med flyg. Att gå barfota på NZ är lika tryggt som att gå barfota i Sverige, om inte säkrare då dom inte har några ormar. När jag hade besök från NZ i Sverige så var dom mera rädda för vad som finns vilt i vår natur än vad som finns i deras!

Mina första timmar på NZ tillbringade jag på ett hotell då jag landade sent på kvällen och sov totalt utmattad efter att ha åkt i nästan 36 timmar sen jag lämnade min ytterdörr i Sverige. Jag bara tog ett välbehövligt bad och drack av den flaska av inhemskt vin som stod och väntade på mej, sen sov jag djupt utan några ihågkomna drömmar. Vaknade på morgonen och hörde alla fåglar kvittra utanför. Många var sparvar, inte så olika våra egna. Många fåglar har så underbara läten och jag låg bara i sängen och lyssnade och njöt. Senare fick jag veta att fågeln med dom underbara bakåt visslande flöjttonerna är en skata, ser nästan ut som vår skata tills den lyfter och flyger och man ser då att den är mer vit än svart. Den hoppar inte som vår skata gör men är lika retsam med katter.

Jag upplevde mina första vakna timmar på NZ i en bil för färd söder ut mot en stad som heter Hamilton. Vägen är så underbar, den går över stora släta landskap nästan som i skåne omväxlande med berg och kullar. Berg som skiftar i grönt, mörkgrönt, svart. Senare ser jag att dom svarta bergen inte är svarta utan det är bara när dom är i skugga och när solen rör sej och skiner på dom så är dom gröna, underbart irländskt gröna. Jag har spenderat timmar av bara att ha njutit av att betrakta bergen.

Vägarna är så kurviga på vissa ställen på grund av naturen och det går både uppför och nerför och sidledes. På vägsträckor som det i Sverige skulle ha varit max 50 km/h så är det här 100 och det ligger alltid någon på omkörning och det är många trafikolyckor, jag ser ofta kors och blombuketter utefter vägarna. Vägarna är så trånga och krokiga att man inte kan köra om, enligt vad jag anser. På platser där det går att bredda vägen så finns det trafikskyltar som säjer att nu om 3 kilometer så kommer det en "passing lane" och sen är det nedräkning tills man kommer in där det är tvåfiligt och den långsamma trafiken ska ligga i ena körfältet och låta snabbare trafik köra om, det är tvåfiligt i kanske 1 km så dom som är bakom en lastbil packar upp sej så nära dom kan när ner räkningen för passing lane börjar så dom ska hinna svischa förbi innan det är enfiligt igen. Mitt första intryck var att hela NZ ser ut som ugnspannkaka som jäser och bubblar, kullar, kullar, kullar.

Det finns kor och får överallt och jag skojade om att korna måste ha spikskor och ha kortare ben på ena sidan för det måste vara som att stå och beta i en uppförsbacke. När man passerar hus så går får, kor eller getter och betar i dikena bara 1-2 meter från bilarna och först trodde jag att det var en get på rymmen och saktade ner farten ifall den skulle hoppa upp på vägen framför bilen.

Getterna är kedjade så dom kan beta ända upp till asfalten och dom har ofta ett litet hus precis som en hundkoja där dom kan gå in och ta skydd för sol och regn. Ingen klipper gräset utanför tomterna utan har en "hel automatisk" gräsklippare som sköter om att dikeskanternas gräs är lågt och fint.

Exotiskt med att se både björkar och palmer samsas på uppfarterna till husen. Husen ser ofta ut som typiskt amerikanska hus som är ca 40-50 år gamla. Alla bor i hus och då menar jag att de bor i villor, det finns få hyreshus men vem vill bo i sådana? Ofta äger man flera hus då man ärver hus av sina föräldrar och hus marknaden är mättad och man hyr ut husen istället då det oftast är svårt att sälja.

En rolig sak med deras hus annonser är att det står att huset vetter mot norr. Vi är ju på andra sidan ekvatorn! Dom har precis tvärtom om mot vad vi har i Sverige, det är sommar när det är vinter och tvärtom. Fast deras vinter är som en dålig svensk sommar så det känns lite lustigt när dom säljer långkalsonger på varuhusen för jag behöver ju inte extra kläder då det är "bara" 15-18 grader varmt dagtid.

Kraftig varning för hur kallt det kan bli nattetid under deras vinter. Solen går ner cirka 18.00 och då blir det kallt fort som sjutton! Man kan stå inne och titta på termometern och se hur kvicksilvret sjunker! Det kan bli så kallt som 2-3 minus beroende på var man är. Det finns inga element då det bara är vinter en kort period och husen är oftast inte isolerade.

Innevånarna är dessutom vana vid att sova med öppna "ranchsliders" skjutväggar vilket inte gör det varmare. Jag försökte stänga för att behålla lite värme inne, men dom som bodde i huset ville ha frisk luft när dom sover så det var inte att tänka på. Att bli kissnödig mitt i natten och tvingas gå på toa när det är 3 minus är inte mysigt, fast man är ju viking och har ju varit med om utedass i betydligt kallare temperaturer. Men nu är det inne och jag kan lova att ändringen på toa är iskall när det är minus 3 och dessutom blåser rakt igenom huset som har skjut väggarna öppna!

På morgnarna så är det så vackert när solen kommer upp över bergen och det tar bara en halvtimme med sol och en kopp kaffe så är det som svensk sommar igen. Nästan alla här nere går barfota var som helst och med vilken klädsel som helst. Jag har sett kvinnor i snygg dräkt handla mat barfota, otänkbart i Svedala.

Alla hälsar på varandra. Jag kan gå in mot staden en tidig morgon och alla jag möter hälsar, till och med dom finniga ynglingarna i skoluniform hälsar och ler, även fast det är en stor stad. Denna härliga, artiga öppenhet!

En sak som slår mej är att här har man inget varuband i affärerna utan kassörskan får både ta upp sakerna ur varukorgen och sen knappa in priset och packa varorna i en kasse åt kunden. Jag har visat besökande Nya Zealändare hur vi själva lägger upp varorna på bandet här och sedan packar varorna själva, dom gillade det inte.

Dom äter samma mat som vi äter och jag får ofta frågan när jag är bjuden nånstans på middag om jag trivs med deras mat, förklarar att vi äter samma mat som dom fast dom har mera olika sorters grönsaker och frukter än vi har. På Mc Donalds har dom en speciell Kiwiburger med enda skillnaden att det finns rödbetor och stekt ägg på den.

Annars äter man Fish & Chips som är färsk fisk och inte några fiskpinnar som i sverige. Kiwi förresten, kiwi är deras nationalfågel, en fågel som är vaken på nätterna och har en lång näbb och letar insekter i marken. Den har vingar som är små och inte kan flygas med. Kiwi är ju också en frukt som odlas här nere. En Nya Zealändare kallar sej själv för kiwi och är mycket stolt över att vara kiwi. Dom har förresten samma sorts "krig" mot australiensarna som vi har mot norrmännen med historier och dom låtsas tycka illa om varandra.

NZ har underbara sandstränder, underbara nästan djungellika skogar, insjöar som har varit vulkaner, gejsrar som puttrar, luktar illa och sprutar varm gegga och hett vatten. Det finns mycket jordbruksland och man är mycket noga med att hålla landet fritt från sjukdomar som mul å klöv och galna kosjukan och köttet är friskt och gott. Hittar jag NZ-kött i affärerna i Sverige så tar jag alltid det.

Maorierna, ursprungsfolket är fascinerade och medryckande att se på när dom har traditionella uppträdanden, dom sjunger och stampar med fötterna, gestikulerar med händerna, visar ögon vita och lipar, och det ofta medryckande rytmer!

Jag skulle kunna skriva och prata hur mycket som helst om NZ! Se filmer gjorda på NZ: Sagan om Ringen som kommer nu i höst och Once Warriors del 1 och 2. Once Warriors visar social misär och baksidan av NZ men det är ändock NZ. Dom filmerna heter nagot annat pa svenska vilket jag har glömt bort. Jag har nu varit pa NZ sa många gånger att jag skäms över att tala om vart jag åker på semester då det känns lite skrytigt, men jag får jobba hårt för att få ihop till resorna, en tur och retur kostar cirka 10.000 kronor, men maten är billig.

Tips om NZ? Kontakta mej gärna!


Om författaren

Författare:
Suzanne Ek

Om artikeln

Publicerad: 28 maj 2001 12:07

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: