Storstad-Landet 0-1

Det skrivs för lite, det visas för lite och de hörs för lite. Det är det det hela handlar om i dagarna. I botten finns en undersökning, som är gjord av universitetet i Göteborg. Den visar att pinsamt låga åtta procent av utrymmet i spalterna rör enbart damidrott. Fem storstadstidningar finns med i undersökningen. Hallå? Så Mediasverige är inte större än så?

Så fort något hörs eller görs från storstadsfronten blir det Sverigeledande. Den bilden är fel. Jag är glad att verkligheten är en annan. Två TV-inslag, ett för ja och ett för nej, följdes av en svag studiodebatt från Göteborg och plötsligt drogs alla sportjournalister - ofrivilligt - in i en diskussion om vårt kunnande och intresse för damidrott i Sverige. Det sker en debatt över våra huvuden och som i flera andra fall är det här först och främst ett problem för storstäderna och dess tidningar. Jag ser det varje dag. Vi - i alla fall jag ute på landsorten - är hjärtligt trött på den här diskussionen och här ligger vi på "landet", tydligen, långt före i tanke och handling. Så välkommen ut i landet.

Bläddra i tidningar, kolla reportage, porträtt och resultatbörsen och se hur det ser ut bland de "mindre" tidningarna med en upplaga runt 50 000 exemplar. Tina Nordlund, Umeå IK och Sveriges bästa spelare, avslutar sitt bidrag tidigare här på Sourze "Jag får inte säga att jag är bra" med en mening, där hon bland annat tackar lokaltidningen VK för förståelse. En mer nyanserad debatt är därför välkommen.

Jag har ansvaret för framtidens sport på Norrköpings Tidningar. Vi leder utvecklingen både i spalterna och på redaktionen. Det kan tyckas vara en kaxig mening, men vi har tagit flera kloka steg. Det har inte skett över en natt eller bara för att andra trycker så. Det har varit och är en fullständigt normal utveckling. Vi har inte och är inte nära ett 50-50-utrymme på elitnivå. Så är det, men det får inte vara det avgörande.

Framgångar ger utrymme.I en framgång finns alltid ett intresse. Vi har haft bra draghjälp av suveränt bra individuell damidrott - inte minst tack vare Lotta Neumann, Pernilla Wiberg, Ingela Ericsson, Malin Baryard och Helena Lundbäck. Den kvintetten har också nått "storstadstidningarna" och bidragit till deras åtta procent. Deras framgångar har gett fart åt damidrotten - både på arenan och i media. Vi har varit bortskämda med bra idrott de senaste åren.

Norrköping - med omnejd - har vunnit SM-guld i både bordtennis och basket de senaste åren och haft elitlag i både fotboll och handboll. Vi var med. Hela vägen.

Det är en självklarhet och det handlar inte om att "se till att alla är nöjda" för det är en ren omöjlighet. Vi skriver i alla fall för lite. Det kan handla om Sylvia i "Superettan" eller om en stor friidrottstävling.

Den senaste tidens diskussion har varit ensidigt vinklad på damfotbollens vara eller inte vara i media. Det är också en smal debatt. Att göra en jämförelse mellan dam- och herrfotboll är hopplöst. Det är inte rättvist - och vi ska absolut inte göra tidning eller ge utrymme efter det. Det måste finnas en vilja till förändring, en vilja att vidga vyerna och en vilja att bryta en sedvanlig bevakning och se förbi det mest givna.

Vi måste också - i så fall - ta damerna på större allvar i sitt spel, våga kritisera och tycka ärligt. Det svenska OS-fiaskot gick i det närmaste obemärkt förbi. Ingen ville, orkade eller kunde ifrågasätta om förbundskaptenen skulle sitta kvar eller få sparken.

Tystnaden gynnar inte utvecklingen.

Av Mats Willner 22 maj 2001 13:24