"De vuxnas drömmar styr barnidrotten"

Till att börja med vill jag ta tillfället i akt att nämna att vi kontinuerligt följer och vidareutvecklar vår verksamhet i den riktning som RF, SISU, Idrotten vill, Svenska Ishockeyförbundet, Ishockeyn vill och Stockholms Ishockeyförbund står för. Vi lever och verkar i Sveriges största stad och anpassar oss till gällande förutsättningar och krav efter vår bästa förmåga. Vi är väl medvetna om att det är olika förhållanden i en storstad jämfört med landsort.

När det gäller del av artikeln som handlar om AIK så vet jag för lite för att ha synpunkter på deras inställning. Däremot välkomnar vi den eller de tränare och ledare från AIK som är intresserade och eventuellt har synpunkter på vad vi gör och inte skall göra, att kontakta oss direkt så kan vi presentera vad vi står för. Det är olyckligt om någon i AIK har förutfattade meningar och drar förhastade slutsatser om vad vi idag representerar.

Det är helt riktigt att vi vill vi öka tydligheten för både de som är aktiva inom HIF Ishockeyförening och gentemot omvärlden. När vi årligen skapar vår egen verksamhetsplan i föreningen utvecklar vi parallellt vår egen programförklaring. Hammarby Ishockeyförenings Programförklaring är en skrift som tydligt beskriver vad vi i HIF Ishockey står för, vilka ramar vi har och vad vi skall rätta oss efter. Den bygger till stora delar på det dokument som RF skapat: "Idrotten vill". Programförklaringen gäller för såväl spelare, tränare, ledare som föräldrar. Den är främst skriven för föräldrar och deras barn. Om något oförutsett skulle hända inom föreningen vill vi att vår programförklaring skall kunna vägleda oss och uttrycka en tydlighet som inte motsäger det som vi säger och det som vi gör i handling. Vi upplever att det är en oerhörd styrka att i skrift kunna visa vad som gäller inför varje säsong. På det här sättet blir det också ett levande dokument som skapar dialog och som gör att vi som ledare och föräldrar också vet vad vi skall rätta oss efter och leva upp till i förhållande till vad vi skriver.

En Vision och höga mål skall inte behöva bromsas av vad omvärlden tycker. Det är var och ens privata rättighet att drömma fritt och om vad som helst. Vi vill välkomna de spelare som har en ambition och vilja att bli bäst och vi ser gärna att de också behåller och utvecklar sina egna drömmar. Vi i Hammarby ishockeyförening skall inte behöva skämmas för att vi höjer ribban och stöttar de som väljer att utvecklas och spela hos oss för att få en möjlighet att förverkliga sina egna drömmar. Det är en utmaning och ett ansvar att hjälpa var och en som vill nå högt. Hur skulle det se ut om Sveriges Olympiska Kommitté, SOK, och RF har kvar sina höga idrottsliga prestations-, resultatmål och visioner samtidigt som det inte finns tillräckligt med föreningar som kan hjälpa till att förverkliga dessa med ändamålsenliga satsningar?

För att kunna nå högt behöver vi tränare och ledare som stödjer och leder verksamheten i "rätt" riktning. Det innebär att vi hela tiden behöver veta mer om vår omvärld såväl inom som utom landet. Vad gör de idag som är bäst? Hur får vi reda på det? Det är inte tal om att vi skall göra några kopior i en eller annan riktning. Vi har bara original i alla våra lag. Däremot vill vi veta vad som görs bra i till exempel Tjeckien, Finland USA och Kanada med flera länder. Det kan underlätta vårt arbete inför framtiden.

Vi har startat ett samarbete med Djurgården på gymnasienivå där våra spelare skall kunna kombinera studier och träning på ett bättre och mer balanserat sätt ur ett helhetsperspektiv. Vi har tankar och idéer om hur detta skall kunna utvecklas i ett nästa steg på högstadienivå och senare kanske även mellanstadiet.

Eftersom vi i dagsläget endast har tillgång till en isyta för våra träningar och matcher måste vi begränsa antalet spelare i varje åldersklass. För att inte vilseleda våra ungdomar har respektive lagtränare tillsammans med vårt Sportråd möjlighet att varje år ta ut en träningstrupp på mellan 17-22 spelare. I vår egen Hockeyskola med främst skridskoåkning för barn i åldrarna upp till åtta år har vi en större grupp. Antalet träningstimmar ökar i takt med stigande ålder och ser hos oss inte så mycket mer annorlunda ut än den gör i många andra av Hammarbys föreningar där det finns spelare som satsar. Många andra föreningar har också en satsning på lång sikt med både höga mål och visioner.

Våra begränsningar i Hammarby står i relation till fördelningen av den totala istiden på en 1 isyta mellan alla våra ungdomslag tillsammans med andra föreningar, främst konståkning. Vår erfarenhet visar att de flesta som lägger av med ishockey ofta väljer en annan idrott eller utvecklar ett annat intresse. I något fall är det den stegrade träningsdosen och en ökad satsning som inte alltid passar alla. Den spelare som verkligen vill bli "bäst" är oftast inställd på att satsa "mest". Vi tror att det gäller inom allt i livet och inte bara inom ishockeyn.

Vår verksamhet bygger inte idag på att vi finansierar vår ungdomsverksamhet genom A-laget eller att A-laget måste gå upp i Elitserien. På grund av "Bosman-domen" kommer vi inte heller kunna få ersättning för våra satsningar på och investeringar i att utbilda ungdomar i ishockey. Se gärna på exemplet med Christian Huselius, där tränare och ledare i Hammarby Ishockeyförening har utbildat honom genom många ungdomsår och Färjestad Ishockeyförening till slut får ersättningen när han väl skriver ett kontrakt med en NHL-klubb. Det är inte Christians fel, det är ett systemfel i Svensk Ishockey.

Sätter vi in den här frågan i ett större perspektiv är det lättare att förstå. Det kostar inte speciellt mycket att träna och spela ishockey i till exempel Karlstad som har tillgång till många isar. Andra faktorer är att de troligen har färre föreningar att dela istiderna med samtidigt som kommun och sponsorer även stöttar deras satsning. Jämför vi det med Hammarby och Djurgården som har varsin is i Storstockholms innerstad och många föreningar att dela med och att vi dessutom har en dyrare hyreskostnad så är det lättare att förstå vilken konkurrenssituation vi befinner oss i. Det kan till och med leda till att det är dyrare att spela ishockey i Stockholm jämfört med många andra delar av landet.

En annan spännande fråga är: på vilket sätt finansieras verksamheten? Oftast är det föräldrar om inte kommun eller sponsorer kan bidra. I vårt fall är det till största delen föräldrar i respektive lag som i sin helhet finansierar sitt eget lags verksamhet.

Av Arne Deilert 21 maj 2001 10:18