Vem bryr sig om damfotboll?

Jag skulle vilja inleda med att säga att jag inte på något sätt har något emot damfotboll. Jag tillhör dem som såg alla Sveriges matcher i senaste dam-VM, trots att det gick mitt i natten. Dock tycker jag att herrfotboll är mycket intressantare än damfotboll, kanske för att den är bättre, kanske på grund av något annat.

En enkel förklaring, som jag inte är den första att ge, till damfotbollens impopularitet, är avsaknaden av internationella framgångar och stora stjärnor. Jag tror att detta är starkt bidragande faktorer, men knappast de enda.

Media har självklart ingen skyldighet att skriva om damfotboll, däremot tror jag att både media och damfotbollen har något att tjäna på varandra. Jag tvivlar på att Aftonbladets eller Expressens läsarsiffror kommer att gå ner, bara för att de lägger till en sida damfotboll i respektive sportdel. Jag tror nämligen att det skulle kunna fånga nya läsare och skapa en bredare läsarkrets. Min teori är denna: Anledningen till att fotbollen vunnit så mångas hjärtan, är enkelheten och lättillgängligheten - det är bara att gå ner till en plan med några polare och en boll. Ju fler som kan utöva sporten desto större blir naturligtvis allmänintresset. Jag tror också att för att vilja läsa om, eller titta på på TV såväl som på plats, en sport så måste man kunna identifiera sig med utövarna. När jag ser "Zizu" skruva in en omöjlig frispark eller "Jones" underbara mål mot Gnaget, då tänker jag, "Fan, så där vill jag också kunna göra, men med mitt usla skott så kan jag ju drömma". Hur som helst går jag ner till Zinken dagen efter och försöker med skiftande resultat härma så gott jag kan.

Om jag däremot ser en stavhoppare hoppa sex meter i friidrotts-VM, tänker jag bara, "wow, hur fan gjorde han det där?", jag går inte direkt och hoppar stav dagen efter.

Det konstiga är att när jag ser Tina Nordlund skruva in samma omöjliga frispark känns det inte likadant. Jag tänker bara, "Oj!" "Vem är det som säger att tjejer inte kan spela fotboll?". Jag går inte ner och försöker härma hennes skott såsom jag försökt med "Jones" eller "Zizus", varför vet jag inte - det känns helt enkelt inte likadant. Kanske "ser" frisparken inte lika snygg ut när man hör fyrahundra klappande människor istället för tusentals jublande supporters. Jag vet inte.

För att komma till slutsatsen: Jag kan inte identifiera mig med damfotboll, kan kvinnor identifiera sig med herrfotboll? Om det är på det viset skulle sportmedia i alla dess former kunna nå fram mycket bättre till den kvinnliga tittar-/läsar-/lyssnarskaran, genom att satsa mer på kvinnlig idrott och då främst fotboll.

Långsökt kanske, men jag tror att det kan stämma.

Jag undrar, hur många av alla de som deltagit i damfotbollsdebatten både här på Sourze och de från andra medier, har verkligen tagit sig för att gå på damfotboll?
Jag medger att jag aldrig gjort det, men jag lovar att jag ska. Och det tycker jag att alla andra ska göra också. Man ska inte döma ut damfotbollen innan man gett den en ärlig chans. En ärlig chans ger man alltså genom att gå in på:

Länk: svenskfotboll.se hitta sitt lags nästa hemmamatch och sedan besöka den. Kolla även på VM 25 juni - 8 juli i sommar, den här gången går VM i Tyskland och ni slipper alltså sitta uppe på natten för att följa den rafflande vägen mot VM-guld.

Media har inte det största ansvaret för damfotbollens utveckling, det har vi - publiken.

Av Björn Jönsson 20 maj 2001 15:23